Vatten ska inte vara en handelsvara
25 februari 2026 | 1 kommentar
Flera svenska kommuner har privatiserat sina vattenverk. De flesta ångrar nu detta. Riktigt illa har det gått i Storbritannien, där firmor som Thames Water släppt ut mängder med avloppsvatten i naturen, höjt priserna, lånat jättesummor och betalat ut enorma bonusar till ägare och chefer men står på randen till konkurs och tigger statsbidrag.
Det var i mitten av 1800-talet, när städer växte och samhället utvecklades, som Sverige började i större skala införde övergav lösningar med enskilda brunnar, till förmån för gemensamma system för vattenförsörjning (och även avlopp). År 1853 la ingenjören Wilhelm Leijonancker fram sitt Förslag till vattenledning i Stockholm. Han hade då rest runt i England, Frankrike och Tyskland för att undersöka hur man hanterade vattenfrågan där.
I förslaget argumenterade han för att staden skulle stå för vattenledningarna, och inte – som i det dåtida England – lämna det till ett eller flera bolag. Hans argumentation borde fler ha hörsammat idag:
”Då en vattenlednings ändamål ej är blotta åstadkommandet av en större bekvämlighet eller lyx, utan är innevånarnas förseende med en nödvändighetsvara, befordrandes av stadens snygghet och sundhet, samt till en del upphjälpande av den lägre klassens tillstånd, så måste det vara tydligt för envar, att en sådan anläggning aldrig borde få anses som en penningspekulation, i vidsträcktare mån, än att den bär sig.
Den blir något helt annat då den överlämnas till en enskild korporations vinstbegär, och är då att anse som ett ocker på invånarnas nödvändigaste behov.”
Hämtat från Gunnar Wetterbergs fina bok Ingenjörerna (Bonniers, 2020)
(En ny tv-dramatisering, Dirty Business, som ”lays bare the criminal activity of Thames Water and other English water companies” visas nu i UK.)
Bild: Jens Mohr/Hallwylska museet, under CC-licens.
Kommentarer
En kommentar to “Vatten ska inte vara en handelsvara”
Kommentera
juni 22nd, 2026 @ 13:26
Vi borde ha kommit lite längre än Leijonancker. Vi borde veta, till exempel, att om privata intressen kan ta monopolpriser på infrastrukturtjänster så blir det mindre vinster för de verkligt kreativa bolag som utnyttjar infrastrukturerna, så dessa blir aldrig av.
Lite av samma problem som AI-industrin har i USA just nu. De tar såna hutlösa priser för sina generella lösningar att ingen vill köpa dem – medan kineserna lägger ut AI-appar med öppen källkod gratis. Så t.ex. Microsoft föredrar dem.
Tyvärr finns inga kineser som tillhandahåller gratis vatten. Vi sitter fast hos profitörerna.