Hur SAP drev Target Canada i backen
10 mars 2016 | Ingen har kommenterat än
”Jag kommer ihåg att jag ville kräkas”.
Kategori: blogg100, Digital arbetsmiljö, Ekonomi, media och samhälle, Webb och IT
Vi litar för mycket på maskinerna
9 mars 2016 | Ingen har kommenterat än
Härom veckan berättade NY Times utförligt om människor som kört ner bilen i havet, kört av broar, eller kört hundratals kilometer för långt – därför att de litat på sina GPS-mottagare. (Ignore the GPS. That Ocean Is Not a Road. (NY Times 11 feb 2016)
Nu rapporterar Ars Technica om ett försök där de allra flesta litade på att en ”räddningsrobot” skulle guida dem ut ur en (simulerat) brinnande byggnad – trots att de innan hade fått se och höra att roboten var trasig och ledde dem fel väg.
We may all happily follow our robot overlords to disaster (8 mars 2016).
Kategori: blogg100, Kunskap, kognition, kommunikation, Prylar och teknologi
Två ryska kvinnor
8 mars 2016 | Ingen har kommenterat än
Två ryska kvinnor från början av förra seklet, som bröt mot de normer som gällde för deras klass och kön.
Larisa Reisner var överklasskvinnan som valde att bli bolsjevik och blev nära medarbetare till Trotskij. En intellektuell ung kvinna som lade ifrån sig fjäderpennan och istället tog till vapen.
Maria Botjkarjova var i det mesta hennes motsats. Analfabet, misshandlad underklasskvinna från Sibirien. Men hon blev ändå något av en Rysslands Jeanne d’Arc. Hon blev aktiv soldat på den vita sidan, till och med befäl med en egen trupp. Larisa och Maria dog båda endast 30 år gamla, den förstnämnda av sjukdom, den andra arkebuserad.
I Per Eneruds ”Låt oss dö som hjältar” (Bokus) berättas deras tragiska levnadshistorier – totalt olika och ändå lika.
June Tabor i ”Love will tear us apart”
7 mars 2016 | Ingen har kommenterat än
För 36 år sedan – i mars 1980 – spelade Joy Division in Love will tear us apart i Strawberry Studios i Stockport. (Det var inte den allra första inspelningen, men den som släpptes på singel).
Här i en underbar akustisk version med June Tabor och Oysterband.
Nej, it ökar inte produktiviteten.
6 mars 2016 | 1 kommentar
Tyler Cowen i New York Times: Silicon Valley Has Not Saved Us From a Productivity Slowdown
Krig och fred (Война и мир)
5 mars 2016 | Ingen har kommenterat än
Ikväll visas första avsnittet av BBCs stora filmatisering av Lev Tolstojs Krig och fred.
Förstås är det inte den första filmatiseringen. En brittisk-amerikansk filmatisering 1956 hade Audrey Hepburn och Henry Fonda i två av huvudrollerna. Men den monumentala, ikoniska versionen gjordes 1962 till 1966 av den sovjetiske regissören Sergej Bondartjuk.
Det var troligen en av historiens största filminspelningar. Om datoranimering inte är uppfunnet ännu får man ju ta till mer reella metoder för att till exempel återskapa stridsscener som den här:
… Bondartjuk hade ”helt enkelt” 12 000 sovjetiska soldater till sitt förfogande – inklusive ett helt kavalleriregemente (det 11:e) som skapades enbart för filmen! Begreppet ”kostymfilm” har väl aldrig varit mer passande: fler än 35 000 (!) dräkter syddes upp för filmen!
Resultatet, sex timmar långt, precis som BBCs serie, var faktiskt mycket bra (förutom att den sovjetiska filmindustrin hade råfilm av dålig kvalitet att arbeta med). Så bra att denna sovjetiska film vann Oscar för bästa utländska film 1969 – och Henrys dotter Jane Fonda presenterade de nominerade och vinnaren med ett roligt tal.
I december 2015 gjordes en annan monumental gestaltning av Tolstojs epos: fler än ettusen ryssar stafett-läste de 1500 sidorna i Krig och fred i fyra dagars direktsändning. Den tillhörande sajten har en synnerligen ambitiös sida med interaktiv grafik över människorna och händelserna i romanen (klicka för att se en större bild). Tyvärr behöver man kunna ryska …
Jag behöver inte fler glasskålar (och jag får ju dessutom betalt)
4 mars 2016 | 1 kommentar
Undernärda barn på flykt fick mat – istället för att jag fick blommor eller ytterligare någon glaspjäs, när jag pratat digital arbetsmiljö för Göteborgsregionen i går. Föreläsningsarrangörer, följ detta goda exempel!
Ett hem
3 mars 2016 | 1 kommentar
Ett hem utan en katt är bara ett hus.
The trouble with goats and sheep
2 mars 2016 | 1 kommentar
Grace är tio år och hennes granne, mrs Creasy, har plötsligt försvunnit. Alla grannarna på den helt vanliga brittiska förortsgatan är först förbryllade. Sedan blir de alltmer oroliga – inte för Margaret Creasy, men för sin egen skull. Om polisen kommer hit rotar, tänk om de …
En del böcker plockar man upp bara för att de är så fasansfullt snygga. The troble with goats and sheep har ett reliefpräglat omslag. Det var ett tag sedan man såg sånt. Kanske är det konkurrensen från e-böcker som gör att man utnyttjar en fysisk egenskap som skärmar inte har? Well. det funkade på mig …
I vilket fall som helst är Joanna Cannons debut riktigt läsvärd. Berättarperspektivet skiftar: dels de vuxna grannarna, dels Gracie och hennes bästa kompis Tilly som bestämmer sig för att hitta … nej, inte den försvunna mrs Creasy, utan en annan gäckande figur. Och de måste leta i alla husen på gatan; även det ominösa nummer elva som alla vuxna varnar dem för.
Det handlar om vem som är ”vanlig” och vem som är ”ovanlig”, vem som är god och vem som är ett monster. En ovanlig mix av psykologisk deckare och familjekomedi. Plus nostalgi: boken utspelas 1976 och anglofilen kommer att dregla över åtskilliga noggrant redovisade sorters kakor och godis. Den klättrar på bestsellerlistorna just nu; jag blir inte ett dugg förvånad om historien dyker upp som tv-serie i fyra välgjorda brittiska avsnitt om något år.
Uppdatering: Typ så, ja – The fortune of goats and sheep (Blind Höna, 28 mars 2016)
Internet of 1984 things
1 mars 2016 | 3 kommentarer
”Right now these fitness gadgets are fairly self-contained. But they might eventually talk to your house. (…) Maybe your computer or TV will pause until you get up and move around a little.”
Vännen Tommy (användbart.se) visar mig på denna entusiastiska vision från 5 futuristic connected gadgets you’ll want in your home.
Jag går till bokhyllan, tar fram George Orwells 1984 och börjar läsa:
Från telescreenen kom en genomträngande vissling som fortsatte på samma tonhöjd i trettio sekunder. Klockan var noll sju femton, den tid då kontorsarbetarna skulle stiga upp. …
Winston [Smith] sprang upp och ställde sig i givakt framför telescreenen där bilden av en ung kvinna, mager men muskulös, klädd i kolt och gymnastikskor visade sig.
’Armar uppåt sträck! Böj!’ röt hon till. ’Följ min takt! Ett, två, tre, fyra! Ett, två, tre, fyra! Så ja, kamrater, spänsta upp er nu! Ett, två, tre, fyra! Ett, två, tre, fyra!’ (…)
Winston avskydde denna övning som framkallade flygsmärtor hela vägen från hälarna till sätet och ofta slutade med en ny hostattack. … Hans tankar gled tillbaka till dubbeltänkandets labyrintiska värld.
’Smith!’ skrek den argsinta rösten ur telescreenen. ’6979 Smith W! Just _ni_ ja! Böj er ner! Bättre går det! Ni försöker inte! Mer, mer! Det är bättre, kamrat!’
Kategori: blogg100, Böcker, Framtiden, Prylar och teknologi