Son of Blåvitt
26 augusti 2003 | 1 kommentar
I dagens reklamblad berättar Konsum att ”Coop X-tra är Coops nya lågprismärke (…) I takt med att vi introducerar Coop X-tra kommer motsvarande Blåvitt-produkter att försvinna från hyllorna.”
OK; saker förändras. Inget fel i det. En liten tillbakablick, bara.
Det bör ha varit i mitten av sjuttiotalet som KF började lansera sina blåvita varor. Men de var inte ett lågprismärke – inte från början.
Blåvitt var inte ens ett varumärke; det var frånvaron av varumärke. No Logo 25 år före Naomi Klein.
Varför ska kunden betala så mycket för reklam och påkostade förpackningar, frågade man sig då, på sjuttiotalet. Om man sparar in på sådana utgifter kan kunden istället få en bättre produkt till billigare pris.
Iden – som inte var svensk; förebilden fanns i Frankrike – fick fäste, och KF lanserade ett stort antal produkter i neutrala, vita förpackninar, med det generiska namnet i vit Futura på en blå platta: Kaffet Kaffe. Tandkrämen Tandkräm. I många fall var innehållet dock detsamma som i dyrare märkesvaror.
Så småningom gjordes det ändå väldigt mycket reklam – inte för de enskilda varorna, men för hela sortimentet, som efterhand kom att kallas blåvitt. Frågan är väl om man då sparade så mycket pengar. (Och tryckbranschen utvecklades så att det inte var någon större besparing att trycka enfärg jämfört med fyrfärg längre.)
Ändå fanns det mesta av grundiden kvar till ungefär 1995, om jag minns rätt. Då redesignade en annonsbyrå produkterna, och se! Nu fick varje förpackning en logga nertill: där stod det nu ”Blåvitt” – i bokstäver som halkat ut från sin blå platta och därför var till hälften vita, hälften blå, och helt och hållet oläsliga; sannolikt en av de sämsta logotyper som den svenska reklambranschen någonsin presterat. Blåvitt hade blivit just vad det från början inte skulle vara: ett verkligt varumärke!
Men det var inte så många som la märke till den detaljen. Inte för att det spelade så stor roll längre; tidsandan hade börjat svänga mot den rena kult av varumärket vi ser idag. (Se Knut Kainz Rognerud i DN: Varumärket viktigare än varans kvalitet, 9 augusti).
Fast reklambyrån lyckades inte ens göra ett konsistent varumärke. De satte olika design på varje varugrupp: hygienprodukter hade produktnamn i svart skrivmaskinsstil, livsmedel i en röd snirklig stil, och så vidare. Korkat men gav fler debiterbara timmar.
Nu har KF, dvs numera Coop, gjort sig av med de flesta egna varumärken och egna fabriker (vem minns Winner eller Nordchoklad?). Kvar finns Signum. Och Coop X-tra – ”när du vill handla något riktigt, riktigt billigt!”
Den nya loggan är en oregelbunden tillplattad klump modellera, men färgen är blå och vit, så generna går igen i denna ”son of Blåvitt”. (Fast förpackningarna har färgbilder och misch-maschet av olika stilar är utbytt mot en konsekvent Gill – definitivt en förbättring!).
Nej, jag sörjer inte de blåvita. Men iband frågar jag mig: måste verkligen varje enskilt äpple som säljs i butiken ha en klisterlapp med varumärket på sig?
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
En kommentar to “Son of Blåvitt”
Kommentera
augusti 26th, 2003 @ 08:40
Också den tomma mängden är en mängd…
Vilket bevisas av klädkedjan som registrerade ”No Logo” som logotyp och sedan försökte stämma Naomi Klein för varumärkesintrång.