Metaforer, sammanträffanden, dekonstruktion och p3-övergångar
23 oktober 2003 | Ingen har kommenterat än
Bengt Karlsson i Wien spann vidare på notisen om metaforer för dödsriket: se Dantes parkeringshus. Han nämner Woody Allens film ”Harry bit för bit” – som visades på svenskt tv igår, samtidigt som Bengt satt och plitade i Österrike.
På engelska heter den ”Deconstructing Harry” (se Internet Movie DataBase) – ett lite vitsigare namn, men framför allt råkar det föregripa något jag tänkte skriva kring en annan metafor.
Det finns många metaforer kring det att bli vuxen, bli äldre. De flesta uttrycker det som tillväxt, som att lägga till: att växa från späd planta till stort träd, eller liknande.
Men hos Indigo Girls överraskades jag av den här bilden:
”We’re sculpted from youth;
the chipping away makes me weary…”
Plötsligt är bilden omvänd: ungdomen som ett stort, obearbetat stenblock, ur vilket något mejslas ut i en påfrestande process. En del onödigt rensas bort och det väsentligaste finns kvar. Men å andra sidan försvinner också många möjligheter.
Jag är fascinerad av bilden och av skillnaden gentemot växandets metaforer. Men vad har det med Woody Allen att göra? Jo, låten heter – ”Deconstruction” (av Emily Saliers, på ”Become you”, 2002 – läs hela texten eller provlyssna på en waw-fil).
Den enda metafor jag kan komma på som är besläktad med denna är väl ”child is the father of man” – ett citat från Wordsworth (se Wikipedia). Den vuxne är ”född” av den unge, som inom sig bär de möjligheter som realiseras senare i livet.
Vore jag nu p3-pratare skulle jag säga antingen att ”Därifrån är steget inte långt till Blood, Sweat & Tears, vars debutalbum från 1968 heter just ’Child is the father of man'”. Eller, skulle jag lägga på Beach Boys och förklara att så heter (hette?) också en av låtarna från det mytomsusade, ”försvunna” Smile-albumet. Är du inte glad att detta faktiskt inte är radio?
Kommentarer
Kommentera