Girighet igen
11 januari 2005 | 1 kommentar
Girighet är åter aktuellt.
Girighet bland chefer är inte enstaka girigbukar bland cheferna, menar två Harvard-professorer.
”In the new book Pay Without Performance: The Unfulfilled Promise of Executive Compensation, Lucian Bebchuk and Jesse Fried make the case that the executive compensation system in the U.S. is fundamentally broken.
The book opens with a quote from Harvard Business School Dean Kim Clark asking the fundamental question about executive scandals: ’Is it a problem of bad apples, or is it the barrel?’ For Bebchuk and Fried, the problem is in the barrel, and to an extent, well underplayed. (…)
Out-of-control executive compensation schemes are ’widespread, persistent, and systemic,’ and new reforms won’t clean up the mess (…).”
HBS Working Knowledge: Pay Without Performance, 6 dec 2004
Relaterat: Common Dreams placerar ”Continuing Corporate Scandals på sin lista över ”most underreported” under 2004:
”The Enron and Worldcom scandals broke in the summer of 2001. Shortly thereafter, politicians and businessmen on Wall Street assured us that new regulations would make corporate scandals a thing of the past. Hah. Last week the SEC announced that the mortgage giant, Fannie Mae – which, together with Freddie Mac, backs half of all the mortgages issued in the U.S. – is involved in a new corporate scandal. Fannie Mae will have to recognize $9 billion in losses that they’ve hidden from the public since 2001. Yes, this accounting fraud, which rivals anything Worldcom or Enron did, has occurred in the last three years, in spite of a so-called crack-down on corporate crime. And it’s received zero press coverage, except for a few small articles in the Wall Street Journal. For shame!”
Common Dreams: 2004 Media Follies!
The Most Overhyped and Underreported Media Stories of the Year, 21 dec 2004
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Kommentarer
En kommentar to “Girighet igen”
Kommentera
januari 11th, 2005 @ 09:48
”Två tjuvar på en marknad”
Direktörerna må vara giriga, men jag tycker inte man skall glömma bort att den andra sidan av denna dragkamp också är det. Att minska direktörernas kompensation för att öka vinsterna betyder att pengarna istället går till människor som inte gjort ett skapandes grand för företaget, utöver att låna ut sina pengar.
Jag tycker det är moraliskt mer tilltalande att en del av vinsterna går till människor som satsar sin tid och sina liv i företaget. Sedan vore det naturligtvis ännu bättre om de inte bara gick till ett litet skikt utan fördelades jämnare över alla som arbetar, men det alternativet finns ju inte alls med i debatten. Den handlar bara om aktieägarnas gnäll över att de inte får mer pengar för att sitta på sina rumpor.