DN och dubbelmoralen
29 mars 2005 | 12 kommentarer
Jag trodde nog att jag var ganska tydlig om vad jag tyckte om DN. En stor del av kommentarerna till inlägget DN – betala tillbaka mina skattepengar handlar om något annat än det jag skrev om – skattesystemet i allmänhet, eller hur arbetet organiseras på en tidning, t.ex. Men för all del; jag försöker gärna förklara mig och bemöta några av kommentarerna.
Många har svårt att skilja det speciella fallet från det allmänna:
”I fortsättningen ska det alltså vara gratis med annonsplats på DN”.
Ingalunda.
Det här handlar inte om att annonsplats i DN i allmänhet ska vara gratis. DN ska naturligtvis fortsätta att ta betalt av dem som annonserar. Men i fortsättningen hoppas vi slippa läsa Peter Wolodarskis gnäll över att annonsörer i hans tidning betalar sina räkningar – och därigenom ger honom utrymme att skriva.
Fast jag kan gå med på att underkantsmottot på bannern kan bytas ut. ”Det ska inte kosta skjortan att bli förolämpad av Peter Wolodarski” kanske hade funkat lika bra.
”Så antingen skulle DN ha vägrat ta in annonsen eller också upplåta annonsutrymme gratis?”
Nej. Men när de tog in annonsen, luktar det som sagt illa att klaga över att de får 284.000 för den. I synnerhet när man tycker att pengarna kommer från något som man vill värna (lärarutbildningen).
”Det handlar ju bara om ett privat företag som har tagit betalt för en tjänst. Vad har det med yttrandefrihet att göra?”
Det är handlar inte om en städfirma eller ett cateringföretag. Det är DN som ser sig självt som en central institution för den svenska yttrandefriheten. Det kan man läsa i DNs visionsdokument, där det står att DN ska vara ”Sveriges viktigaste sociala och demokratiska torg”, som ska ”hävda det öppna samhällets grundläggande värden, däribland upplyst förnuft och toleransklimat”. I DNs vision står det också att ”DNs utgångspunkt är att människor med olika social bakgrund har rätt och möjlighet att delta i och förstå gemensamma angelägenheter”.
Och om man ska leva upp till bilden av sig själv som tolerant gäller det ju att inte vara för stelbent. Så …
Debattredaktören säger ju att de var beredda att ta in texten som debattartikel?
Utmärkt. Betrakta då den sida som publicerades som ett redaktionellt utvalt inlägg (det var ju dessutom lätt att uppfatta den så, enligt redaktör Wifstrand). Återbetalar DN pengarna så har inget misstänkt slöseri med skattepengar inträffat, och DN har gjort en snygg gest.
”Min fru behöver jobba ca två år för att med sin skatt finansiera den där annonsen.”
Jag tror du har missuppfattat hur skattesystemet fungerar – vilket strängt taget det här inte handlade om. Det är dock inte din fru som betalar lärarutbildningen i Sverige. Offentlig finansiering fungerar så att vi alla arbetsverksamma i Sverige var och en behöver jobba cirka 12 sekunder för att finansiera den där annonsen. (Om DN betalar tillbaka pengarna får vi alltså tillbaka 12 sekunders slit, kan man säga.)
”Hur kan skulden läggas på DN? De har ju handlat helt korrekt.”
Korrekt att ta in annons, korrekt att ta betalt för den. Visst. Att gnälla för att man själv tagit betalt? Inkorrekt? I alla fall stötande, tycker jag.
”Korrekt” är inte detsamma som moraliskt – eller i enlighet med sina höga principer. Och detta handlar inte om lag och rätt – utan om moral. Dubbel sådan.
Men om man nu helt teoretiskt skulle anlägga ett perspektiv pom vad som är ”korrekt” på tvivelaktiga transaktioner, så är det så att ta emot pengar, som man misstänker att givaren egentligen inte har rätt att handskas med, är ett brott som rubriceras som penninghäleri. (För övertydlighetens skull: jag anser inte att DN gjort sig skyldig till något sådant brott. Detta är för mig bara en fråga om moral. De som anser att lärarutbildningarna gjort något brottsligt bör dock tänka på konsekvenserna. Det krävs två för att dansa tango.)
”Enligt DN var dom i diskussion om debattartikel (den var alltså varken accepterad eller refuserad), men mitt under denna väljer dom att köpa en annons istället för att följa DN:s regler för debattartiklar.”
Vi har ju än så länge bara DN-redaktörens version av att avsändarna ”helt plötsligt” valde att sätta in en annons istället. Det han kallar ”dialog” kanske av avsändarna uppfattas som ”ultimatum”. Om DN ska leva upp till sina stolta ord om sig själva, bör de kanske vara mer ödmjuka.
Nu spelar det där strängt taget ingen roll för huvudfrågan: ledarsidans gnäll över att skattepengar slösats bort så att de hamnat i deras egen ficka.
”Nu funkar det ju så på de flesta svenska tidningar att annonsavdelningen och redaktionen är strikt separarade.”
Inte mer separerade än att ledarredaktionen alltså klagar på en del av dem som väljer att betala, för att ledarskribenterna ska få sitt utrymme att publicera sina åsikter på. Det är också så att chefredaktören har det yttersta ansvaret för allt som puvbliceras i tidningen – annonser och redaktionell text. Det inte särskilt sällsynt att chefredaktörer går in och stoppar eller redigerar annonser i ämnen som bedöms som känsliga.
Till syvende och sidst kan jag nog ändå inte uttrycka det klarare än i den första notisen: Om DNs ledarredaktion verkligen anser att skattebetalarnas pengar i detta fall inte bör användas till att betala deras löner, och är upprörda däröver, har alltså jag en enkel lösning för att lindra deras plåga: betala tillbaka dem!
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
12 kommentarer to “DN och dubbelmoralen”
Kommentera
mars 29th, 2005 @ 21:43
”Men i fortsättningen hoppas vi slippa läsa Peter Wolodarskis gnäll över att annonsörer i hans tidning betalar sina räkningar – och därigenom ger honom utrymme att skriva.”
Precis så!
mars 29th, 2005 @ 22:10
”Många har svårt att skilja det speciella fallet från det allmänna.”
Ja, det tycks inte minst gälla dig själv. Wolodarski kan ju mycket väl tycka att Lärarhögskolorna inte ska använda skattepengar till att annonsera rent generellt. På vilket vis hade det varit skillnad om annonsen istället varit införd i SvD, Vetlanda-Posten eller Grönköpings Veckoblad? Nu råkade det gälla den tidning som Wolodarski jobbar på, att han för det inte kan kritisera principen är befängt (på gränsen till korkat).
Dessutom verkar din uppfattning om vad yttrandefrihet är vara något luddig. Det är väl ingen som har någon rätt att publicera något i DN, förutom DN:s ägare.
mars 29th, 2005 @ 22:42
Jag må sakna moral i just det här fallet, men jag måste säga att jag ändå inte förstår ditt resonemang trots att jag försöker ta den moraliska aspekten först.
För det är ju precis som Dennis säger, bara för att annonsen var publicerad i DN så får dess reportrar alltså inte knysta ett ord om den? Då blir det dubbelmoral? Är det yttrandefrihet?
Dennis avslutande ord håller jag också med om:
Det är väl ingen som har någon rätt att publicera något i DN, förutom DN:s ägare.
Det kanske helt enkelt handlar om två helt olika synsätt på vad moral och yttrandefrihet står för?
mars 29th, 2005 @ 22:43
”Nu råkade det gälla den tidning som Wolodarski jobbar på, att han för det inte kan kritisera principen är befängt (på gränsen till korkat).”
Nja, Wolodarski skulle mycket väl kunna stå för samma sak (att betala tillbaka). Eller att sätta in ett motsvarande inlägg med motsatt ståndpunkt. Då kommer ju inte skattebetalarnas pengar till skada.
Sedan förstår jag inte riktigt vad det här har med yttrandefrihet att göra…
mars 29th, 2005 @ 22:44
Aha, yttrandefrihet nämns i bannern. Sorry.
mars 30th, 2005 @ 02:08
DN (liksom andra tidningar som försöker vara seriösa) har ingen kontakt mellan annonsavdelning och redaktioner. Ofta har man heller ingen kontakt mellan allmänredaktion och ledarsidorna heller.
Det är bra – vem vill att annonsörer ska kunna påverka nyhets- och ledarsidorna, eller att den politiska redaktionen ska kunna ställa över nyhetsrapporteringen?
Ändå är det precis det du förespråkar. Du vill att en annonsör genom sin annons ska påverka vad ledarsidorna bör eller inte bör säga.
Du vill även att den politiska redaktionen ska ha makt att bestämma vilka som ska få annonsera baserade på politiska ställningstaganden. Det låter så när du mumlar om att dom inte borde tagit in annonsen, eller borde betala tillbaka om dom nu är kritiska. Jag tror inte du riktigt har tänkt igenom konsekvenserna av att bryta vallen emellan dom här funktionerna – privata begravningsentreprenörer får placera dödsannonser, men inte Fonus eftersom SAP är storägare? ICA men inte Konsum?
Du har ofta intressanta, och vettiga, synpunkter, men här har du spårat ur rejält.
mars 30th, 2005 @ 06:51
Kontakten mellan annonsavdelning och redaktion är inte obefintlig som många verkar tro. Istället är den enkelriktad. Ansvarige utgivaren har anvsvar även för annonsinnehållet. Chefredaktören kan stoppa annonser när han vill.
Annonsavdelningen däremot har ingen som helst styrsel (eller bör inte ha det, och har det nog inte på DN) över innehållet i tidningen.
mars 30th, 2005 @ 20:43
248 kkr, strängt taget vet vi ju inte om den uppgiften stämmer. Den kommer ju från Rapport och inte ifrån DN själv.
Själv hoppas jag dock på att kunna bringa ordning i frågan!
http://bultenibo.blogspot.com/2005/03/vad-exakt-kostade-det-eller-ppet-brev_30.html
mars 31st, 2005 @ 14:16
Apropå det där med ”separerade redaktioner” eftersom ansvarig utgivare också är ansvarig för annonserna vet han mycket väl vad som publiceras på annonssidorna. Det sker titt som tätt att ChefRed vägrar annonser av olika anledningar, till exempel:
”Ugglas skivannons refuserad av Aftonbladet”
http://www.resume.se/pub/nyhet.asp?art_id=23084
eller ”Dagens Industri stoppar kontroversiell sexannons” http://www.resume.se/pub/nyhet.asp?art_id=13850
Så att ta in denna och sedan gnälla på den var ju lite väl. Ge dem debattplats istället vetja.
april 5th, 2005 @ 03:34
Jaha, så om vi drar en logisk slutsats av den blinda hönans moraluppfattning i det här fallet så får alltså DN inte skriva något kritiskt om någon som betalt en annons i tidningen. Låter det bra?
Och när vi väl tänker på det så hivar ju Göran Persson ut en del av våra skattepengar till DN, så då borde ju inte DN få kritisera staten då heller?
april 6th, 2005 @ 03:03
Din logik är fel, Niklas – som så många tolkar du in mer än vad som faktiskt står där i det du läser. Den korrekta logiska slutsatsen är, att Hönan kan komma att bli moraliskt upprörd när DN kritiserar någon som betalt en annons i tidningen FÖR ATT de betalt en annons i tidningen.
”Kan komma”, beroende på om tillräckligt många av de andra villkoren funns med: pengarna kunde ha gått till en verksamhet som DN finner behjärtansvärd, och DN refuserar anonsören från DN Debatt, men säger (i efterhand) att de nog visst skulle kunnat få plats där.
april 12th, 2005 @ 03:29
Men dina ”kan komma” är ju så hopplöst fokuserade på en aversion mot DN att de frångår all logik.
” DN refuserar anonsören från DN Debatt, men säger (i efterhand) att de nog visst skulle kunnat få plats där.”
Nja DN sa att artikeln hade kunnat få plats på DN debatt ifall annonsörerna uppfyllde vissa krav som ställs på alla som vill ha sin artikel. Dessutom tar det tid att få en artikel publicerad på den främsta debattsidan inom svensk tidningspress. Men tydligen kunde inte somliga mediakåta politruker inom svensk lärarutbildning vänta, eller vända sig till något annat medium, och ansåg därför att några hundratusen av våra skattepengar var ett bra pris för att deras åsikter skulle synas nu med det samma. Hur kan det vara DNs fel?
” pengarna kunde ha gått till en verksamhet som DN finner behjärtansvärd”
So what? Förhoppningsvis så bör högt uppsatta chefer inom svensk lärarutbildning anses som vuxna tänkande individer som är vid sina fulla sinnens bruk, och bör därför också anses vara ansvariga för sina egna gärningar. Denna DN gör vad varje producent av en tjänst eller vara gör, nämligen erbjuder denna tjänst för en viss ersättning. Men DN tvingar ingen till att köpa tjänsten. Därför är det dessa chefer inom svensk lärarautbildning, och ingen annan, som är skyldiga till detta vansinniga slöseri med skattepengar.
Och rimligtvis skall media även granska och bemöta dem som betalar tidningen. Eller hade det varit bättre om DN tystade Wolodarski, just för att det var en annons istället för en debattartikel? Skulle det vara ett tecken på oberoende media?