Presenten som försvann: musik
12 juni 2017 | 1 kommentar
Bara en liten sak som vi gjorde förr, som har försvunnit nästan helt nu när de streamande musiktjänsterna tagit över:
Att ge bort musik. En enhet musik – en LP- eller CD-skiva – var en vanlig födelsedagspresent, julklapp, inflyttningspresent, eller i stället för blommor när man blev bortbjuden. Inslagen i presentpapper eller specialdesignad kartong. Särskilt utvald och införskaffad: Man måste ju ta sig till en skivbutik för att köpa den.
För er som inte var med på den tiden, kanske man måste förklara att just den relativa svårtillgängligheten hos musik gjorde den till en attraktiv presentidé. Att det krävdes en viss ansträngning av givaren var en viktig del av presentens värde. Också deras (förhoppningsvis) omsorg i urvalet.
Rent matematiskt kan man också säga, att när ingen hade råd med att ha tillgång till mer än en mycket begränsad del av all tänkbar musik, var varje ny delmängd, varje CD eller LP man kunde lägga till, rent automatiskt värdefull. När all musik är ett knapptryck och noll kronor bort representerar den inget liknande värde.
Tro inte nu att jag säger ”det var bättre förr”. Snabb tillgång till en enorm musikskatt är sannerligen fantastiskt. Jag bara konstaterar att detta är en liten sak som vi inte längre gör. Om du vill kan du betrakta det här inlägget som ett tips till framtida författare av historiska romaner från 1900-talet: glöm inte bort att skriva scenen där huvudpersonen önskar sig en viss skiva till födelsedagen. Eller när hen får fel! En Black Sabbath-platta hen inte alls ville ha. Eller redan hade! Då måste hen gå och byta den.
Med iTunes kan man förstås i princip ge bort ett musikalbum – det vill säga betala för att någon annan ska kunna ladda ner det till sin mobil eller dator. Mottagaren får ett mejl med länk. Kanske gjordes det någon gång under vad vi skulle kunna kalla iPod-eran av musiklyssning. Inte av mig eller någon jag känner dock. Och i och med streamingtjänsterna har det blivit meningslöst.
Digitala presenter saknar också flera viktiga kvaliteter som de fysiska har. De överlämnas inte från min hand till mottagarens hand, vid ett specifikt tillfälle, där båda är närvarande, vilket är en viktig del av ritualen. Det är inte inslagna i snyggt omslag. Och att öppna ett mejl med iTunes Store som avsändare ger inte precis samma fördröjda avslöjande- och överraskningseffekt som att veckla loss ett glansigt presentpapper.
Man kan förvisso idag köpa ett plastkort för några månaders Spotify premiumabonnemang, lägga i ett kuvert och lämna över. Men det är inte riktigt samma sak. Bandet mellan givare och mottagaren blir rimligen svagare (med i princip alla presentkort). Den delade upplevelsen av att just den här skivan fick jag av dig/fick du av mig, saknas.
Relaterat på Blind Höna – en annan sak som försvunnit: Borta (men inte saknat), 17 juli 2006
PS: Jo, jag vet att det ännu finns en subkultur med nytillverkning av vinylskivor. Men det är inte alls samma kulturellt allmängiltiga fenomen.
Kommentarer
En kommentar to “Presenten som försvann: musik”
Kommentera
juni 12th, 2017 @ 21:34
Blandband FTW!