Apropå tvätt: ludd
30 mars 2016 | Ingen har kommenterat än
Just det: jag har ju skrivit om torktumlarludd som designproblem borta på InUse-bloggen.
PS: Och före det, om den ännu bättre uppfinningen.
En robot får mig inte att minnas min mamma
29 mars 2016 | 1 kommentar
Att tvätta är min helgritual. Jag älskar det. Det gör Jeff Sussna också:
”I love doing laundry. It’s a chance to let go of what I need to do tonight, whether I’ll make my plane on time in the morning, or whether my business will succeed next week or next month or next year. Instead I can take time to focus on the simple details of sorting colors, selecting times and temperatures, and folding and stacking.”
Mindfulness, Suffering, and Design (Medium, 26 mars 2016)
När jag tvättar tänker jag ofta på min mamma. Min barndom. Hur det var att växa upp. Hur jag fick hjälpa henne i tvättstugan, och vad hon lärde mig. Att mangla, till exempel. Jag älskar att mangla! Att erfara skillnaden i textur hos ett örngott eller en linneservett som gått in vått och skrynkligt i mangeln och kommer ut pressat och blankt.
Men jag tänker också på hennes röst, hennes skratt, hennes leende. Hur mycket hon gjorde för mig, som jag inte förstod då.
Men det finns människor (som kallar sig designers!) som aggressivt hävdar att jag och Jeff inte finns. Eller att vi ljuger:
”No one wants to wash clothes. No one. If someone tells you that they want to wash clothes, they do not know what they are saying. What they really mean is I want clean clothes.”
Exemplet plockades upp av Cameron Tonkinwise i essän Contempt by Design: When Empathy turns into Hatred of Everyday Life (Medium, 25 mars 2016). Det finns ”a distaste for everyday life at the heart of these design innovations”, konstaterar han.
Jeff Sussna kommenterarar: ”If we feel overwhelmed by the speed of modern society, will laundry robots make us feel less harried? (…) [As designers,] our desire for [people] to hate laundry so we can make a wonderful new laundry robot for them, is a form of grasping.”
Om jag inte tvättade, skulle jag säkerligen inte tänka på min mamma. Och lika tydliga minnen skulle inte framkallas.
En teknofundamentalist skulle naturligtvis säga att ”men om en robot gjorde tvätten för dig skulle du få mer tid att tänka på din mamma”.
Vilket bara visar hur lite de förstår av hur förknippat vårt tänkande är med den fysiska världen, med kroppens och handens erfarenhet och minnen. Varje söndag, när jag rör lakansväven, rör jag vid själva tidens väv.
Kategori: Design och användbarhet, Kunskap, kognition, kommunikation, Tidens gång
Finn ett fel
29 mars 2016 | 2 kommentarer
Kategori: Varia
The versions of us
29 mars 2016 | 1 kommentar
Varning: Denna bok kan få dig att allvarligt fundera över dina livsval.
Och du behöver förmodligen ta fram en packe näsdukar för slutet.
The versions of us av Laura Barnett följer Jim Taylor och Eva Edelstein under nästan hela deras liv: från att de båda pluggar på universitetet i Cambridge i slutet av femtiotalet, tills de är i sjuttioårsåldern, med barn och barnbarn.
Men boken ger oss tre alternativa livsförlopp. Tre parallella världar: tre olika fortsättningar på deras första möte, när Eva vinglar till på en cykelbana på universitetsområdet. Kommer Jim att hjälpa henne med punkteringen? Eller avböjer hon hjälpen och hastar vidare?
Varje punkt på den drygt femtio år långa tidslinjen skildras sedan i tre skilda kapitel.
Egentligen är The versions of us tre ganska enkla romanutkast, eller skelett. Var och en för sig är de inte så märkvärdiga. De handlar nästan enbart om Eva och Jim, deras känslor och inre utveckling. Omvärlden under dessa femtio år – summer of love, p-piller, månlandning, krig i Vietnam, Mellanöstern eller Falklands, kvinnans frigörelse, oljekris, Thatcher, EU, kommunismens och högerdiktaturernas fall, terrorism – syns nästan inte alls i handlingen. Andra människor, även barnen, är i huvudsak bifigurer som bara i något undantagsfall får mer identitet och kropp.
Men det ligger en anmärkningsvärd spänning i hoppet mellan tidslinjerna: om det går dåligt för Eva och Jim i den här tidslinjen, kanske de klarar sig bättre i nästa? (Spoilervarning: En stark drivkraft är att de i en tidslinje upprepade gånger inte träffas, utan precis missar varandra.)
Läsningen påminner en del om de böcker, inspirerade av rollspel och tidiga dataspel, som började dyka upp i slutet av 1980-talet: där fick läsaren göra de där avgörande valen åt romanfigurerna: Ska Johan ta det där jobbet? JA -läs vidare på sidan 97. NEJ – läs vidare på sidan 121. En av de tidiga på svenska var Boken av Glas av Peter Glas (eller Örjan Gerhardsson som han hette då). Efter trettio år har han i sin senaste bok, Bärnstenskyssen, tagit upp samma idé igen: Läsaren väljer.
I Barnetts bok får vi däremot inte välja. Vi kan – som vanligt – bara hoppas på författarens välvilja för romanfigurerna.
Även The versions of us är såld till tv-produktionsbolag. Kanske dyker den upp som serie så småningom.
Sluta aldrig spela (måndagsmusik)
28 mars 2016 | Ingen har kommenterat än
”95-year-old Edward Hardy, a British war veteran and lifelong jazz pianist, recently went to live in a nursing home because he has dementia. After arriving, he missed his wife of 75 years and said his only wish was to play in a jazz band again.” (från Kindakind.com)
Draksådd
28 mars 2016 | Ingen har kommenterat än
Varenda IS-krigare i Irak
”… came of age under the disastrous American occupation after 2003, in the chaotic and violent Arab part of Iraq, ruled by the viciously sectarian Shia government of Nouri al-Maliki. Growing up Sunni Arab was no fun. A later interviewee described his life growing up under American occupation: He couldn’t go out, he didn’t have a life, and he specifically mentioned that he didn’t have girlfriends. An Islamic State fighter’s biggest resentment was the lack of an adolescence.
(…) They are children of the occupation, many with missing fathers at crucial periods (through jail, death from execution, or fighting in the insurgency), filled with rage against America and their own government. They are not fueled by the idea of an Islamic caliphate without borders; rather, ISIS is the first group since the crushed Al Qaeda to offer these humiliated and enraged young men a way to defend their dignity, family, and tribe.
This is not radicalization to the ISIS way of life, but the promise of a way out of their insecure and undignified lives; the promise of living in pride as Iraqi Sunni Arabs, which is not just a religious identity but cultural, tribal, and land-based, too.”
Lydia Wilson: What I Discovered From Interviewing Imprisoned ISIS Fighters (The Nation, 21 okt 2015)
The fortune of goats and sheep
28 mars 2016 | Ingen har kommenterat än
Wow. Joanna Cannon får nästa 4 millar för sin nästa roman, efter debuten The trouble with goats and sheep. (Och precis som jag förutspådde, har den köpts av ett tv-bolag.)
Cannon, som är (eller var) läkare på heltid, berätar att hon ”found the time to write the novel at four o’clock in the morning before I went to work, in a wide variety of NHS car parks during my lunch break”. Det är samma metod som en annan läkare-sedemera-författare använde: svenske P C Jersild, som åkte en timme i förväg till jobbet och satt i bilen på en parkeringsplats och skrev sina första böcker.
Den nya framtiden: 135 jobb på två år
13 mars 2016 | 2 kommentarer
”In the past two a half years, I’ve probably had about 135 contracts,” said David Pena. Most of them last between one and three days. ”It’s a bit tiresome not to ever have anything stable.”
135 jobs in two-and-a-half years: the plight of Spain’s new working poor (Guardian, 18 dec 2015)
Guardian om framtidens arbetsmarknad. Nya jobb som sträcker sig över en eller några dagar:
Far from just seasonal work, temporary contracts have become more common among hospital workers, teachers and other public servants. Statistics suggest that short-term work is the definitive feature of the new jobs being created, making up about 90% of the contracts signed this year so far in Spain, with about one in four lasting seven days or less.
Och om du tror att en utbildning inom IT är en garanti för bra jobb:
A computer scientist by training, the last time David Pena had an interview in his field was this summer, among 600 others who showed up for 10 positions.
Se också: Japans ”disposable workers” – De bor i internetkaféer (
Nyordet ”blogg”
12 mars 2016 | Ingen har kommenterat än
Dagens blogginlägg (i #blogg100) är en länk till det nya blogginlägget på bloggen blogghistorien.se: ett blogginlägg som förstås handlar om bloggning: Främst bland 2000-talets nyord: blogg.
Projektet Blogghistorien har legat i träda alltför länge, men jag hoppas faktiskt kunna ta upp det inom mycket kort. Och idag är det alltså ett nytt inlägg där (faktum är att själva bloggen varit trasig en tid men nu fixats med benägen hjälp av Loopias support. Hurra!)
Demokratisera tekniken
11 mars 2016 | Ingen har kommenterat än
Jag har ett problem med ”hackathons” – när de används som någon sorts snabbfix för alla möjliga verksamheter. Syftet är säkert ofta gott. Men i praktiken innebär de som regel att man samlar ihop ett gäng som kan utveckla, som på 24 timmar antas kunna lösa våra problemen eller utmaningar – ofta utan att ha någon insikt alls i hur verksamheten bedrivs och dess förutsättningar. Det blir en del av ”the cult of coding”.
Min övertygelse är att insikterna hos de som faktiskt jobbar i verksamheten måste tas tillvara. Där finns kunskaperna. Utan dem blir tekniskt kunnande inte mycket värt i praktiken.
Ett gammalt exempel: Lucasplanen. Här i en artikel från Guardian: The Lucas Plan: What can it tell as about democratising technology today? (Adrian Smith, The Guardian, 22 jan 2014)
Kategori: blogg100, Ekonomi, media och samhälle, Prylar och teknologi, Webb och IT