Användbarhetsboken
23 september 2005 | 7 kommentarer
För ett antal år sedan började min kollega Tommy Sundström och jag diskutera begreppet webbprofil – ett styrande dokument som tog upp allt det som den grafiska profilen inte täckte (de andra två sorternas design, till exempel). Det började vid den tiden bli uppenbart att det behövdes fler standarder kring hur webbplatser borde utformas.
Småningom ledde detta också fram till arbetet med standarden för 24-timmarswebben.
Det senaste året har Tommy jobbat med att bygga vidare på materialet, för att skapa en så heltäckande samling best practises kring hur en webb bör utfomas som möjligt.
Resultatet är Användbarhetsboken, som är både betydligt bredare och mer detaljerad än riktlinjerna för 24-timmarswebben. Helt enkelt ett oundgängligt bamseverk som du måste ha, om du arbetar med webbplatser.
Utgivet på Studentlitteratur. Finns också att köpa hos AdLibris (286:-) och Bokus (328:-).
Vad väntar du på?
Kommentarer
7 kommentarer to “Användbarhetsboken”
Kommentera
september 23rd, 2005 @ 00:13
Beställd! En snabb fråga dock, som kanske du eller Tommy eller någon annan kan svara på. ”Title”-texter för länkar i navigation och liknande, som lite mer utförligt talar om vart en länk leder, har jag fått för mig ska användas ymnigt. Men i ett sammanhang har jag nu fått veta att detta inte alls behövs/bör användas. Hur står det till med detta, egentligen, ur tillgänglighetsperspektiv? (Tills mitt ex anländer bara, som jag för övrigt vill få signerat ;-)).
september 23rd, 2005 @ 04:51
Använd barhets boken? Det tycker jag är en mycket underlig uppmaning.
september 23rd, 2005 @ 07:27
😉 ”… och då sa jag till Tommy ’jaja, det där är säkert bra, men du kommer att få John Eje över dig på nolltid’… ”
september 23rd, 2005 @ 10:05
Erik. Jag vet inte vad den som kritiserade titeltexterna tänkte på, men kan tänka mig att det kanske är någon av följande anledningar:
– Det är som alltid en avvägning. Det är bra att använda titel-texter, men vid alltför flitigt bruk kan det bli för mycket av det goda. Överlag finns det ett balansproblem – synskadade behöver texter som berättar det som andra kan se, men samtidigt har de svårare att snabbt ögna förbi text som är ointressant för dem.
– En del skärmläsare läser inte upp titel-texter, så för att vara säker på att informationen går fram måste man ibland sätta samma information i alt och i titel. Och för dem med litet nyare skärmläsare som klarar title blir det naturligtvis irriterande.
– Titel-texter syns (som gula rutor) när man för pekaren över dem. Ett alltför flitigt bruk kan göra dessa irriterande för seende användare.
september 23rd, 2005 @ 10:09
John. If you can’t beat them, join them. Eftersom särskrivningen uppenbart är här för att stanna tycker jag det är lika bra att vara radikal och ta den till en ny nivå.
september 23rd, 2005 @ 10:15
Erik. Ett tillägg.
När det gäller title på länkar, så kan man möjligen hävda att värdet är begränsat. Jag tycker det är sällan man ser användare faktiskt föra pekaren till en länk och vänta på att den gula rutan skall dyka upp. I allmänhet är min erfarenhet att de tittar, väljer en länk och sedan klickar på den (utan att hinna se extrainformationen från title).
Men jag tycker ändå att det är värt att ha dem där. Även om de inte kommer till flitigt bruk kan de vara en bra hjälp för de användare som faktiskt använder dem.
Förutsatt att man har något vettigt att säga. En del publiceringssystem nuförtiden har en tendens att lägga in nonsensinformation där, typ ”Länk till …” och sedan samma sak som man redan kan läsa i länktexten.
september 28th, 2005 @ 12:51
”If you can’t beat them, join them”
Underligt uttalande från en använd barhetskonsult [sic].
Varför kämpa för bättre informatonsflöden och -strukturer och samtidigt urholka informationsflödets absoluta grund, det gemensamma språket, och det uppenbarligen medvetet?
Nej, det är självmål av värsta sort, och nåt som fullständigt underminerar i alla fall min tro på att det skulle menas nån sorts allvar med boken.
Trist, och framför allt enormt dumt.