USA-valet, elektronisk röstning och min träff med David Chaum
19 oktober 2004 | 2 kommentarer
Det måste ha varit någon gång i andra halvan på åttiotalet. Jag jobbade på Forskning och Framsteg.
En dag dök det oväntat upp en kille på redaktionen som pratade engelska men var tydligen verksam i Holland. Han såg definitivt ut som en överbliven hippie, med grått hår samlat i hästsvans.
Med sig hade han ett par artiklar som han var väldigt angelägen om att vi skulle publicera. Han ville inte ha något arvode för dem, om jag minns rätt.
Eftersom jag – som yngste redaktör – var den ende som hade någon erfarenhet av datorer (alla andra redaktörer höll ännu fast vid sina gamla skrivmaskiner) hänvisades han till mig. Kanske var det för att jag också var vikarie; ingen av de ordinarie redaktörerna ville slösa sin tid med någon som verkade misstänkt dårfinkig.
Vi pratade en stund. En artikel hade i alla fall en lockande titel: ”Card Computers to make Big Brother Obsolete”. Men jag måste erkänna att jag inte fattade särskilt mycket av vad det gick ut på. Det handlade tydligen om pengar. Om elektroniska betalningar. ”You may soon use a personal ’card computer’ to handle all your payments and other transactions”, började den.
Det var något med att använda stora primtal som pengar, men hur eller varför … artikeln blev snabbt alldeles för teknisk och komplicerad (tyckte jag då).
Jag sa att jag skulle läsa artiklarna och se om vi kunde göra något, men att det var ganska trångt i tidningen och att den planerades mycket långt i förväg, så det kunde dröja. Han tackade och försvann, skulle tydligen tillbaka till någon konferens. Någon artikel i F&F blev det aldrig.
Hoppa framåt tio år. Någon gång i internet-erans första tid dök det upp ett företag som faktiskt gjorde elektroniska pengar. Och som en av grundarna av Digicash kände jag plötsligt igen mannen och namnet David Chaum – killen som hade kommit upp till Forskning och framsteg tio år tidigare.
Chaums företag var inte en internetbank, där alla transaktioner lagras och spåras. Utan motsatsen. Digicash var ett system där digitala filer hade värde, och var anonyma. I princip kunde de skickas från en köpares dator till en säljares dator direkt, lika anonyma som mynten eller sedlarna i din plånbok. Inga spår som snokande storföretag eller regeringar kan använda för att kartlägga dig.
Digicash konkade 1998. Men nu har David Chaum en ny idé. Eller rättare sagt: samma grundidé tillämpad på elektronisk röstning. Ett system med digitala röstsedlar, anonyma och med ett verifierbart spår:
”The legendary cryptographer David Chaum has just invented something amazing, and his timing is nearly perfect. At a moment when electronic voting has been turned – by a confluence of clueless election officials, slipshod technologies, dodgy vendors, and ever vigilant geeks – from a great leap forward into an abject fiasco, Chaum has unveiled an e-voting system that’s everything the current gizmos aren’t. It’s incredibly secure. It guarantees anonymity. Its results are verifiable. It is, Chaum claims, ’the first electronic mechanism that ensures both integrity and privacy.’ Indeed, as far as I can see, Chaum’s invention has only one conceivable drawback: It won’t be on the market in time to save us on Nov. 2.”
Business 2.0: Tilting at the Ballot Box (18 aug 2004)
Mer Chaum: Achieving Electronic Privacy
Kommentarer
2 kommentarer to “USA-valet, elektronisk röstning och min träff med David Chaum”
Kommentera
oktober 20th, 2004 @ 10:05
Påminde mig om Electronic Voting System hos http://www.joker-inc.com/.joker?link=../../../movies/votingmachine.wmv 🙂
oktober 26th, 2004 @ 06:00
Vi roestade i Loerdags. Jag gjorde en liten mild protest om hur jag inte hade naagotsomhelst (ett ord?) foertroende foer att det fanns naagon garanti att roesterna blev registrerade i maskinenernas minnen. Efter att ha roestat och maskinen tackat mig fick man knappast en baettre kaensla foer att systemet fungerar. Paaminde om Boom CHicago’s valmaskin http://www.boomchicago.nl/Section/Videos/BoomChicagoVotingMachine
Det skraemmande aer att det haer aer nog ett skaemt daer det ligger mycket sanning i ”there is a kernel of truth in every joke.” Men i detta fallet troligen aer ”the kernel” stor som en grapefrukt.