4 kommentarer to “Mer om Google-journalistik”

1. Jan Wiklund
   september 11th, 2007 @ 09:39

   Frågan är om google överdriver ungefär lika mycket varje gång. Jag roade mig en gång med att se om det var det traditionella ordet ”folkrörelse” eller den modernt akademiska ”social rörelse” som gällde nuförtiden, och jag fick 10.300 träffar på social rörelse mot 168.000 på folkrörelse.
   Samtidigt fick jag 1.250.000 på ”social movement” mot 532.000 på ”popular movement”. Vilket kanske är rimligt med hänvisning till att det skrivs mer på engelska än på svenska.
   Men säger det något över huvud taget?

2. Thomas
   september 24th, 2007 @ 17:58

   Jag använder ofta Google för att kolla formuleringen av engelskspråkiga fraser. Heter det tex. ”going to the cinema”, ”going in the cinema” eller (svedificerat) ”going on the cinema”?
   Den sista frasen ger 8 träffar, den mellersta 31, och den första 297.000. Härav drar jag den rimliga slutsatsen att ”going to the cinema” är korrekt, i betydelsen den fras som en överväldigande antal nutida internetskribenter använder i dagligt tal.
   Det finns naturligtvis nackdelar också med den här metoden. Och man måste vara en smula kritisk när man använder den. Men vilken metod är felfri? Och vilken är lika snabb? Och vilka metoder kan man använda okritiskt?
   Det är ett litet exempel på att Google’s träffräknare är rätt användbar. Så jag tycker kritiken på Infotology och här är typ grinig.

3. Erik
   mars 5th, 2008 @ 01:58

   Haha, det där med att jämföra fraser man är något osöker på känner jag igen. Brukar ju oftast ge ett ganska tydligt resultat men jag vill minnas att jag har hört om riktiga skräckexempel där det blivit väldigt fel.

4. Magnus
   april 18th, 2008 @ 20:16

   Månadens mest okritiska teknikoptimsist: Andreas kluth, som är Economists korrespondent i San Francisco/Kiseldalen bidrar med en ”djupprofil på den nya mobila kulturen” som låter som en enda lång hymn til, facebook. wi-fi och de ständigt uppkopplade internetnomader som är Vinnarna och som med ohejdbar kraft kommer att ta över innan vi honner säga firewire:
   http://www.economist.com/surveys/displaystory.cfm?story_id=10950394 (fortsätter genom flera artiklar via knappen längst ner)
   Här målas det upp en livsstil som ett slags evigt college/Framtidsfabriken/reklambyrå, ingen är pressad av räkningar för el, bil, böcker och internet, det sägs inte ett barr om behovet av kontroll som någon chef kan tänkas ställa upp för att folk faktiskt ska jobba fokuserat och producera i st f att till exempel blogga från kafébordet, fotografera, skvallra och messa. naturligtvis sägs inget om behovet av faktagranskning eller att stringent överväga det man gör (fan fakta, det fixar man väl på google eller wikipedia!) eller att skydda sig mot konkurrenter i detta ständigt rörliga nöjesfält/internetcafé/IT-Las Vegas.
   Jag trodde faktiskt att den här sortens fartblinda oskuld dött när IT-boomen vände neråt runt 2000, men icke. När Economist intervjuar Kluth (se länk från hans namn) så kommer han, pådriven av intervjuaren, med en del rätt allvarliga invändningar mot det här nya klimatet – ”unga människor håller på att vänja sig av med att tänka…det som räknas är att få ut det snabbt, inte att det blir rätt”, ”det här sättet att jiobba påminner om spelberoende, man kan aldrig förutsöga när polletten trillar ner och det blir jackpot, därför fortsätter man” och ”The cost of mistakes becomes negligible because you can always change it later” (! fråga en tidningschef eller en lärare om de håller med om denna sorglösa inställning till att skriva en färdig text!) men det drunkanr ändå i hans ruschigt framstegsoptimistiska inställning: så här blir det, vare sig ni vill eller inte.
   Johan Norberg diggade naturligtvis artikeln stenhårt. Är det en tillfällighet att det är just unga twentysomething PR-människor som oftast säger ”jamen fakta kan man ju plocka från google”?

Kommentera