Internetdagarnas åtta bitars-nostalgi är adekvat, men troligen omedveten
11 december 2017 | Ingen har kommenterat än
Konferensen Internetdagarna, som hålls i slutet av november, har sedan tre år en logga i den lågupplösta, kantiga stilen från ett tv-spel från slutet av 1970-talet – snart fyrtio år sedan. Ja, hela konferensens tema och grafiska profil är byggd på kärleksfulla återblickar på spel som Space Invaders (1978) och Pac-Man (1980).
Det verkar allt mer adekvat symbolisera en längtan efter en oskyldigare och lyckligare tid för internet och teknikutvecklingen över huvud taget. Men kanske oavsiktligt. För i ljuset av den tilltagande oron för övervakning via nätet, är det verkligen en kul och passande lek att deltagarna uppmuntras att registrera varje punkt de passerar? Att en skärm visar exakt när man beställer en drink?
Trots att Internetdagarnas tagline är konferensen ”för alla som älskar internet” var tre av fyra keyneotes som jag hörde djupt skeptiska till vad som nu sker med nätet och genom nätet.
Cathy O’Neil talade om hur den alltmer algoritmdrivna nätekonomin driver på fördomar och orättvisor. (Jag recenserade hennes bok Weapons of Math Destruction: How Big Data Increases Inequality and Threatens Democracy på inuse-bloggen i våras.)
Sue Gardner, tidigare chef för bland annat Wikipedia, som talade om hur internet blivit en perfekt maskin för falska nyheter och polarisering:
Och slutligen Kentaro Toyama, som kätterskt argumenterade för att att teknik inte ändrar världen – bara människor i gräsrotsorganisering IRL, in real life:
En korrektare tagline för kommande konferenser kanske borde bli i imperfekt: ”för oss som älskade internet så mycket”.
PS: Den korrigerade taglinen ovan är förstås en anspelning på Ettore Scolas film Vi som älskade varann så mycket (1974) – en klassisk historia om svikna ideal och brustna illusioner.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle, Prylar och teknologi, Webb och IT
Kommentarer
Kommentera