Svenska mediabloggar: en bedövande tråkig middagsbjudning
27 maj 2005 | 4 kommentarer
När vi nu diskuterar svenska mediers blogg-varianter: en skillnad mellan hur svenska och engelska medier tagit till sig bloggfenomenet, som jag tycker är värd att framhålla.
Brittiska Guardian har bloggar om specifika ämnen: nyheter (Newsblog), dataspel (Gamesblog), IT och webb (Onlineblog”), och kommentarer om aktualiteter (Observerblog).
Alla bloggarna har flera skribenter, och det är ämnet som står i centrum, inte den enskilde skribenten. De är rappt skrivna, snärtigt formulerade – man ser tydligt att skribenterna jobbat med sina formuleringar, skrivit om, redigerat. Normalt skrivande för publik, alltså.
Påtagligt är också att de vänder sig utåt: så gott som varenda post har länkar ut till andra sidor, bilder eller ställen på nätet, många ett stort antal. Jag kan knappt hitta en enda post utan länkar. De bloggar alltså, för att låna Stefan Geens utmärkta formulering, i hög grad ”from a position of discovery”; för att dela med sig till läsarna av vad de hittat på andra ställen.
Jämför detta med vad svenska tidningar hittills fått fram på bloggfältet.
Alla försök hittills har varit centrerade på den enskilde journalisten. PJ, Helle, Lotta G, även Sofia Olsson Olsén. Fredrik Virtanen. DN:s blogg om schlagerfestivalen var ju fokuserad på Andreas Ekströms Och, naturligtvis, fenomenet i sin prydno, Expressens ”bloggar”.
Jag läser igenom dem alla: Cecilia Hagen, Ebba von Sydow – inte en länk till något annat. Skugge? Glöm det! PM Nilsson, Per Svensson – någon enstaka. Den enda som med någon regelbundenhet länkar ut till andra är nyhetsredaktören Lars Lindström.
Av de övriga svenska media-bloggarna är det PJ i Svenskan som med störst regelbundenhet länkar till annat – dvs försöker skapa något av ett samtal. Helle Klein i något mindre grad. Lotta Gröninginte alls.
Skillnaden mot hur Guardian använt bloggformen är påtaglig.
Man kan ha olika åsikter om ”mjuka” värden som stilistik och ämnena: hur privat man kan skriva, hur ledig man bör vara i språket. Jag tycker Linda Skugge skriver som en kratta och tänker som en påse nötter, men visst, hon kan få fortsätta skriva; i bästa fall får det väl en att definiera vad man själv tycker är ett verksamt språk. Det kan vara intressant att läsa också personligt skrivande. Sofia Olsson Olsen ger rätt intressanta interiörer från en landsortstidning.
Men det är fascinerande att det än så länge är en sådan märkligt enkelspårig, bedövande enahanda och tråkig middagsbjudning, de svenska manistream-media-bloggarna.
Jag skrev inte ”journalistbloggarna” – för det finns ju journalister som skriver utmärkta bloggar: Mine, Steffanie, Urban, Pierre… för att bara nämna några. Lustigt, alla de bloggar vid sidan av sina jobb och arbetsplatser.
Hittills har svenska mainstream-media på det hela taget misslyckats med att förnya sig med hjälp av bloggar. Linda Skugges diarreer om barnens diarreer – tja, man har läst det på föräldrasajternas diskussionsforum många gånger tidigare. (Fast bättre, utan självgodheten.) Blogg till namnet, chattsida i praktiken.
Min officiella livsinställning är numera optimismen. All vår början bliver svår, det är de första stapplande stegen och så vidare. Så visst kommer även etablerade media att få till det så småningom: ett vettigare användande av den samling konventioner och tänkesätt, som det vi provisoriskt kallar ”bloggar”, representerar. Men just därför ett litet påpekande. De där första osäkra stegen är på väg åt fell håll: in i det vassa bordshörnet.
Relaterat: Steffanie om journalistbloggar och hur Gomorron Sverige slår tillbaka.
Kommentarer
4 kommentarer to “Svenska mediabloggar: en bedövande tråkig middagsbjudning”
Kommentera
maj 27th, 2005 @ 16:10
Utmärkt diagnostisering av de svenska media-bloggarna! Så enkelt och men ändå genialt. Det är ungefär det här som grämt mig men som jag inte lyckats sätta ord på riktigt!
maj 27th, 2005 @ 16:46
Med optimismen är det som med kommunismen: man kan inte klaga.
maj 27th, 2005 @ 16:48
Jag skrev om franska Le Mondes bloggar för någon vecka sedan. Där har man också valt en annan, och mycket intressant, väg med sina bloggar.
Min text: http://hem.passagen.se/jorun/2005/05/goda-exempel-le-monde-fr.htm
Le Mondes bloggar: http://www.lemonde.fr/web/blogs/0,39-0,48-0,0.html
maj 28th, 2005 @ 19:40
Ja, där fick du – inte förvånande – ihop det mycket bättre än jag gjorde i min ilskna utläggning. Hatten av och länken på.