Inget kan gå fel
27 december 2002 | 1 kommentar
Några dagar före jul rapporterade dagstidningarna att ett allvarligt datahaveri slagit ut verksamheten vid minst sex vårdcentraler samt några barnavårdscentraler och andra vårdinrättningar i Stockholm. Mer än 90.000 patienter drabbades. Bokningar och journalanteckningar har försvunnit, vilket nog kan innebära allvarliga medicinska risker. (Se en notis hos SvD: Datorhaveri i landstinget utreds.)
I radio hör jag ansvariga säga att man inte vet riktigt vad som hänt, men att det inte borde kunna hända, att man har rutiner för att förhindra det.
Samma dag läste jag det här i en roman som jag just fått i min hand, men som utkom för nästan precis 40 år sedan:
”The President was still talking. ’Today what we had was a machine-made calamity. And I’m thinking that today you and I got a preview of the future. We damn well better learn carefully from it. More and more of our lives will be determined by these computerized systems.’
(…) ’Somehow these computerized systems have got to be brought under control. They represent a new kind of power – despotism even – and we’ve got to learn how to constitutionalize it.’
(…) ’In one way,’ continued the President, ’we didn’t even make the decision to have the computerized systems in the first place. These automated systems became technologically possible, so we built them. Then it became possible to turn more and more control decisions over to them, so we did that. And before we knew it, we had gone so far that the systems were able to put us in the situation we are in today.'”
Här handlar det definitivt om liv och död, men på ett globalt plan. Romanen heter Fail-Safe, och i den leder ett enkelt tekniskt fel till att en grupp strategiska bombplan på rutinflygning får sin anfallsorder: de ska flyga in över Sovjet och låta sin kärnvapenlast utplåna Moskva. Alla försök att få planen att vända innan de når sin så kallade ”fail-safe point” misslyckas…
Fail-Safe (av Eugene Burdick och Harvey Wheeler) är en gediget realistisk roman från det kalla krigets allra kallaste dagar. Vi är med i luftförsvarscentralen, vi får följa den unge, stilige amerikanske presidenten i The War Room under Vita Huset när han ringer till Chrustjev – en nära nog profetisk beskrivning eftersom boken kom ut i oktober 1962, samma månad som Kubakrisen, när världen verkligen balanserade på randen till ett kärnvapenkrig. Den blev omedelbart en försäljningssuccé, och låg flera månader överst på bestseller-listorna.
En del recensenter kritiserade Fail-safe hårt. Det fel som i boken skickade iväg de ohejdbara bombplanen mot Sovjet var omöjligt i verkligheten, menade flera.
Kanske hade de rätt; bevisligen utlöste maskinerna inget nukleärt Armageddon under det kalla krigets epok. Men det påstås ofta att fel på övervakningssystemen vid flera tillfällen avvärjdes i sista sekunden; hur det egentligen var får vi väl aldrig veta. Kanske var ändå människorna det största hotet: det ryktas också om hur berusade sovjetiska soldater ur de Strategiska rakettrupperna vid ett antal tillfällen sånär skickat iväg sina interkontinentala kärnvapen-raketer efter supgillen i missilbunkern.
Fail-Safe blev några år senare – 1964 – en sevärd film, med Henry Fonda i rollen som den amerikanske presidenten (och en ung Larry ”JR Ewing” Hagman som hans ryske tolk). Den hamnade dock i skymundan för Stanley Kubricks Dr Strangelove, som har i stort sett samma tema. Fast hos Kubrick är det människan som fallerar – en general blir tokig och bestämmer sig för att anfalla Sovjet på egen hand. (Den finns i svensk utgåva på DVD till lågpris.)
Dr Strangelove, som brukar kallas en svart komedi, fick premiär ett drygt halvår innan Fail-Safe. Kubrick lär ha hotat med en stämning för plagiat om inte Columbia (som producerade båda filmerna!) släppte hans film först. Därigenom fick Dr Strangelove merparten av publiken. När Fail-Safe dör upp några månader senare verkade den mer som en dyster kopia, och blev ingen stor framgång hos publiken.
Häromåret gjordes det dock en tv-remake av filmen i USA (imitationen som amerikansk konstart, igen?), med George Clooney som presidenten. Den versionen fick tämligen nedgörande kritik.
Jag hittade mitt exemplar av boken på Arbetarrörelsens arkiv, som jag besökte i ett helt annat ärende. Vid utgången hade de dock dukat upp ett bord med skylten ”Varsågod och ta!”. Där fanns äldre böcker som man väl rensat ut för att få plats i hyllorna. Och Fail-Safe kände jag till; den räddade jag gärna från nedmalning.
Men jag måste erkänna att jag hickade till när jag senare såg signaturen på titelsidan:
Alva Myrdal
New York 1962
Det är en fascinerande känsla att veta att Alva Myrdal köpte och läste just den här boken i New York under Kubakrisen 1962. Detta år hade hon också blivit utnämnd till Sveriges representant vid nedrustningssamtalen i Geneve. Det är lätt att tänka sig att boken måste påverkat henne i arbetet. När Alva Myrdal fick Nobels fredspris för sitt nedrustningsarbete – för precis 20 år sedan, 1982 – tog hon i sin nobelföreläsning särskilt upp hur frustrerande samtalen i Geneve var: det var mer förhalning (från stormakternas sida) än förhandling.
Vi får vara tacksamma att varken Fail-Safe-scenariot eller Dr Strangelove-scenariot blev verklighet. En hel del oskyldiga har dock fått sätta livet till på grund av fel i militära datasystem. (Det mest kända fallet är kanske när den amerikanska jagaren USS Vincennes i juli 1988 sköt ner en reguljär Airbus från Iran i en civil flygkorridor över Hormuz-sundet. Jagarens datasystem försäkrade att planet var ett jaktplan på anfallskurs. Samtliga 290 ombord dödades – av dem var 66 barn. Se t.ex. The risks digest, Volume 7: Issue 20.)
Men vi omges idag av mängder med andra system som förutsätts vara vara ”fail-safe”: på sjukhus, inom infrastrukturen, hos myndigheter. Även om Burdick och Wheeler lyckligtvis inte fick rätt i sak, är deras underliggande tes fortfarande värd eftertanke.
Kommentarer
En kommentar to “Inget kan gå fel”
Kommentera
oktober 2nd, 2003 @ 10:57
Jag ska gå hem och leta fram skivan med Tage Danielssons sannolikhetsmonolog.
Bengt Göransson