FDVAP
25 december 2017 | Ingen har kommenterat än
En gång på 1960-talet skrev journalisten och kåsören Barbro Alving – känd under pseudonymen Bang – ett kåseri som hette F.D.V.A.P. Det handlar om hur Bang dag efter annan kommer hem och får se att partnern köpt ännu en pryl till hushållet … FDVAP. Vilket betydde: ”… för den var av plast”.
Så stark var fascinationen för plast när det var nytt. Plast var framtiden! Plast gjorde allt bättre! Plast var en revolutionär, utopisk väckelsetro.
Och plast är fantastiskt. Modern medicin och sjukvård skulle nästan vara otänkbar utan plast. Eftersom nästan allt vi använder är förpackat, har det revolutionerat nästan all konsumtion och distribution.
Det har en mycket mer genomgripande påverkan på våra liv än till exempel internet. Jämför att försöka leva en dag utan att använda eller komma i kontakt med plast i någon form, mot en dag utan att använda internet. Det senare är mycket lättare.
Ändå stod det tidigt klart – redan i början av sjuttiotalet – att plast var ett enormt miljöproblem. Till exempel ständigt användande av plastpåsar. Ändå tog det nästan femtio år innan den medvetenheten fick genomslag, innan insikt resulterade i handling. Det verkar som en generation av beslutsfattare och företagsledare måste bytas ut, innan någon ändring kan ske. Så djupt sitter en revolutionär, utopisk väckelsetro i människor som fångats av den.
I fjol (2016) stiftade riksdagen en Lag om informationskrav på plastbärkassar (2016:1041). Det var ett mycket mildare påbud än det som Naturvårdsverket rekommenderade, att plastpåsar skulle beläggas med en avgift på fem kronor. Ändå gav det ett gav resultatet på 2,5 miljoner färre påsar efter bara tre månader.
Sverige var inte först att agera mot plastbärkassar. Många afrikanska länder, där bortslängda plastbärkassar gynnade fortplantning av malariamyggor, var före. San Francisco var före, Italien var före.
Flera svenska företag har frivilligt gått längre än lagen: Initiativet One Bag Habit, med ett tjugotal stora affärskedjor som medlemmar (dec 2017), tar verkligen betalt för alla påsar och lämnar överskottet från försäljningen till ändamål som driver hållbar utveckling, inom miljö eller sociala frågor.
Men problemen med plast gäller inte bara påsar. Det värsta hotet är förmodligen mikroplasten i haven.
Min poäng är dels att om det verkligen krävs ett generationsskifte, femtio år, för att gå från insikt till handling även på den punkten kan vi nog säga adjö till livet på jorden.
Du kan börja: Naturskyddsföreningen har en lista med tio sätt att slåss mot plasten i haven, som du kan göra själv. Använd färre syntetkläder, använd inte kosmetikaprodukter som innehåller mikroplast, till exempel.
Min andra poäng: gissa vad som idag är en utopisk väckelserörelse? Internet och ”Digitalisering”, förstås. Det som vi just i år, 2017, börjat se problemen med.
Kategori: Ekologi, Ekonomi, media och samhälle, Framtiden, Tidens gång
Kommentarer
Kommentera