Gåtan Blair
21 mars 2003 | Ingen har kommenterat än
Bushs agenda och supermaktens arrogans, hur chockerande den än är, är ändå lätt att förstå. Hans Republikanska garde pressar på för erövring av Irak.
Det är inte heller svårt att förstå varför Albanien, Azerbadzjan, Bulgarien, Colombia, Eritrea, Estland, Etiopien, Georgien, Makedonien eller Uzbekistan ställt sig på USAs sida. När den störste killen på skolgården börjar mucka, är det klokt att sälla sig till gänget bakom honom och heja på. Man behöver inte slåss själv, och chansen är ju stor att han bjuder på godis sen.
Men Tony Blair är den stora gåtan för mig. Inte att han riskerar sin politiska ställning – kriget kommer ju att vinnas och Blair kan ”på den segrande populismens räkmacka lätt glida igenom nästa val”, som Klipspringer skriver på I dåligt sällskap.
Men att han så lättvindigt kastar det folkrättsliga systemet över bord.
”The US can afford to go it alone,” som Robin Cook sa i sitt avskedstal. ”But Britain is not a superpower. Our interests are best protected not by unilateral action but by multilateral agreement and a world order governed by rules.”
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
Kommentera