Den gravplundande zoologen
28 juli 2004 | Ingen har kommenterat än
Hur kan det komma sig att en australisk krabba heter Uca mjoebergi – som i Mjöberg? Vem var det?
Zoologen Eric Mjöberg ledde mellan 1910 och 1912 ”Svenska expeditionen till Australien”. Den grannkära krabban var en av de arter som samlades in av Mjöberg – tillsammans med räkor, steklar och andra djur som också fått latinska namn efter svensken.
Men det var inte bara faunan som zoologen Mjöberg samlade in och tog hem:
”I planen för mina undersökningar ingick även att söka hembringa så många skelett som möjligt av den intressanta, allt mer och mer utdöende australiska negerrasen”, skrev Mjöberg i den vetenskapliga tidskriften Ymer 1912.
Mjöberg plundade under expeditionen ett flertal gravplatser för de australiska aboriginerna – som han beskriver så här i ”Bland vilda djur och folk i Australien” (1915):
”Näsan är bred, platt, vidrigt ful, näsvingarna vida, roten liksom intryckt. Ögonen äro djupliggande, blodsprängda, blicken dolsk och irrande.”
Det var Sven Lindqvist som i fjol grävde fram och publicerade Mjöbergs berättelse, som pöser över av självförhärligande och rasistiskt förakt:
”Nyårsdagen 1911 lyckas han i alla fall ’bortsnappa ett alldeles utsökt välbevarat skelett vilket enligt gängse bruk låg begravet på en bädd av eucalyptusstockar uppe i kronan av en eucalyptus. Men blott några dagar efteråt spårade negrerna mig, och likt en löpeld spred det sig över hela distriktet, att jag skändat deras döda.’ (…)
När en ung man dör i feber ser Mjöberg sitt tillfälle (…) Mjöberg bevittnar på håll hur den döde begraves uppe i ett träd. ’Vilket utmärkt tillfälle för mig att efter någon tid nedplocka Sambo från hans luftiga läger och införliva hans ben med mina samlingar, tänkte jag för mig själv.’
På Cherubins kreatursstation i Kimberley träffar Mjöberg en ung ’neger’ och som han ’med alla till buds stående medel bearbetar’ tills denne talar om var de döda i trakten ligger begravna. ’Han blev en lätt köpt Judas Iskariot’ (…) hans följeslagare pekar på ett ihåligt eucalyptusträd. ’Jag stack ned handen och stötte mot det ännu sammanhängande, blott till hälften förruttnade skelettet.’
Nu vill medhjälparen inte vara med längre. ’Jag hade att ensam verkställa lossandet av de skilda delarna så att de kunde förpackas i medhavda mindre säckar.’
’Därmed var ännu ett värdefull skelett införlivat med samlingarna.’
Sammanlagt hemförde Mjöberg i triumf sex skelett och några kranier. ’Det antropologiska materialet äger’, skriver han, ’stort värde.’”
”Skeletten har han gömt i säckar. Han följeslagare är oroliga att ’negrerna’ skall förstå vad säckarna innehåller, men Mjöberg lurar i de svarta att det bara är känguruben. ’Jag skrattade invärtes då de tre niggrerna glatt samspråkande gingo där framför mig bärande sina döda kamraters kvarlevor.’”
Ur Lämna tillbaka skeletten! av Sven Lindqvist (publicerad i DN 25/8 2003).
Sven Lindqvist krävde att kulturminister Marita Ulvskog skulle se till att skeletten, som fanns magasinerade på Etnografiska museet i Stockholm, skulle återlämnas. Ulvskog duckade först (Ulvskog tvekar om stulna skelett, DN 26/8), Sven lindqvist svarade (Om Marita hade varit aborigin, DN 27/8 2003) – och resultatet blev till slut att kvarlevorna ska återbördas till aboriginerna i oktober i år (DN 26/11 2003).
Sven Lindqvist skrev också ett par artiklar om förtrycket mot de australiska urinvånarna – se Blind Höna-notiserna Sven Lindqvist mer tillgänglig, och även Mer konst från aboriginer.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
Kommentera