Krig och tankeläsning
1 juni 2004 | 2 kommentarer
Marinsoldaten Jim Masseys berättelse om hur han lurades att tro att flyende civila irakier var soldater fullastade med vapen har fått Gudmundson att ta stormakten i försvar och mästra yrkesofficeren, som fick nog och övergav en mer än tioårig oklanderlig militär bana.
”Hur skulle soldaterna veta?” undrar Gudmundson.
Tja, de kunde ju använt den tankeläsande förmåga som Gudmundson i sitt inlägg utrustar oss alla med:
”Målet är, som vi alla vet, inte nåt av dessa [t.ex. tillgång till olja, JS]. Målet är ett fritt och demokratiskt Irak [som] på lång sikt …”
Kanske har Gudmundson verkligen penetrerat och avlyssnat Bushs, Cheneys, Rumsfeldts, Wolfowitz’ och de övrigas hjärnor. Och funnit att syftet med kriget var rent, sant och ädelt: helt osjälviskt offrar sig supermakten för att vi alla ska få en bättre framtid. Leve dem!
Vi andra, som inte har denna förmåga, får nöja oss med att lita till våra vanliga sinnen och använda vårt förnuft: se till vad supermakter gör, och vad dess företrädare säger. Se vad som utspelar sig i verkligheten – och sedan dra våra egna slutsatser.
Den första gången de sade att kriget hade ett nobelt syfte kanske vi trodde på dem. Men när skälen ändras, när inga massförstörelsevapen hittas, när ingen koppling till terrorister visade sig finnas – varför ska vi tro på dem när de fortsätter att hitta på rena och nobla skäl?
Första gången en stormakt gick in i ett fattigt och underlägset land med vapenmakt, och hävdade att det var i de ädlaste av syften, kanske vi trodde på dem. Men när det visar sig att stormakten – den må heta USA eller Sovjetunionen – ständigt väljer att på detta sätt lyckliggöra just de områden där det råkar finnas strategiska resurser som man vill åt – olja, land, marknader – men strunta i de folk som saknar sådant (t ex om infödingarna slår ihjäl varandra där nere i Rwanda eller vad det hette); då ligger det nära till hands för oss icke-tankeläsare att dra slutsatsen att syftena inte är så enkla och rena som Gudmundson säger.
På samma sätt skulle vi, icke-tankeläsarna, säkert försöka stoppa den första bilen som körde mot oss i hög fart vid en vägspärr. Särskilt om befälet meddelat att de flyende bilarna var fullproppade med terrorister och sprängmedel. (Även om det förstås finns många andra sätt att stoppa en bil än att massakrera den med intensiv kulspruteeld. Ett sätt kunde vara att upprätta en verklig, fysisk vägspärr – vilket man gjort senare i Irak, när bilbomberna blev verklighet – och inte bara ett kulsprutenäste invid vägen.)
Kanske den andra också. Men när det visar sig att bil efter bil bara innehåller flyktingar, kvinnor och barn utan vapen – då börjar vi nog också dra våra egna slutsatser om vad som egentligen händer.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
2 kommentarer to “Krig och tankeläsning”
Kommentera
juni 1st, 2004 @ 07:25
Läs gärna mitt inlägg om den forne DN-redaktören och tillika tankeläsaren Hans Bergströms ledarkolumn i DN i söndags.
http://supertrevligt.com/arkiv/2004_05_01_blog.htm#108599551489446314
juni 4th, 2004 @ 01:36
Postar mitt svar här i dina kommentarer oxå – så att du märker att jag försöker, i alla fall.
Jonas!
Det ligger i vårt egenintresse att gynna det irakiska folkets egenintresse. Det är alls inget ovanligt att den enes egenintresse också gynnar den andra.
Det är faktiskt hela idén med exempelvis marknadsekonomi.
Jag är naturligtvis ingen tankeläsare. Men jag imponeras av din retoriska figur…
Vad jag vill säga är att det inte förelåg någon konflikt mellan amerikanskt egenintresse och att göra det moraliskt rätta. Såväl friheten som Irak kommer att gynnas, om nu inte bristen på stöd från omvärlden/hemmaopinionen blir droppen som får kaosbägaren att rinna över.
Jag skulle gärna kunna läsa tankar, dock. Mer specifikt undrar jag hur många kritiska debattinlägg som formulerats i ditt huvud när FN (och i synnerhet Kofi Annan) undlät att avstyra katastrofen i Rwanda, eller Sverige undlåtit att bygga en koalition för militärt ingripande till stöd för fördrivna Sudaneser, eller när Ryssland undlät att bygga en koalition för att reda upp ”problemet” i Tjetjenien.
Det är naturligtvis en helt icke-initierad gissning, men jag tror att det rätta svaret var noll.
Jonas, tror du verkligen inte på att USA vill upprätta en demokrati i Irak? Tror du att de vill stjäla oljan (och har du nån idé om hur det skulle gå till rent praktiskt)? Det är andra tankar jag skulle vilja läsa.
Slutligen: vägspärren.
Det finns regler i krig. När den ena parten, alltså Saddams armé, istället för att kapitulera väljer att ta av sig uniformerna och beblanda sig med civilbefolkningen (eller gömmer sina vapenförråd i bostadsområden), förorsakar de på grymmast möjliga sätt sin civilbefolkning oerhörd skada. Dessutom så ställer de den enskilde amerikanske vägspärrs-soldaten inför ett ohyggligt grymt öde. Han kunde inte annat än skjuta den stackars irakier som inte förstod att det var en vägspärr, eller hade stulit fordonet och inte ville stanna, eller var en icke uniformerad stridande på väg till nästa krigsförbrytelse, eller bara var en flykting.
Grymt. Jag hoppas, precis som du, att alla ansvariga döms för förbrytelserna mot Genevekonventionerna. Min gissning är att Saddam blir en av de första att åka dit.