Informationsfetischen
3 december 2005 | Ingen har kommenterat än
En av de mest ihärdiga föreställningarna i dagens samhälle är att mer detaljerad information automatiskt ger bättre beslutsunderlag.
Man kan t.ex. knappt öppna ett nummer av Dagens Medicin utan att hitta en artikel om att ännu fler detaljer om vård och sjukdomar ska sparas i ytterligare någon databas, för att utgöra underlag för bättre vård, billigare upphandlingar eller lägre kostnader.
Denna datafetisch är en av IT-branschens stora säljargument. Det är också ett av skälen till belastningen på de enskilda användarna. Och frågan är om vården blir bättre? Eller blir det bara mer och mer administration om stjäl läkarnas tid?
Det finns en grotesk övertro på vad man ska få ut av alla dessa siffror och datamängder. Det finns ofta anledning att fråga sig om förhållandet inte är det motsatta: att mängden siffror döljer den verkliga meningen.
Men den tanken är nästan otänkbar idag. Som det här klippet ur Veckans affärer (med mina kursiveringar) tycks visa:
”Bolagets externrevisor på Öhrlings granskade projekten i september 2002 och kom fram till att de var rätt värderade.
Frågan är varför revisorn behövde dra den frågan i styrelsen. JM har ett ekonomiredovisningssystem, SAP/R3, där alla projektsiffror finns införda (…) Vem som helst i koncernledningen kan se hur mycket lägenheterna förväntas inbringa. Dessutom gör ledningen en avstämning varje kvartal. Med den kunskap ledningen kan antas ha om marknaden borde den omedelbart kunna se om ett projekt är felvärderat eller inte.”
Med det kunde de inte, och några månader efter mötet som beskrivs ovan tvingades byggbolaget JM meddela ”katastrofresultat”, med nedskrivningar på 690 miljoner, varav 385 berodde på omvärderingar i de redan granskade projekten (”Lyxbygarens kollaps”, VA 20/2003)..
Malcolm Gladwell är inne på den i den omdebatterade (just nu 428 läsarreaktioner på amazon) Blink (som handlar om intuitiv träffsäkerhet).
Gladwell tar bland annat upp fallet med krigsspelet där USA förlorade (Think different, Blind Höna 18 okt 2002). Just på grund av, menar Gladwell, att generalerna fallit för missuppfattningen att de skulle vinna enkelt, eftersom de samlade in överlägset detaljerad och riklig information om kriget. Istället blev det motståndarsidan som vann, genom improvisationer, low-tech-lösningar och decentraliserat beslutsfattande.
En slutsats som är mycket lik Gladwells drar en färsk svensk doktorsavhandling:
”Det finns nu en stark tro på att det nätverksbaserade försvaret ska fungera effektivare tack vare den stora informationsmängden.
– Men det finns inga belägg för att mycket information leder till bättre beslut, säger kognitionsvetaren Björn Johansson, som nyligen disputerat på avhandlingen Joint control in dynamic situations.
Han har också granskat intervjuer som gjorts med svenska FN-soldater på uppdrag i det forna Jugoslavien. Där bekräftas behovet av personliga kontakter i en krissituation. Så här säger en kommunikationsofficer:
” . . . regelmässig standardkommunikation, den kan vara datoriserad och automatiserad så mycket som möjligt. . . Men när det händer någonting, det går inte att sitta vid ett tangentbord och trycka in att jag är under beskjutning . . . utan jag måste kunna prata med den jag vill prata med. Vi får inte gå in i ett högteknologiskt system för det funkar inte.”
Digital information otillräcklig i krislägen
Det där sista är nog onödigt pessimistiskt. Men ska de högteknologiska systemen fungera, måste de på ett helt annat sätt stödja det mänskliga sättet att kommunicera.
Stanislav Lem beskrev allt det där redan i boken Cyberiaden, där Trurl och Klaupautius lurar den kunskapssamlande rövaren Snytis med en demon av andra slaget:
”Det svartnade för ögonen på honom, han röt av full hals, för han hade redan fått nog, men Informationen hade redan snott sig trehundra tusen pappersmil om honom och snärjt honom så han inte kunde röra sig utan måste läsa vidare (…) men då slöt han ögonen och satt orörlig, överväldigad av informationslavinen, och demonen fortsatte att svepa om honom och linda honom i pappersbandage som ett fruktansvärt straff för diplomrövaren Snytis omåttliga glupskhet på allt vetande.”
Kategori: Kunskap, kognition, kommunikation
Kommentarer
Kommentera