The Noise of Time: ”Who engineers the engineers?”
7 februari 2018 | 1 kommentar
När kvällen kommer går kompositören Dmitrij Sjostakovitj inte till sängs. Istället tar han på sig sina ytterkläder, packar sin lilla väska, går ut till hissen i trappuppgången – och väntar hela natten. Väntar på att den sovjetiska hemliga polisen ska komma för att hämta honom.
Han vill inte utsätta sin fru och nyfödda dotter för att Stalins råskinn ska storma in och rycka honom ur sängen. Året är 1936, och Sjostakovitj opera Lady Macbeth från Mtsensk har i en ledarartikel i Pravda kallats för ”Kaos i stället för musik”. Den första stalinistiska terrorn har just börjat, och alla antar att artikeln är en dödsdom.
Men av någon anledning, kanske en märklig slump, dök bödlarna aldrig upp. Sjostakovitj sparades, men tvingades (som så många andra) att spela med i en absurd teaterfars; att fejka trohet till partiet, till de förvridna ”kommunistiska” idealen i Sovjet, och till Stalins bisarra musikpolitik.
I The Noise of Time gör Julian Barnes tre nedslag i Sjostakovitjs liv: 1936, 1948 och 1960. De faktiska händelserna är korrekta (såvitt man vet). Men Barnes föreställer sig Sjostakovitjs inre monolog, hans grubbel över ärlighet eller feghet i konsten, och i livet. Det är en vacker, rörande, skrämmande och melankolisk berättelse – med några oväntade moderna paralleller.
Barnes låter Sjostakovitj reflektera över hur bolsjevikerna såg sig som ”människosjälens ingenjörer”, som ville omskapa och styra människan efter vetenskapliga principer. Men ”Who engineers the engineers” – vem styr ingenjörerna? frågar Barnes/Sjostakovitj; en ny variant av det klassiska latincitatet Quis custodiet ipsos custodes eller Vem ska vakta väktarna? Frasen används allmänt för att peka på dilemmat hur makt kan kontrolleras.
Idag är det ”tech”-romantikerna som lika radikalt vill omskapa våra liv och värld, som en gång revolutionsromantikerna. Och när de ger oss tvålautomater som diskriminerar färgade, nyckelsystem som utesluter att kvinnor kan vara läkare, eller toaletter som inte fungerar för barn (för att bara nämna några bisarra skapelser), är det relevant att fråga: vad har byggt deras världsbild?
Quis machinatur ipsos machinatores? Eller, vem konstruerar konstruktörerna?
Kommentarer
En kommentar to “The Noise of Time: ”Who engineers the engineers?””
Kommentera
mars 2nd, 2018 @ 23:40
Den blev jag sugen på att läsa!