Katastroflarmet som gick fel
10 september 2004 | 5 kommentarer
Klockan tre minuter över tio, mitt under seminariet, börjar mobiltelefonen vibrera i fickan. SMS. Jag smyger upp telefonen och kikar ner.
”KATASTROFLARM” lyser det emot mig på skärmen. RING – och så ett telefonnummer jag inte känner igen.
Häpet visar jag det för kollegan J. Han blir mer skärrad än jag och väser åt mig att sticka ut och ringa. Jag ursäktar mig, tränger mig fram i bänken och går ut.
Jag ringer numret men det är upptaget. Vad kan det vara? Provar igen, fortfarande upptaget. Kan det gälla barnen? Det verkar inte stämma. Jag ringer 118 188 och frågar vem som har numret som finns i sms:et. ”Det numret går till SOS Alarmering i Stockholm”, säger nummerupplysningen.
Vad kan detta vara?
Jag ringer numret igen. Klockan är nu 10.08:37. Nu svarar en röst.
– Hej, jag har fått ett sms som det står katastroflarm på…, säger jag.
– Ja, det är krislarm. Ni ska samlas i Hus A, våning 1, säger operatören på SOS-centralen.
– Jaha… undrar jag. Jag kan inte tro att detta egentligen gäller mig. – Ursäkta, undrar jag – hus A? I vilken stad?
Operatören börjar fråga mig var jag jobbar. – Har du verkligen inget med SJ att göra, undrar han. – Nej, svarar jag, fortfarande förbryllad. – Var det Magnus du sa att du hette? frågar operatören. – Nej, Jonas, svarar jag. – Och du jobbar inte på SJ eller Green Cargo? – Nej, jag har inget som helst med SJ att göra. – Okej, jag återkommer, säger rösten i luren. Samtalet har pågått ett par minuter.
Jag går tilbaka in till seminariet och tränger mig ner. Det är uppenbart ett misstag och jag räknar med att någon kanske ringer upp senare och reder ut varför det blivit fel.
Men efter bara några minuter ringer operatören upp igen. Klockan är nu 10.14:48. Han är lika förbryllad som jag, frågar återigen vad jag heter och var jag jobbar men framhåller igen sin instruktion att jag ska ta mig till hus A, våning ett, och dessutom ringa Krister. Jag har förstås ingen aning om vem Krister är heller. Detta samtal tar två minuter.
Jag lägger på och ringer min vän på den stora tidningen och undrar om han vet vad som hänt. Jag får strax besked om tågolyckan i Kristianstad.
Media berättar att tågolyckan inträffade tio minuter över nio. Larmet kom exakt 10.03:30 – nästan en timme efter olyckan. Om det är snabbt eller långsamt vet jag förstås inte.
Kanske jag har ett mobilnummer som med en siffra skiljer sig från någon i SJs krisstab? Jag vet inte. Jag vet inte om larmet kan ha gått ut till flera felaktiga nummer.
Men kan väl anta att åtministone någon som borde blivit kallad inte sitt meddelande. Dessutom upptogs operatörens tid och en telefonlinje av att prata med mig helt i onödan – sannolikt var det väl också andra larmade som försökte komma fram till SOS-centralen för att få besked om vad de skulle göra.
Det är inte så förtroendeingivande.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
5 kommentarer to “Katastroflarmet som gick fel”
Kommentera
september 12th, 2004 @ 07:33
Efter en intressant erfarenhet som operatör på Securitas (värdetransporter) vet jag att felet ofta ligger hos företaget som inte uppdaterar telefonlistor till larmcentralen. Operatören gjorde nog exakt vad som stod enligt larmlistan. SJ och Green Cargo borde kanske ta sig en funderare över om att de kanske ska uppdatera sina telefonlistor knutna till deras katastrofplan.
Dessutom, en timme efter olyckan. Inte snabbt hanterat. Men den person som hade haft ditt nummer kanske inte hade högt prio på listan?
Annica
september 13th, 2004 @ 09:54
haha! Tycker det är lite komiskt… Att sånna här nyheter kommer ut till ”allmänheten” på ett sånt här sett. Sj kan itne ha koll på sina tåg och hur de håller tidtabellerna. Men då kanske man kan förstå att de har svårt att hålla koll på telefonnummer.
september 13th, 2004 @ 15:07
Det kan inte ha någor med Blodcentralen att göra? De skickade tydligen ut förfrågan vid tiotiden:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=310636&previousRenderType=8
september 14th, 2004 @ 17:35
Det stod i tidningen i daG (SDS) att man skickade ut larm till alla blodgivare eftersom man hade små lager och befarade en allvarlig olycka med många skadade som behövde blod.
Larmet gick till blodgivare i Skåne och det blev en massa folk som kom till blodcentralerna där.
Dom måste bara ha missat och skickat larm till blodgivare på andra orter också.
september 14th, 2004 @ 20:45
Nej – det var nog inget vilsekommet blodgivarlarm. Hus A är SJs huvudkontor på Vasagatan (i Stockholm), och där kan man knappast ta hand om blodgivare. Hade det varit ett blodgivarlarm hade instruktionen säkert varit att man skulle ta sig blodgivarcentralen (i Kristianstad, Malmö eller kanske Lund rimligen).
Jag tror mer på Annicas tolkning: SJ har slarvat med numren i sina larm-pärmar.