OSV i rymden
12 maj 2002 | 1 kommentar
En rolig detalj (bland mycket fånigt) i Star Wars är att Yoda talar OSV.
OSV betyder inte ”och så vidare” utan Objekt–Subjekt–Verb. Det är en ordföljd som låter så här: Your father he is. My home this is.
Engelskans (och svenskans) normala ordföljd är SVO, Subjekt–Verb–Objekt: ”He is your father”. ”Jag läser boken”. Ungefär 40 procent av världens språk använder SVO – utöver många västeuropeiska språk, som ju är släkt med varandra, också språk så skilda och obesläktade som vietnamesiska, det nigerianska edo–språket och indonesiska.
En ungefär lika stor del av världens språk har en annan ordföljd: subjekt–objekt–verb eller SOV: jag boken läser. Dit hör till exempel japanska, turkiska, och quechua från Sydamerika (alla obesläktade med varandra).
Det finns alltså sex möjliga grundordföljder (SVO, SOV, VSO, VOS, OVS, OSV). Man skulle kunna tro att de skulle vara lika vanliga, men de två första täcker alltså cirka 80 procent.
VSO – där ”läser jag boken” är ett påstående, inte en fråga – står för ytterligare kanske 10 % av språken. Walesiska och en del söderhavsspråk är sådana. VOS – ”läser boken jag” – förekommer hos en handful språk: tzotzil (ett mayaspråk) och malagasy, som talas i Madagaskar.
Man trodde länge att det inte fanns några språk där OVS – ”boken läser jag” – var regel (en sån ordföljd finns däremot som specialfall i svenskan) . Hixkaryana och några besläktade språk som talas i Amazonas verkar dock vara sådana.
Men man har ännu inte hittat ett enda språk på jorden där ordföljden OSV med säkerhet är regel. Det finns en eller två kandidater, men saken är inte avgjord.
Entre för Yoda! ”Begun this clone war has!” ”Sick have I become.” ”When nine hundred years old you reach, look as good you will not.”
Att OSV är så ovanligt på jorden bidrar förmodligen till Yodas utstrålning. (OSV förekommer dock i vissa fall i japanska, vilket kanske bidrar till den lätt österländska touchen hos Yoda.)
Därför är det också trist när Yoda i ”Det mörka hotet” plötsligt utbrister ”the force is strong with him”. ”Strong with him the force is”, ska det naturligtvis heta på god OSV.
Varför beter sig språken så här? Varför är inte alla varianter lika vanliga? Många lingvister idag svarar ”parameterteorin”; en lättläst introduktion till den är Mark C. Bakers ”The Atoms of Language”.
Kategori: Språk
Kommentarer
En kommentar to “OSV i rymden”
Kommentera
maj 28th, 2005 @ 10:46
OVS är faktiskt väldigt vanligt i Svenskt teckenspråk (inte ”tecknad svenska”, vilket är en bastardform som man försökte införa på 60-talet som någon slags feltänkt pedagogisk idé).
Många äldre döva använder det så gott som uteslutande. Och en del yngre, som är påverkade av tecknad svenska, använder någon slags SOVS i stället.
Värdelöst vetande, kanske, men dock…