Chomsky & Chomsky
2 oktober 2002 | Ingen har kommenterat än
Det finns en fascinerande skillnad mellan den ene och den andre Chomsky.
Tänker jag på den politiske Chomsky ser jag en jonglör, som elegant kastar upp en svärm av lysande röda klot i luften. Det är inte något särskilt nytt trick; till och med Chomsky själv framhåller att det egentligen är ganska enkelt. Det här vet ni redan, det här skulle ni också kunna göra, säger han. Men det går fort, är färgstarkt och verkar ske på rent trots mot den annars enväldiga tyngdkraften.
Tänker jag på Chomsky lingvisten, ser jag någon som spanar ner i vatten, som försöker gripa tag i något där nere i det blå halvdunklet: föremål man knappt kan se, vilkas form är suddig och funktion är osäker. Finns de ens? Går det över huvud taget att se igenom bilden av sig själv, som speglas i vattenytan?
Lingvistik handlar inte om huruvida man bör säga ”längre än mig” eller ”längre än jag”, och inte mycket om språkhistoria heller. Den närmar sig mycket mer grundläggande frågor, som vilken roll språket har i det mänskliga tänkandet. Var och hur kommer språket till? Finns det en specifik språk-mekanism i hjärnan, eller är språket en naturlig och integrerad del av tankeapparaten? Vilken sorts interface finns det mellan tänkandet, språkförmågan och slutligen tal- och hörselorganen? Och hur i hela friden går det till när barn lär sig ett språk? (Se notisen Hur många ord kan du? här på Blind Höna.)
Det är på sätt och vis inte så olikt kvantfysik (minus matten). Man studerar något man inte kan ta på, inte se, bara observera indirekt, för att sedan försöka dra slutsatser av.
New York Times igår hade artikeln ”Seeking Deeper Meaning in the Babbling of Babies”, som tar upp några av frågorna ovan.
En lättläst och rolig introduktion till gundläggande språkfrågor idag är Steven Pinkers strålande bok ”The language instinct” (finns i pocket – läs mer om den hos amazon.com). Rekommenderas till alla som har det minsta intresse för språk.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
Kommentera