Musikstafetten
27 juni 2005 | 4 kommentarer
Jag är så hopplöst efter: äntligen ett försök att svara på Emmas musikstafett:
1) Hur stor datamängd på din(a) dator(er) upptas av musikfiler? alt. Hur många cd- och vinylskivor äger du?
17,5 GB = 4374 spår. Räcker i 11,7 dagar. Fast riktigt allt är inte musik. En del är tal, men kan låta lika vackert som musik: lyssna på amhariska till exempel.
Cirka 300 CD och cirka 450 vinyler (och ja, jag spelar dem ännu).
2) Senast inhandlade skiva?
Rodnande måste jag erkänna att det är Emmas första. Men strängt taget är det en ersättare – jag har tappat bort mitt tidigare exemplar och ville ha den åter innan den sålts slut – så det kanske inte räknas?
Innan dess: svenska Grease – fast åt dottern, så det kanske inte heller räknas? I så fall: en sampler som följde med musiktidningen Word. Om inte det heller gills: hmm… det kan ha varit Spike Jones’ Musical Mayhem.
3) Senast spelade låt?
Om jag kollar vad iTunes spelat upp senast, visar den Sweet and loving man, Finlay Quaye. Men det skulle ju lika gärna kunna tolkas som vad man senaste spelade egenhändigt? Left Bankes gamla Walk away Renee, på gitarr.
4) Nämn fem skivor som betyder mycket för dig.
”Betyder mycket”? Det innebär rimligen något annat än ”gillar bäst” eller ”spelar oftast”, antar jag? I så fall:
Edison Lighthouse: Love grows (where my Rosemary goes). Den första skiva (vinylsingel) jag köpte för egna pengar. Popdänga knappast värd att minnas av något annat skäl. Jag bytte i tankarna ut Rosemary mot Elisabeth.
Procol Harum: A whiter shade of pale (singeln). Sommarnatten var varm, jag var långt hemifrån, på egen hand, för nästan första gången. Eva log mot mig och sa ”Den här har man många romantiska minnen till”. Det hade inte jag och blev ännu mer olyckligt kär i henne.
Beatles blåa/röda dubbelalbum. I Monicas 0,4-rummare på Östermalm (den var på typ 6 kvadrat, en långsmal skrubb med plats för en säng och kokplatta). Den första tjej som lät mig sova över. Vi hånglade hett – och somnade sedan kyskt, famn i famn (jo, jag svär!).
(Vad spelade Annica och jag? Minns inte. Ingenting? Bachs cellosviter?)
Fred Åkerström: Två tungor. Hos K i andrahandslägenheten på David Bagares gata.
Xaris Alexiou: Emfilios erotas. På kassett, i taxin med K från Skala upp till Chora, ännu en varm sommarnatt, flera år senare. Nästa gång vi kom dit, en kall vår, bar vi D med oss, ännu sovande djupt i det röda mörkret.
5) Nämn tre fyra låtar som inte finns med på skivorna ovan, men som betyder mycket för dig.
Evert Taube: Möte i monsunen.
”Sjung ’Djuren som smet'”, bad D när han var liten och skulle nattas. Jag kan alla verserna. Oftast räckte halva för att han och lillebror skulle somna.
Matthew Fisher: Separation.
Alldeles för många låtar handlar om bruten kärlek, svek och sorg. När man är lycklig trallar man glatt med i dem. Så en dag är man själv där och plötsligt hör man vad de sjunger, och plötsligt blir det alldeles outhärdligt. Orgelgeniet Matthew Fishers instrumentala Separation gav märkligt nog tröst när jag själv utsattes för detsamma.
Nils Wogram’s Root 70: Introducing the ambassador. På Fasching, med L. Gångbron ledde tillbaka tilll söder och dagen efter måste kastanjerna ha slagit ut igen, mot alla odds.
(Bonus) Povel Ramel: Den finska klockan.
Geniets oöverträffade. För att jag alltid börjar gråta när jag hör inspelningen med Real Group (som jag annars inte gillar särskilt mycket) och Margareta Jalkerus himmelska röst (”Jag blev kär den första kvällen där vi stod invid hans hus…”).
Jag spelar den på kurser i skrivande. När jag visat hur lite man med byråkratspråk säger med många ord, brukar jag spela den som en demonstration av motsatsen: hur mycket man också kan säga med få ord. Nämligen i början av andra versen. Trots att så väldigt lite berättas vet vi ändå alla precis vad som hänt:
”Ändå minns jag från hans lya denna afton i april
Blott en fimp som låg och pyrde och två koppar svalnad mocka…”
6) Utse tre personer att skicka vidare frågorna till.
Mittenextremisten, Yukio och Aron.
Kategori: Musik
Kommentarer
4 kommentarer to “Musikstafetten”
Kommentera
juni 27th, 2005 @ 18:57
Heter det inte Amarinja? Det brukar i alla fall mina etiopiska vänner säga. Det låter vackrare än ordet amariska, tycker jag.
juni 27th, 2005 @ 22:03
Båda namnen används.
juni 28th, 2005 @ 20:01
Svaren på de torra, torra frågorna var väldigt, väldigt värda att vänta på! Som du skriver, ack!
juni 29th, 2005 @ 15:26
Men hallå. Beatles blåa/röda är ju en samlingsskiva! Man kan ju inte ha samlingsskivor på en topplista. 🙂
/Mvh Erik