Det är falsk matematik
30 maj 2002 | 2 kommentarer
Om det tar en programmerare sex månader att skriva ett program, tar det som bekant inte två månader för tre programmerare. Det visade Frederick Brooks redan för 25 år sedan i klassikern ”The Mythical Man month”.
Men i ”Möte med matte” (”för grundskolans senare årskurser”, Liber förlag 1994) får barnen räkna på hur lång tid det tar att rigga en förstärkaranläggning: 6 timmar för Per, men 3 timmar för Patrik och 2 timmar för Pim. Hur lång tid tar det om de hjälps åt? En timme, påstår matteboken efter en rent matematisk uträkning.
Men även skolbarn vet att det inte är så i verkligheten: är man fler på ett jobb går det åt tid för att kommunicera och fördela arbetsuppgifterna, och därför att man måste dela verktyg, och vänta in varandra. ”Är du inte klar med skiftnyckel än?” ”Ska jag ta den sladden nu? – Nej, du måste vänta tills jag lagt undan den här först.”
De flesta gånger jag hjälper Henrik med matten blir jag irriterad på de orealistiska, svårbegripliga och ologiska uppgifterna.
Ett annat exempel handlade om mjölkförbrukningen på ett dagis. Utifrån åtgången en viss dag skulle man tala om hur stor förbrukningen var på ett år.
Men tolvåringar förstår att det är dumt att beräkna ett helt års förbrukning från värdet på en enda viss dag. Tänk om det var extra varmt den dagen, och gick åt mycket mjölk just därför? De vet också att antalet barn på ett dagis ändras, när barn slutar eller flyttar. Och på utflyktsdagar har man egen matsäck med sig. Och så vidare.
Varför klä uppgifterna i en exempeldräkt som direkt strider mot barnens egna erfarenheter?
Henriks reaktion var ett torrt konstaterande att ”Jamen, matte handlar inte om verkligheten. Böckerna låtsas handla om verkligheten, men det gör de inte.”
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
2 kommentarer to “Det är falsk matematik”
Kommentera
juli 26th, 2005 @ 21:41
Det är inte givet att det i alla lägen är bäst att börja med vardagsanknutna uppgifter när man ska introducera något nytt område inom matematik för eleverna. Kanske är det ibland bättre att först presentera det nya i barskrapad form som en slags matematisk lek och vänta med praktiskt anknutna uppgifter som innehåller en massa ovidkommande uppgifter tills mot slutet när eleverna redan behärskar den centrala strukturen i det nya.
Anledningen till att skolresultaten i Finland är bättre än skolresultaten i Sverige är förmodligen att man i Finland inte följt en massa knäppa idéer sprungna ur en politiserad pedagogisk ”forskning” som än vänder kappan än åt väster och än åt höger allt efter vad som är ”politiskt korrekt” just då.
Det är till exempel helt vansinnigt att skolbänkarna ska stå vända mot varandra i en mattesal där det verkligen gäller att eleverna inte distraheras av varandra och t.o.m. bör undvika att ta hjälp av varandra, honnörsordet ´samarbete´ till trots.
Ineffektiv matematikundervisning gynnar faktiskt relativt sett de elever vars föräldrar har råd att köpa privatundervisning och andra extra hjälpmedel (exempelvis i form av dataprogram) till sina barn.
Något som har retat mig i matematikböcker är när den första uppgiften när det gäller att räkna ut arean av en kvadrat handlar om en kvadrat med sidan 4 cm, vilket gör att arean och omkretsen får samma mätetal, så att det inte framgår om eleven har tänkt rätt eller fel – och kanske direkt leds in på felaktiga tankebanor, som kan vara svåra att ändra på efteråt.
augusti 15th, 2005 @ 00:44
Hej!
Ja, luddigt formulerade matteupgifter är ett problem. Luddighet i formuleringarna är en sjuka som kan vara en produkt av att fokus läggs på ”sunt förnuft” i stället för på matematik. ”Sunt förnuft” kommer av sig själv efteråt så matteböckerna gör bättre i att koncentrera sig på matematik om Sverige ska hänga med andra länder som t.ex. Finland. Det matteupgift som Du nämner borde naturligtvis ha formulerat att delningen skulle ske så att alla fick LIKA MYCKET istället för att flumma till det med filosofiskt-etiska frågor (om att dela RÄTTVIST) som är ett helt annat ämne. Barnens svar tyder på att de tyckte att uppgiften var löjligt formulerad och krävde ett löjligt svar. Sparka ut pedagogikforskarna för t.o.m. barnen vet bättre än de! Men det är ju så att det de som inte är så duktiga i matematik är så oerhört avundsjuka på de som är duktiga i detta ämne att de senare frestas att flumma till det för att inte verka högfärdiga! Pol Pot anda regerar lilla Sverige, under namnet Jante!
MVH
Göran
>Hej,
>
>roligt att du hittat min gamla anteckning om
>matteundervisningen. Jag upplevde så småningom –
>med Henriks lillasyster – andra mer kreativa> och
praktiska svar på mattetal än boken tänkt sig. T.ex:
>
>”Lotta, Istvan och Pelle har fyra äpplen med
>sig på en utflykt. Hur ska de dela dem så att
>det blir rättvist?”
>
>Matteboken säger att rätt svar är ett och ett
>tredjedels äpple till> var och en.
>Men i verkligheten gav eleverna andra svar:
>- Låt dem ta varsitt äpple först. Sen skickar
>man runt det fjärde> äpplet och alla får ta en
>stor tugga.
>Eller: de tar var sitt äpple och ger det fjärde
>till djuren. (!)
>Eller: gräver ner det fjärde äpplet så det blir
>ett nytt äppelträd med fler äpplen.
>
>:-)
>
>mvh / Jonas