Vi fyller vår tid
1 januari 2014 | Ingen har kommenterat än
Vi tillbringade en vecka i Rom, Sara och jag. Tittade på barockkyrkor tills ögonen blödde.
Arkitekturen och konsten är imponerande, men efter en vecka är jag fullständigt utmattad i ögonen och hjärnan av visuella intryck. Detta maniska fyllande av varenda yta med utsmyckning, förgyllning, stuckatur, putti, statyer, mosaiker, trompe l’oeil, akantus, olikfärgad marmor, ornament, medaljonger, kassetter, kornischer, lambrekänger … Det är förstås så långt som det går att komma från den huvudsakliga estetiken idag: ljust och fräscht, stora vita lugna ytor.
Men varför var man så rädda för rena ytor? För att de skulle se fattigt ut?
På hemväg mellanlandar vi på Kastrup. Den stora reklamskylten vid gejten visar ett diagram med tiden som x-axel: ett aldrig sinande flöde av aktiviteter, illustrerat av saker – golfklubba följd av ipod följd av bumerang följd av läppstift, vinflaska, sushi, utan minsta glapp eller mellanrum. Texten säger: Investera din tid som du vill.
Medan barockens människor var besatta av att fylla varje kvadratcentimeter av det fysiska rummet, verkar vi vara besatta av att fylla minsta del av den fjärde dimensionen, tiden. Med arbete, hobbies, kvalitetstid, upplevelser, resor, vin, mat, relationer … Inte undra på att vi då efterfrågar en fysisk miljö som är ren, tom, minimal.
Hade barockens människor mer av blank, tom tid? Var det mer okej att inte uppleva någonting varje sekund? Kom förmågan att uppskatta överdådet i det fysiska rummet från en mindre fylld agenda?
(Bilder från Rom: Sara Söderström)
Kommentarer
Kommentera