Fler om ett allt stelare samhälle
16 juni 2006 | 2 kommentarer
Bra krönika av Marika Ehrenkrona i Realtid.se:
”Finansbranschen har sina strikta placeringspolicies, reklambyråerna har grafiska mallar och marknadsundersökningar, produktionsbolagen sina fastställda, internationella programformat och vårdföretagen är slavar under detaljrika upphandlingsreglementen. Varumärkesreglerna är så omfattande att man inte kan ta en kopp kaffe utan att ställa frågan om det gynnar varumärket.
Ordning och reda – javisst. Men hur kul är det på en skala?
Är det verkligen nytaylorism vi behöver, ska vi i postmodern tid vara tennsoldater som marscherar på jobbet enligt förutbestämda mallar?
Jag menar att kreativiteten inte bara är rolig, den är livsnödvändig för att nå goda produktionsresultat. Kreativitet är pengar. Kreativitet löser problem på ett nytt sätt, som ingen manual i världen har kommit på. Det skapar i förlängningen kundnytta och utdelning för aktieägarna.
Alla överdrivet pedantiska regler på jobbet är dysfunktionella, eftersom de får medarbetarna att springa som råttor i bur och bli fysiskt och mentalt stressade, vilket slår ut just den kreativitet som vi skulle behöva för att lösa problemet.”
Marika Ehrenkrona: Kreativitet är pengar (5 juni 2006)
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
2 kommentarer to “Fler om ett allt stelare samhälle”
Kommentera
juni 16th, 2006 @ 13:44
Visst är det så, men mottrenden kommer, diletanternas återkomst kommer att glädja alla de som håller på att tröttna på konceptualiserade varumärken, köpcentrum etc. Själv saknar jag min Toyota Prius, den första modellen som var något så unikt som en bil där ingenjörerna fått jobba ifred för designers och marknadsförare. Den hade en sträv charm och hög funktionaliet som den Prius de säljer idag saknar.
juni 18th, 2006 @ 01:46
Helt rätt det du skriver, men inte bara kreativitet krävs för snabb och bra utveckling, även fritt tanke- och kunskapsutbyte. När ex skolor ska konkurrera om elever börjar de sannolikt tjyvhålla på goda pedagogiska metoder, etc. etc., och sådant bidrar också till en stagnationspolitik.
Jag anser att den politik som förs just nu i Västvärlden, och som prackas på resten av världen, är en stagnationspolitik, fast det tar en tid innan det blir tydligt. Ser man till historien så har alltid utveckling- fritt tänkande och fritt kunskapsutbyte, och ofta också kulturblandning, gått hand i hand.
Tidigare har jag tänkt mig att ekonomiska problem har tenderat att leda till mer reglering och mer kontroll, och därmed till stagnation. Idag börjar jag undra om det inte är tvärtom, att strypandet av fritt tanke- och kunskapsutbyte (det vi ser idag i den heliga lönsamhetens namn,) tenderar att leda till stagnation och avtagande utveckling, i värsta fall till kulturers undergång eller totala tillbakagång.