Bomben, Bush och Saddam
28 juli 2003 | Ingen har kommenterat än
Jag hade fel om Irak-kriget.
Jag trodde att det skulle bli omöjligt för Bush att sitta kvar om Saddam Hussein också lyckades slinka undan.
”USAs absolut värsta scenario är ett krig där man inte lyckas döda Saddam Hussein. Skulle han på något sätt undkomma – som ytterligare en gäckande bin Ladin – skulle det vara det värsta militära fiasko USA någonsin upplevt, och det skulle fullständigt utplåna Bush’s politiska karriär” skrev jag den 25 mars.
Jag var nog alltför påverkad av den fixering retoriken före kriget hade vid Saddams person. Och jag kunde inte heller föreställa mig hur effektiv krigspropaganda-maskinen var, eller hur villigt en stor del av den amerikanska opinionen skulle låta sig bedragas. Fortfarande tror alltså många amerikaner att Irak faktiskt använde biologiska och kemiska vapen mot USA.
Men jag var ändå förbryllad över hur länge Bush verkade vara oberörd över att ännu en utpekad ärkeskurk gäckade honom. Till slut visade det sig förstås att det var viktigt, trots allt: efter flera månader kom mångmiljonpriset på Saddams huvud. Och nu är det förmodligen bara en fråga om dagar till man hittar diktatorn. Pengar är smartare än aldrig så smarta bomber. (Och, kan man naivt fråga sig, var miljarderna till själva kriget verkligen det mest kostnadseffektiva sättet?)
Men jag hade rätt i att USA inte skulle sky några medel för att döda den irakiska ledningen, när de fann den. När diktatorns söner dödades var det enligt rapporterna en styrka om flera hundra man som överöste villan med automat- och raketeld i timmar. Den gången träffade de rätt; i tidigare försök har kraftigast tänkbara bomber dödat åtskilliga irakier som bara råkat befinna sig där amerikanerna gissat att Saddam uppehållit sig. Och senast igår dödades tre till fem oskyldiga när USA slog till mot ett ”misstänkt” hus (Saddam var inte där).
Jag hade också rätt om Bushs försök att sänka den nukleära tröskeln, genom att vilja använda så kallade bunker-brytande kärnvapen. New York Times har i flera ledare kritiserat Bush på denna punkt :
”For the past decade, design and development of the smaller weapons, with a yield below five kilotons, has been banned in this country by law. The goal was to keep from blurring the distinction between nuclear and conventional weapons by lessening the difference in their destructive power. This year the Bush administration asked that the ban be lifted, and both the Senate and House passed bills authorizing research to proceed while requiring further Congressional approval before moving to development or production.
Nuclear proponents argue that rogue nations are burying command centers and facilities to make nuclear, biological and chemical weapons underground, often in hardened structures that are difficult to destroy. But even a small nuclear weapon detonated below ground would spew out a mass of radioactive material. Moreover, any president would need to have extraordinary confidence in intelligence assessments about underground facilities before ordering a nuclear strike. Given the difficulty in finding weapons of mass destruction in Iraq, such confidence may be hard to come by.”
(Nuclear Mirage, 2 juni 2003)”Washington must be wary of appearing to lower the psychological threshold for nuclear weapons use at a time when countries like Pakistan, India and probably North Korea have added nuclear weapons to their arsenals and a chief objective of American policy is to make sure these weapons are never used.”
( Nuclear Doubts in the House, 16 juli 2003)
Troligen är väl inte Saddam förskansad i någon bunker längre, tack och lov. Häromveckan stack ett utskott i kongressen också några tillfälliga käppar i hjulet för utvecklingen av dessa nya kärnvapen genom (se Nuclear Doubts in the House, 16 juli 2003). Men Bush-regeringen kommer utan tvekan att försöka lirka förslaget genom kongressen i alla fall.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
Kommentera