Vad tjänar man på att hjälpa de svaga?
28 juli 2004 | 1 kommentar
Svar: sig själv.
En av notiserna om girighet handlade om Robert Axelrods datorsimulering, som visade att samarbete även gynnar egenintresset (Expedition Robinson och expedition Robert, 21 maj 2003).
Beteendet hos den australiska krabbarten Uca mjoebergi påminner en del om det:
”Crabs help weaker neighbours
It is good political strategy to surround your territory with the weak. And it turns out that a species of Australian crab is expert at working out how worthwhile it is to protect its feeble neighbours for the sake of a quiet life.If the next-door territory comes under attack, a crab will fight to help defend it. (…) But the crustacean weighs up the odds first, and only provides backup for neighbours who are smaller than itself.” (…)
’Theory predicts that territorial animals should look out for their neighbours,’ says Lee Alan Dugatkin, who studies animal behaviour at the University of Louisville, Kentucky. But this study goes a step further in showing that the crabs weigh up the combatants’ sizes and make a strategic decision about whether to pile in. ’It says a lot about the crabs’ cognitive ability,’ he says.
Deciding when to help a weaker ally is also a key process in human warfare, Backwell points out. During the first Gulf War, for example, the United States leapt to Kuwait’s aid when it was invaded by Iraq. ’It’s a huge part of military strategy,’ she says.”
Nature: Fiddler crabs help weaker neighbours, 19 juli 2004
Så krabbor är smartare än man tror. Människor, med ännu lite större kognitiv kapacitet och en förmåga att planera för framtiden, kan förstås också göra kalkyler som ”jag hjälper dig i dag så hjälper du mig i morgon” eller ”tillsammans är vi två små starkare än den där stora busen” – men riktigt dit har kanske inte krabborna nått ännu.
Girighet från början (med kommentaren ovan): Är girighet smart?
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
En kommentar to “Vad tjänar man på att hjälpa de svaga?”
Kommentera
juli 29th, 2004 @ 11:02
Läste nyligen om ett av de få däggdjur som bevisligen beter sig altruistiskt mot andra än sina släktingar. Vissa (om än få — det flesta är vegosar) arter av fladdermöss suger som bekant blod. Blod är, tvärtemot vad jag trodde, tydligen förvånansvärt näringsfattigt. Och ibland händer det att en matletingsexpedition inte ger nåt resultat. Så dessa fladdermöss lever ständigt på svältgränsen, och rent statistiskt borde deras livslängd vara kortare än vad som krävs för att uppnå könsmognad. Alltså borde arten dö ut. Men en hemvändare som inte fått nån middag kan be kompisarna om hjälp — kollegan känner då på den hungriges mage, och konstaterar att den mycket riktigt verkar tom, och kräks därefter upp en måltid blod. Mums.