Propaganda föder självmordsbombare
4 juli 2002 | Ingen har kommenterat än
I väst är man chockerad över de palestinska självmordsbombarna. Soffprogrammen analyserar: Hur förmår de? Vilken fanatism driver dem? Undertonen är tydlig: sådana kan vi aldrig bli.
Men handlingarna kanske inte blir lika obegripliga, när man betraktar vilken propaganda som föregått dem.
Betänk till exempel den palestinska storfilmen från 1996, där palestinierna är så gott som utraderade. Ockupationsmakten har i kraft av sin våldsamma teknologiska övermakt smulat sönder deras städer, drivit bort befolkningen, tagit över hela landet. Bara några få modiga män och kvinnor håller ut, omringade i en ökenbas. I ett sista, desperat anfall försöker de slå tillbaka, utan egentligt hopp om att lyckas.
Så, i sista ögonblicket lyckas en av dem slinka igenom ockupanternas försvarsmur. Driven av hat och hämndbegär mot övermakten – vi har sett hur hans liv och familj slagits i spillror av ockupanternas övergrepp – för han sin bomb rakt in ockupationsmaktens centrum och spränger dem, och sig själv, i luften. Nu tippar balansen plötsligt över till palestiniernas fördel; över hela linjen kan de slå tillbaka. När segern är vunnen prisar den palestinske presidenten martyrerna och utropar självständigheten.
Patriotisk smörja? Javisst. Förresten, byt ut ”palestinier” mot ”amerikaner” i de två styckena närmast ovan. Filmen hette ”Independence day”, vann ett stort antal filmpriser 1997 och spelade enligt IMDB in cirka 8 miljarder kronor världen över.
(Och nej, jag anser inte att israeler är rymdmonster eller att det är ädelt att spränga kvinnor och barn i luften. Men självmordsbombarens taktik är uppenbarligen förståelig – när det passar oss?)
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
Kommentera