Karin Alvtegens prosa
25 december 2005 | Ingen har kommenterat än
”Den Gud älskar dör ung.
Det fanns ingen tröst i de orden.
I så fall måtte Gud hata dem som lämnades kvar. Varför tyckte annars Gud att hans eget välbefinnande berättigade till förödelsen som döden lämnade efter sig.
Hon ville inte vara hatad av Gud. Även om hon inte trodde på någon.”
Ur Karin Alvtegen: Skam (2005)
Det är många som aspirerar på titeln ”deckardrottning”. Karin Alvtegen brukar hyllas för sin psykologiska klarsyn, och det är alldeles rättvist.
Men dessutom är hon utan tvekan den som behandlar svenska språket bäst. Hon skriver rent, klart, skenbart enkelt, men med stor laddning och djup. Jag har tagit hennes tidigare böcker (”Saknad” och ”Skuld”) som exempel i boken ”Att skriva för webb” – just för hennes lysande stil. Årets bok, ”Skam”, är inget undantag.
Relaterat på Blind Höna: Karin Alvtegens ”Svek”, 18 april 2004
Kommentarer
Kommentera