Mer om Katastrofkommissionen
6 februari 2006 | 3 kommentarer
För att inte inlägget om Katastrofkommissionen och bloggar ska försvinna långt ner i spalten här – för jag tycker det är viktigt! – vill jag påpeka om att Vilgot Sjömans debattartikel i DN idag ( Hyllad kommission har inte gjort sitt jobb, 5 feb 2006) tangerar vad jag också tyckte mig märka: att kommissionen är snäll i överkant mot media.
Kommentarer
3 kommentarer to “Mer om Katastrofkommissionen”
Kommentera
februari 16th, 2006 @ 02:50
Alla som har sett rapportering av en katastrof av den här typen förr *vet* att antalet döda börjar lågt och sedan kan raka i höjden. BBC hade också relativt låga säkrade dödstal på Annandagen men de gjorde fullt klart vilken oerhörd kraft vågen hade besuttit och att det kunde väntas tusentals fler döda. Det begrep nog också svensk media – redan nästa morgon stod det på förstasidorna att hundra- eller tusentals svenskar kunde blivit offer. Vilket också stämde.
Jag såg mest BBC den dagen men vad jag minns så gjorde också svensk tv (första helsändningen kl 12) fullt klart att något alldeles extraordinärt hade inträffat och att Sverige var direkt berört. SR och SVT skötte sig ganska bra och man kan inte begära att de ska ha samma globala täckning som BBC.
Däremot kan jag hålla med om att Freivalds inte gör sig speciellt bra i tv, hon är en före-tv-typ som politiker (och jag uppskatar inte politiker som är alltför slickade och tv-stylade, t ex Tony Blair). Många vill inte se kyliga 60-åriga tanter som ministrar i tv, hellre chica prinsessor, det är en linje som media naturligtvis driver på litet. Men en ledande minister som inte följer nyheterna eller inte förstår vad hon ser är faktiskt en anomali. Självklart borde hon ha ringt t ex Hans Dahlgren och Göran Persson på eget bevåg!
februari 17th, 2006 @ 15:25
Vad följer på Att Ta Ansvar? Det kanske är jag som har en gammaldags uppfostran, men jag har för mig att när en person säger sig ta ansvar så följs det av en konsekvens av något slag. I nusvenska verkar det snarare vara så att ta ansvar är en ny form av ”förlåt mig”, men utan dettas innehåll av ånger. Senast nu i KU-förhören har flera ledande politiker sagt sig ta ansvar, utan att ens ha blivit konfronterade med frågan om vad de ska göra för åtgärder. Glidningen av innebörden verkar redan vara så allmän att steg två i ansvarstagandet försvunnit.
I sak är detta samma sak som händer när det görs pudlar, något som ska bockas av så är det ur världen. Huga!
februari 19th, 2006 @ 15:47
Det ironiska är att i ett stort medieföretag, som jag hade viss insyn i under själva katastrofdygnen, fanns samma beteende som nu kritiseras skarpt i regeringskansliet: Chefer som inte kom in till jobbet utan satt kvar i fritidshuset, ”vanliga” medarbetare som överarbetades utan ledning och tillräcklig avlastning.