Kassa system
11 mars 2014 | 1 kommentar
”Ett totalt omtag” för vård-it
10 mars 2014 | Ingen har kommenterat än
Regeringens särskilde vårdsamordnare Göran Stiernstedt säger sig ha blivit ”tagen” när han mött it-systemens användare i verkligheten.
– Man har marknadsfört it som ett medel för effektivisering, men det har blivit precis tvärtom. Vi behöver ett totalt omtag när det gäller vårdens it-system, säger han till tidningen Sjukhusläkaren (Så vill Göran Stiernstedt minska läkares administration (11 feb 2014).
Det är faktiskt ord och inga visor, från regeringens handgångne man.
Imorgon 11 mars föreläser jag på ett seminarium om patientsäkerhet och arbetsmiljö, som ordnas gemensamt av Sveriges Kommuner och Landsting, Vårdförbundet, Kommunal, Vision, Fysioterapeuterna och Läkarförbundet.
Kategori: Design och användbarhet, Digital arbetsmiljö, Ekonomi, media och samhälle
Svarta ögon
9 mars 2014 | 1 kommentar
Jag halvslumrar på min plats i pendeltåget när hon sätter sig på sätet mittemot. Nästan helt täckt. Händer med hennatatueringar som sticker fram ur de långa ärmarna. Och så två otroligt intensiva, mörka ögon inramade av niqaben.
Brunnar.
Religionsstiftarna som trodde att man kunde minska kvinnors attraktionskraft genom att täcka över dem … det måste vara något av det dummaste någonsin.
Jag ser henne och hon ser mig.
Plötsligt kommer jag att tänka på hur jag själv ser ut.
Jag som just nyligen förlikat mig med att jag håller på att bli gammal. Jag har börjat acceptera högt hårfäste, uppskatta mitt gråsprängda skägg. Jag har funnit att jag älskar tweed.
Det här är några dagar efter att ett antal rasistiska, kvinnohatande nätkommentatorer outats av Expressen och Researchgruppen. Nästan alla är relativt snygga och propra män i övre medelåldern …
Plötsligt inser jag, att jag ser precis ut som dem. Glasögon, skägg, kavaj.
Jag inser, att hon mittemot mig måste kalkylera med möjligheten att jag är en äcklig rasist som skulle kunna börja vräka ur mig oförskämdheter – bara för att hon är en beslöjad kvinna på pendeltåget i Sverige.
Jag känner mig plötsligt illa till mods. Smutsig. Jag vill inte riskera att förväxlas med de där hatfyllda, förgrämda och förvirrade männen. Jag vill inte att en ung kvinna ska se mig och börja bli rädd.
Fast jag ju inte är den som alls drabbas av rasismen, får jag en nästan fysisk förnimmelse av hur hat och rädsla är ett gift som sprider sig och förgiftar hela samhällskroppen, för oss alla.
Hon går av på nästa station.
Bild: Maha av Flood G/flickr under cc-licens.
Varje bett du tar
8 mars 2014 | 1 kommentar
Om man hänger med kriminaltekniker kan man få sånt här godis.
Every contact leaves a trace är ett citat av Edmond Locard. Locard är en av pionjärerna inom den forensiska vetenskapen, författare till monumentalverket Traité de Criminalistique i sju band (1931-1933) och känd som the ”Sherlock Holmes of France”.
Fast han sa det väl på franska; och det brukar kallas principe d’échange de Locard, eller Locard’s exchange principle.
Bisarra tvångstankar dyker upp i mitt huvud: Det är ett trick, de vill lura mig att bita i den sega kolan, och på något vis tar de sedan hand om den och har mitt tandavtryck. Och saliv med mitt DNA …
Ön Krim
7 mars 2014 | 2 kommentarer
När ryska trupper invaderar Krim känns det nästan lika absurt och overkligt som i Vasilij Aksionovs roman Ön Krim (1979, på svenska 1984).
Men Krim är väl en halvö, ingen ö? Ja, i vår verklighet.
Men Ön Krim är en alternativ värld där Krim skiljs från det ryska fastlandet av ett brett sund. I romanens värld undgick ön oktoberrevolutionen och är en rik, glittrande hyperkapitalistisk fristat utanför det grå Sovjetlandet, som Taiwan utanför Kina. Här bor ättlingarna till inbördeskrigets vita generaler, gamla ryska adelssläkter …
Trots det vill en del av befolkningen ändå återförenas med det historiska moderlandet, driven av en irrationell mystisk tro på den heliga ryska historien – vilket också känns märkligt aktuellt idag.
Och på slutet kommer kommer den sovjetiska invasionen, med hangarfartyg och fallskärmssoldater.
Aksionov var född i Sovjet men tvingades emigrera i början av 80-talet (just när han skrivit Ön Krim). Romanen kunde självklart inte publiceras i Sovjet. Aksionov slog sig ner i Washington. Han dog 2009.
Tekniskt fel vid laddning av detta blogginlägg
6 mars 2014 | Ingen har kommenterat än
Felmeddelande courtesy of Pust Siebel.
Internt undantagsfel
5 mars 2014 | Ingen har kommenterat än
Ett tekniskt fel inträffade vid laddning av denna bloggpost.
Felmeddelande courtesy of Cosmic.
Kategori: Okategoriserade
Putin kaputt eller på topp?
4 mars 2014 | 1 kommentar
Två helt olika värderingar av samma presskonferens:
Julia Ioffe (@juliaioffe) i New Republic:
”Slouching in a fancy chair in front of a dozen reporters, Putin squirmed and rambled. And rambled and rambled. He was a rainbow of emotion: Serious! angry! bemused! flustered! confused! So confused. (…) Today’s Putin was nervous, angry, cornered, and paranoid, periodically illuminated by flashes of his own righteousness. Here was an authoritarian dancing uncomfortably in his new dictator shoes, squirming in his throne.”
Putin’s Press Conference Proved Merkel Right: He’s Lost His Mind (New Republic, 4 mars)
Kalle Kniivilä (@kallekn) i Sydsvenskan om Putins
”välregisserade presskonferens (…) Det märktes att Putin inför sändningen hade finslipat sin legalistiska retorik, sin lugna och resonerande framtoning … Nu är hans budskap tydligt. Men han håller inte tal till nationen, för inget extraordinärt har hänt. Han sitter avslappnat på en nästan likadan stol som de utvalda journalisterna och svarar övervägt på deras frågor.”
Kalle Kniivilä om Putins agerande: Är vi kvitt nu? (Sydsvenskan.se, 4 mars)
Mer om hur planekonomin går igen
3 mars 2014 | Ingen har kommenterat än
Om du tyckte det var intressant med hur planekonomin går igen i vårt mätnings- och styrningsbesatta samhälle idag, finns det mer att upptäcka.
”Vi kan kontrollera allt som sker. Vilken traktor som är på vilket fält, hur djupt föraren plöjer eller hur mycket han skördar, bränsleförbrukningen, vilken jordmån det är just på detta fält, hur mycket regn som fallit…. Allt mäts och kommer in till de här servrarna och vi kan sedan se det på våra skärmar, säger Jevgenij Radovenjuk.”
Det är ingen nitisk tjänsteman i det sovjetiska planministeriet som säger det här – utan en direktör i ett svenskt företag, som köpt upp jordbruksmark i Ukraina.
”Datoriseringen har inneburit att 140 anställda dagligen sitter med sin laptop och knappar in allt från dagsaktuell väderrapport till det som sker på fälten.”
Arbetet styrs sedan från ”skärmar i Stockholm”.
I de flesta sammanhang är övervakning och styrning av vad vi gör på och via nätet en het potatis. Blotta misstanken om övervakning, kontroll och styrning brukar vara nog för att trigga en opinion – eller åtminstone en kritisk ryggmärgsreflex från media.
Men av någon anledning gäller det inte arbetslivet. I SvDs reportage från jordbruksföretaget i Ukraina (Skördetid i det korrumperade landet, 11 nov 2012) finns inte ett uns av kritik mot en totalövervakad arbetsdag.
När jag pluggade öststaternas ekonomi gick en hel del tid gick åt att studera hur sovjetmakten försökte lösa jordbrukets problem genom stordrift: det kallades sovchozer och kolchozer, jordbruksföretag där bönderna i princip bara var anställda. Då fick vi veta, att man måste låta bönderna bli egenföretagare för att höja effektiviteten.
Dagens fjärrstyrda jordbruksföretag – utan enskilda bönder som ägare – verkar förvisso ha gjort flera moderniseringar i byarna och ordnat en begagnad skolbuss. Men det är lustigt hur identiskt det är med hur man ursäktade sovjetmakten: den har ändå satsat på skolan och grundläggande välfärd …
Ukraina är förvisso genomkorrupt, och jordbruket ineffektivt. Men är det inte lite märkligt att man försöker lösa det med metoder som skulle fått Stalin att hicka av glädje: total övervakning och extrem stordrift?
Och att vi man inte ställer ens en liten kritisk fråga?
Arvet från sovjetregimen har för övrigt på en punkt underlättat företagets satsning på total digital kontroll, framgår det av intervjun med företagets vd Jens Bruno.
– Av tradition är de äldre vana att fylla i blanketter, konstaterar han.
Intressant läsning är också boken Kloge hænder – alltså ”Kloka händer” – med undertiteln Ett försvar för hantverk och yrkeskunnande av Mattias Tesfaye, dansk murare.
Så här omtalas boken av Merete Mazzarella i SvD (16 jan 2014):
”De senaste decennierna har utvecklingen däremot gått åt fel håll, menar Tesfaye. (…)
Problemet är en modern managementkultur med ledare som ingenting vet om arbetets innehåll och som i första hand är inställda på att kunna spara genom nedskärningar. De föreställer sig att manuellt arbete – exempelvis städning – inte förutsätter något yrkeskunnande utan kan utföras av vem som helst. (…)
Samtidigt används oceaner av tid – både de anställdas och ledningens – för att administrera, dokumentera, evaluera, registrera, arkivera och kontrollera. Ja, det är för alla de senare uppgifterna snarare än för det egentliga jobbet man nyanställer. Det kan tyckas paradoxalt men det verkar faktiskt vara ett av Lenins motton som gäller i modern marknadsekonomi …”
Handfast försvar för praktisk intelligens
Inledningskapitlet går att ladda ner i pdf-format (12 sidor) från danska förlaget Gyldendals.
Läs också om övervakningen i det svenska arbetslivet: ”Den som är ärlig har ingenting att dölja”.
I höstas införde Arbetsförmedlingen planekonomi i Sverige.
2 mars 2014 | Ingen har kommenterat än
En gång i tiden ägnade jag universitetsstudier åt ekonomin i det dåvarande Sovjetunionen.
I Sovjet härskade planekonomi. Femårsplaner bröts ner i årsplaner och i sin tur i månadsplaner. I slutet av varje månad präglades fabriker och industrier av det man kallade ”sjturm” – storm som i stormning, stormanfall. Det var en heroisk ansträngning att försöka nå upp till månadsmålet.
Ofta betydde det att man tillverkade usla produkter, till exempel struntade man i att svetsa ihop delarna ordentligt, eller sy ihop skorna ordentligt. Eller så hittade man andra kreativa sätt att ta genvägar mot mätnings-parametrarna, för att hinna i mål, till exempel att ”omdefiniera” vad man tillverkade. En typisk anekdot var att skofabriker då bara tillverkade vänsterskor, vilket gick snabbare.
Bland annat därför var planekonomin djupt ineffektiv.
Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva sådant igen. Men i det här SVT-inslaget – För frisk för att få hjälp av Arbetsförmedlingen (7 jan 2014) – kan ni höra en arbetsförmedlare säga exakt just det där: mot slutet av månaden blir det hets, för vi måste uppfylla målet.
Och ni hör också om kreativa ”omdefinitioner”: arbetsförmedlarna ”letar handikapp” hos klienterna. Kanske är den där hostan en funktionsnedsättning? Då kan vi flytta dig till den kvoten.
Detta är konsekvenserna av det omfattande it-styrda kontrollsystem, som infördes på arbetsfömedlingarna i höstas.
Även de arbetssökande får spela med i komedin – eller är det tragedin? I det här inslaget från TV4-nyheterna (AFs nya krav upprör många, 1 mars 2014) berättas om hur en utannonserad tjänst som präst gett ansökningar från en arbetslös kock, en arbetslös simlärare, en musiklärare, en nyutbildad undersköterska … det vill säga ”vänsterskor”, sökanden som söker vilka jobb som helst, bara för att nå upp till de satta målen.
Vem hade trott att vi skulle införa det sovjetiska systemet igen? Och vem hade trott att det var en borgerlig regering som gjorde det?
Relaterat: Dagens system: 40.000 onödiga knapptryckningar i a-kassorna, Jävlaskitsystem.se, 29 okt 2013
« nyare — äldre »