Hur många gånger kan ett land förlora sin oskuld?
10 januari 2005 | 9 kommentarer
”Kerstin Linqvist, 32, says an overnight change has taken place in the nation’s psyche.
’The problems of the world are now our problems,’ she says. ’For so long we thought we were protected from such things, the problems we had could be solved over a cup of coffee – or maybe something stronger – but now we’ve been jolted out of our complacency.’ ”
Daily Telegraph: Complacency of the Swedes drains away as death toll keeps rising, 8 jan 2005
Palmemordet. Det är första tillfället jag säkert minns att vi fick höra att Sverige nu förlorat sin oskuld, att sådant hemskt som annars inträffade ute i den stora farliga världen också drabbade oss.
Estonia. Återigen fick fick vi veta att vi nu blivit av med oskulden.
Mordet på Anna Lindh. Tredje omtagningen på samma refräng.
Nu: minst fjärde gången.
Schabloner och nationalstereotyper är så lätta att ta till – både för den som skriver och den som blir intervjuad. Men man skulle vilja att fler reportrar helt enkelt frågade sina intervjuobjekt: ”Men tyckte just du verkligen förut att Sverige var en isolerad del av världen? Känner du någon som före jul skulle svarat ja på frågan ’Är Sverige en plats där inget farligt kan hända?’ ”
Jag växte upp i ett land som präglades av solidaritetsrörelser med länder ännu längre bort än Thailand. När skulle vi ha börjat tro att världens problem inte angick oss?
Jag var ung i ett land där flygplan kapades i Malmö. Där terrorister ockuperade Jugoslaviens ambassad och mördade ambassadören i Stockholm. Där andra terrorister ockuperade den västtyska ambassaden och sprängde den i luften. Min uppväxt i Sverige var – politiskt och nyhetsmässigt – inte särskilt oskuldsfull.
Det vore intressant att gå tillbaka till tidningsläggen och se om någon journalist då hade fått idén att skriva att Sverige nu blivit av med sin oskuld. Kanske är den klichén verkligen så gammal.
Men kanske – och jag misstänker det – är den en retorisk konstruktion från senare tid, när journalisterna i allt högre grad börjat ställa ”hur känns det”-frågor. Kanske har många människor också lärt sig att det är ett korrekt svar när man ombeds uttala sig om hur alla svenskar kollektivt mår och om alltings jävlighet. Vad ska man annars säga?
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
9 kommentarer to “Hur många gånger kan ett land förlora sin oskuld?”
Kommentera
januari 10th, 2005 @ 12:14
Myten om det oskuldsfulla Sverige levde kvar i Tyskland ännu vid tiden för Lindh-mordet. I rapport efter rapport fick man höra, att nu har svenskarna vaknat upp ur sin idylliska värld. Det störde mig oerhört mycket, av samma anledning: Jag tyckte inte Sverige var en idyll när jag växte upp – senast Palmemordet tog väl död på den myten. Och jag inbillade mig att svenskarna själva genomskådade den. Uppenbarligen inte.
januari 10th, 2005 @ 13:06
Jag tror att det kan vara så att svenskar vill att det ska vara ett tryggt och isolerat land. Människor i allmänhet tenderar att hänge sig åt strutstekniken när det handlar om omvärlden.
januari 10th, 2005 @ 13:47
Vaddå myt? Sverige var förskonat från det förra århundradets båda världskrig, samt från nazistiskt och kommunistiskt förtryck. Och medan radikala svenska ungdomar på 70-talet ägnade sig åt att spela in svårlyssnad musik hamnade (vissa av) deras jämnåriga i Tyskland och Italien i RAF och Brigate Rosse med våld och mord som främsta arbetsmetod. Och så vidare…
Man måste ha sett väldigt lite av världen för att tro att Sverige inte är en idyll. Och givetvis förloras inte denna oskuld bara för att det sker något obehagligt en gång per decennium.
januari 10th, 2005 @ 14:53
Det är väl med svenskarna som med Madonna
Like a virgin
Touched for the very first time
[…]
(chorus)
Like a virgin, ooh, ooh
Like a virgin
Feels so good inside
When you hold me, and your heart beats, and you love me
Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh
Ooh, baby
Can’t you hear my heart beat
For the very first time?
januari 10th, 2005 @ 15:43
Gode Martin. Om ditt svar var till mig så tror jag att jag vet rätt mycket om världen. Sverige en idyll? Möjligen i ett oerhört krigsinriktat perspektiv. Är krig alltid det värsta? Möjligen, men likväl har även folkhemmet fungerat som ”bröd och skådespel” för svenskarna.
Och Sverige må ha varit en idyll. Men knappast längre. Check the stats.
januari 10th, 2005 @ 17:22
Sånt händer inte oss
Vi tycker inte att man skall eller kan ifrågasätta reaktionerna hos dem som var där eller som annars drabbats direkt. Men alla vi andra som sitter och tittar på teve? Jonas Söderström gör i dag ett intressant inlägg på Blind Höna kallat Hur många gån…
januari 12th, 2005 @ 11:34
Scratch the surface. Finns det några intressanta undersökningar om politisk indoktrination i socialdemokratins Sverige? (Disclaimer: Jag är ingen neoliberal.)
Före Palmemordet faller mig in, bara på en höft:
– Skotten i Ådalen;
– Det trevliga samarbetet med Nazityskland;
– Skattedebatten på 70-talet med t.ex. Ingmar Bergmans emigration i protest;
– IB-affären
Det finns säkert mer.
januari 12th, 2005 @ 15:10
Du glömte utvisningen av egyptierna av CIA agenter i svensk mark.
januari 23rd, 2005 @ 12:24
På många sätt är ju Sverige fortfarande en idyll. Sånt som att man kan gratis kan plugga på universitet (ja till och med få betalt), den extremt höga bostadsstandarden, frånvaron av högerextrema partier i riksdagen, den allmänna frånvaron av religiös fundamentalism osv osv.