”Världens bästa” är inget bra mål
10 maj 2013 | Ingen har kommenterat än
Vad är egentligen skillnaden mellan den svenska och den finska skolan, där eleverna får mycket bättre resultat?
På ett seminarium om ”det finska skolundret” i oktober i fjol påpekade författaren och professorn Pasi Sahlberg att
” … många andra länder (inklusive Sverige) talar om att de ska ha ’världens bästa skola’ Den ambitionen har Finland aldrig haft (men är nu ansedd som världens bästa…). Där har man haft ambitionen ’en bra skola i hela landet för alla barn’.”
Seminarium på Finlands ambassad om ”det finska skolundret”, 8 okt 2012
… vilket uppenbarligen gett betydligt bättre resultat.
Nej, ”världens bästa” är inget bra mål – utom i idrott.
Dels så framtvingar det en mätningsdiskussion: hur då bäst?
Men framför allt är det väldigt svårt att i vardagen veta: bidrar det jag gör nu till att vi blir bättre än den som nu är nummer ett? För det är den konkreta innebörden av ett sådant mål. Vet vi ens vem som är nummer ett?
Det är mycket lättare att agera på ett mål ”en bra skola för alla barn”.
Mål ska vara ”actionable”, möjliga att agera på, i vardagen. Det är sant att politiker eller ledare ska sätta övergripande, långsiktiga mål, och inte peta i detaljer. Men även målen som sätts på toppen måste vara konkreta, och mänskligt gripbara. ”Sätt en människa på månen innan 60-talet är slut.”
Mål som ”världens bästa” är populära hos våra politiker idag. Men de identifieras snabbt för vad de mest liknar: politiska floskler.
Därför tror jag också att det är ett lika fåfängt mål för it-området: ”bäst i världen på att utnyttja digitaliseringens möjligheter”.
Bild: First Grade St Bridgets Chicago 1958-59 av Michael 1952/flickr under cc-licens.
Kommentarer
Kommentera