Vi överskattar förmågan att använda nya funktioner
8 mars 2006 | 1 kommentar
Visst känner du att du behöver gradera upp din mobiltelefon? Visst vore det bra om du kunde ta emot epost i telefonen? Eller skicka hela PowerPoint-presentationer från den, som i Teliareklamen? Eller ha den där modellen med mp3-spelare, eller inbyggd GPS, eller inbyggd radio eller pulsmätare eller …
Vi faller lätt för löftena om nya features – i prylar och i datasystem. Men hur ofta används sedan de nya möjligheterna? Ärligt talat: inte särskilt mycket, va?
Det där, som vi användbarhetsmänniskor hävdat av erfarenhet, har också visats i en listig studie vid Wharton School of Business vid University of Pennsylvania.
Forskarna Robert Meyer, Shenghui Zhao och Jin Han lät något hundratal studenter spela en version av det klassiska Pacman-spelet. Spelarna fick betalt – med riktiga pengar – utifrån hur många poäng de fick ihop.
Efter ett antal spelomgångar erbjöd man försökspersonerna att använda en uppgraderad version, med fler sätt att styra figurerna på skärmen. Men de fick ”betala” för de nya kontrollerna genom avdrag på de poäng de hade.
Och jo, försökspersonerna ville gärna ha uppgraderingen – så gärna att de var villiga att betala mer för de nya kontrollerna än de skulle kunna få ihop under de följande spelrundorna.
Och dessutom visade det sig att de som gick över till den nya versionen ändå inte använde de nya möjligheterna i den ”förbättrade” versionen när de spelade!
När man ska besluta om inköp av nya produkter verkar många funktioner – ”bells and whistles” – lockande. Men när man ska använda dem, blir det för komplicerat med de nya möjlighetena och man håller sig till de gamla arbetssätten.
Forskarnas tolkning är att vi dels underskattar den tid och ansträngning som krävs för att lära sig att använda nya features. Dessutom underskattar vi vår förmåga att skjuta upp lärandet i det oändliga.
En del inom användbarhetsvärlden snörpte lite på munnen när ”A Tale of Two Judgments: Biases in Prior Valuations and Subsequent Utilization of Novel Technological Product Attributes (pdf)” presenterades i höstas. ”Jaha, Business School upptäcker användbarhet – det där har vi ju vetat länge”, sa man ungefär.
Själv kan jag bara tycka att det är bra; både att Business School upptäcker det, och att få ett vetenskapligt stöd för det som vi så ofta sett i praktiken.
Sedan kan man fundera djupare på mekanismerna bakom driften att uppdatera våra manicker. I vissa fall, påpekar Meyer, saknas denna ”uppgraderings-avund”:
”Whereas people get envious when they see that their new TV has already become obsolete, they don’t feel this way when they see there are better models of washers out there. … It’s because people have it in their mindset that a perfectly functionally minimal device is fine. Anyone who has more than that is overbuying, in their view. If you have a 2000 Maytag that glows in the dark, people tend to think it’s ridiculous.”
Managing Technology: The Upgraded Digital Divide: Are We Developing New Technologies Faster than Consumers Can Use Them?
Meyer har ingen bra förklaring till det. Men eftersom detta ÄR Internationella Kvinnodagen kan vi ju fundera över vilket kön ”people” har i meningen ovan; och vilka det är som i huvudsak hanterar tvättmaskiner eller kylskåp och andra hushållsmaskiner, som är hans exempel på maskiner där nya features inte är särskilt efterfrågade.
Meyers studie innehöll bara ett uppgraderingstillfälle. Hur reagerar användarna på att erbjudas ett andra, eller ett tredje, eller ett fjärde tillfälle?
Det vet vi inte utifrån den här studien. Men en annan studie från Wharton, hävdar att även om konsumenterna till en början lockas av många funktioner, så blir de efterhand besvikna och överger de alltför krångliga produkter, och att enkelhet är ett bättre långsiktigt recept:
”As firms shift their focus from one-time transactions to long-term relationships with customers, the importance of product usability (…) will only increase. Our results suggest that too many features might encourage initial purchase but damage satisfaction and reduce repurchase probabilities.”
Thompson, Hamilton & Rust: Feature Fatigue: When Product Capabilities Become Too Much of a Good Thing (pdf)
Uppdaterat:”Cars are now sold on their electronics, not just their mechanics” skriver Economist. Läs mer i notisen Enklare bilar blir krångligare multimediamaskiner”, 13 sep 2006.
Relaterat på Blind Höna:
Fel funktioner får folk förvirrade (8 mars 2006)
Alltför ofta alltför svårt (6 jan 2004)
Kontrollbordet – vår nya vardagsrumsmöbel
Kommentarer
En kommentar to “Vi överskattar förmågan att använda nya funktioner”
Kommentera
mars 10th, 2006 @ 15:48
Det vore skönt om Microsoft läser undersökningen. Det har aldrig funnits något lika bra ordbehandlingsprogram som gamla word 3 för mac, som kom nån gång på 80-talet. Sen dess har den ena funktionen efter den andra lagts på tils programmet blivit nästan oanvändbart.