Igen; Kiev
1 mars 2014 | 1 kommentar
För ett år sedan var jag i Kiev. Det var en av mina bästa dagar i livet. Jag blev helt förtrollad av staden.
Men skenet bedrog: under ytan frodades korruption och vanstyre, vilket till slut ledde till den explosion vi sett de senaste månaderna. Det är fruktansvärt att jämföra sina minnesbilder med det media nu visar.
Ifjol, på Kontraktova-torget, stod en ung kille med en mycket stor röst och ett tajt kompband. Då la jag upp en liten film. Här kommer en till – med en förhoppning om att livet snart måtte återgå till något bättre. Jag kommer aldrig att glömma hans sång om Lila.
* * *
Nytt försök: blogg 100 igen!
Vi fyller vår tid
1 januari 2014 | Ingen har kommenterat än
Vi tillbringade en vecka i Rom, Sara och jag. Tittade på barockkyrkor tills ögonen blödde.
Arkitekturen och konsten är imponerande, men efter en vecka är jag fullständigt utmattad i ögonen och hjärnan av visuella intryck. Detta maniska fyllande av varenda yta med utsmyckning, förgyllning, stuckatur, putti, statyer, mosaiker, trompe l’oeil, akantus, olikfärgad marmor, ornament, medaljonger, kassetter, kornischer, lambrekänger … Det är förstås så långt som det går att komma från den huvudsakliga estetiken idag: ljust och fräscht, stora vita lugna ytor.
Men varför var man så rädda för rena ytor? För att de skulle se fattigt ut?
På hemväg mellanlandar vi på Kastrup. Den stora reklamskylten vid gejten visar ett diagram med tiden som x-axel: ett aldrig sinande flöde av aktiviteter, illustrerat av saker – golfklubba följd av ipod följd av bumerang följd av läppstift, vinflaska, sushi, utan minsta glapp eller mellanrum. Texten säger: Investera din tid som du vill.
Medan barockens människor var besatta av att fylla varje kvadratcentimeter av det fysiska rummet, verkar vi vara besatta av att fylla minsta del av den fjärde dimensionen, tiden. Med arbete, hobbies, kvalitetstid, upplevelser, resor, vin, mat, relationer … Inte undra på att vi då efterfrågar en fysisk miljö som är ren, tom, minimal.
Hade barockens människor mer av blank, tom tid? Var det mer okej att inte uppleva någonting varje sekund? Kom förmågan att uppskatta överdådet i det fysiska rummet från en mindre fylld agenda?
(Bilder från Rom: Sara Söderström)
Den ännu bättre uppfinningen
16 juli 2013 | 4 kommentarer
I debatten om eventuellt avstannande ekonomisk utveckling och avstannande innovation, frågade ekonomen Robert Gordon om vi verkligen skulle vilja behålla någon av tidens senaste uppfinningar – som din ipad – men avstå från vattenklosetten. Economist gjorde ”the toilet test of uninventiveness” till omslagsbild och lät Rodins skulpterade Tänkaren, sittande på toaletten, fundera ”Will we ever invent anything this useful again?”
I fritidshuset, med utedass, slår det mig hur manligt begränsat perspektivet ändå är. Även på vintern är det faktiskt inga större problem med att springa ut till ”huset”. Det finns en uppfinning som definitivt är en större och mer användbar landvinning (i och för sig nog inkluderat i ”indoor plumbing”) – men den är synlig främst i ett traditionellt kvinnligt perspektiv: tvättmaskinen och tvättstugan.
Att slippa stå ute, i regn, snö och minusgrader, och byka och klappa tvätt, med värkande händer i iskallt vatten – det är ett större framsteg. Men otaliga människor världen över är fortfarande tvingade att göra det.
Bilder under cc-licens:
Women doing laundry at Natchez refugee camp (Mississippi 1927) av suemon123/flickr.
Laundry (Varanasi 2011) av Eric Parker/flickr.
NASA 1962: ”Inga planer på kvinnliga astronauter”
16 juli 2013 | 1 kommentar
Bara för att det förra inlägget handlade om Valentina Teresjkova och andra kvinnliga astronauter: Ett brev från NASA 1962 till en förhoppningsfull blivande kvinnlig astronaut har dykt upp (klicka på bilden för att se det i naturlig storlek):
Halvtannat år efter detta brev lyfte alltså Valentina med sin kapsel.
Brevet kom via Upworthy: NASA’s 1962 Shockingly Sexist Letter To An Aspiring Female Astronaut. Så ”shockingly sexist” var det kanske inte, varken nu eller i sin tidskontext. Men visst har vi kommit en bra bit sedan dess.
Kvinnan i rymden – femtio år!
13 juni 2013 | Ingen har kommenterat än
På söndag är det exakt 50 år sedan Valentina Teresjkova blev den första kvinnan i rymden. Den 16 juni 1963 lyfte hon med sin Vostok-rymdkapsel från rymdbasen i Bajkonur, som första kvinnliga kosmonaut i det sovjetiska rymdprogrammet.
Det skulle dröja nästan exakt 20 år innan det amerikanska rymdprogrammet skickade upp sin första kvinnliga astronaut: Sally Ride flög med rymdfärjan Challenger den 18 juni 1983. Men då hade Sovjet redan hunnit få upp sin kvinnliga kosmonaut nummer två: Svetlana Savitskaja, som gjorde två flygningar till den ryska rymdstationen Saljut, den första 1982. På den andra, 1984, blev hon också blev den första kvinnan att genomföra en rymdpromenad.
Valentina Teresjkova var 26 år när hon tillbringade sina tre dygn i rymden. Hon blev utvald för att hon var fallskärmshoppare.
I det tidiga Sovjet blev just fallskärmshoppning en sorts symbol bland unga för det nya, futuristiska, moderna samhället. Den norske författaren Nordahl Grieg skriver om det i sin roman Ännu är jorden ung (1938), som handlar om Moskva i början av 30-talet: en tid när det fortfarande fanns en tro på en utopisk framtid i Sovjet.
”- Gå. Hon släppte taget och steg ut i rymden. I detsamma hon märkte att hon störtade, slet hon i ringen. Med ens röck det till under armhålorna, hon hängde i det blå, över henne lyste fallskärmen som en vit, trygg glädje. Långsamt sjönk hon, hon såg sig förundrat omkring i himlen och ner på marken, hon började sjunga.
Ännu med ett skimmer av märkvärdig upplevelse över ansiktet kröp hon runt på marken, medan hon med kraftiga arbetsnävar slog luften ur fallskärmen, som med flåsande andedrag i råsidenet ville till väders igen. (…)
De här ungdomarna kom från landet, de arbetade i fabrikerna för en idé som oförtröttligt förklarades för dem vid politiska möten; här ute på flygplatsen blev deras bondekroppar, tunga av landsbygdens sävlighet, bundna vid mullen, plötsligt utslungade i det okända och fick med själva sina sinnen en aning om framtid, samtidigt svindlande och tillitsfull.”
(Översättning Sven Barthel. Något förkortad.)
SVTs program Vetenskapens värd använder för närvarande arkivbilder av Teresjkova i rymddräkt i kapseln som profilbild på webben och Facebook. Som avsignatur används en film, där hennes läpprörelser har synkats med en glad visslande melodi.
Både Teresjkova och Savitskaja är i livet. Savitskaja är ledamot i den ryska duman för kommunistpartiet. Sally Ride dog i cancer i fjol, 2012. Efter hennes död blev det känt att hon levt tillsammans med en kvinna i nästan 30 år, och hon räknas enligt Wikipedia som den första kända homosexuella astronauten. Ride var också norsk-amerikanska och hade med sig en norsk flagga på sin första rymdfärd.
Nordahl Grieg dog 1943, när han deltog i en engelsk bombräd över Berlin och hans plan blev nedskjutet av tyskarna. Rymdfärjan Challenger sprängdes strax efter start vid sin tionde uppskjutning i januari 1986. Alla i besättningen omkom – två av dem var kvinnor: USAs andra kvinnliga astronaut, den ukrainsk-ättade Judith Resnick och lärarinnan Christa McAuliffe.
Pantad, korkad, sänkt …
8 juni 2013 | 1 kommentar
Lars Melin skriver om svenska språket i SvD och uppmärksammar att bloggar med mera fått människor att skriva mer. Så där i förbigående gör han också en snygg rundning av tanken på att ”eskimåer har X ord för snö” – utan att ens nämna dem:
”Några envisas och tror att andra språk har fler och nyansrikare synonymer. Det är knappast något att skryta med. En vanlig grundskoleklass kan minst 50 ord för ”dum i huvudet”, och vilken pundare som helst kan minst ett dussin synonymer för sin favoritdrog. Så fungerar språk, alla språk. Vi har de ord vi behöver.” Svenskan det svenskaste som finns, 6 juni 2013
Just the facts, please
7 juni 2013 | 1 kommentar
Äntligen varmt väder, äntligen sol.
Jag kastar mig i en taxi på väg till nästa möte.
Jag:
– Fint väder det blev.
Taxichaufför på gnällhumör:
– Ja, de säger ju så hela tiden, meteorologerna. Dom talar ju om för oss vad vi ska tycka. Men det här tycker inte jag är inte bra väder. Dom borde bara ge oss fakta, och inte värderingar. Utan låta oss bestämma vad som är bra eller dåligt.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle, Kunskap, kognition, kommunikation, Okategoriserade
Gatumusik i Kiev
25 maj 2013 | 2 kommentarer
En förtrollad, varm kväll i slutet av april Kiev hör jag den här killen med den fantastiska rösten på ett torg:
… en röst som definitivt får en att tänka på salig Vladimir Vysotskij, i till exempel Moskva – Odessa eller den här långa live-inspelningen, som avslutas med Na Bolsjom Karetnom.
Uppdatering 1 mars 2014: Mer av samma – sången om Lila.
”Världens bästa” är inget bra mål
10 maj 2013 | Ingen har kommenterat än
Vad är egentligen skillnaden mellan den svenska och den finska skolan, där eleverna får mycket bättre resultat?
På ett seminarium om ”det finska skolundret” i oktober i fjol påpekade författaren och professorn Pasi Sahlberg att
” … många andra länder (inklusive Sverige) talar om att de ska ha ’världens bästa skola’ Den ambitionen har Finland aldrig haft (men är nu ansedd som världens bästa…). Där har man haft ambitionen ’en bra skola i hela landet för alla barn’.”
Seminarium på Finlands ambassad om ”det finska skolundret”, 8 okt 2012
… vilket uppenbarligen gett betydligt bättre resultat.
Nej, ”världens bästa” är inget bra mål – utom i idrott.
Dels så framtvingar det en mätningsdiskussion: hur då bäst?
Men framför allt är det väldigt svårt att i vardagen veta: bidrar det jag gör nu till att vi blir bättre än den som nu är nummer ett? För det är den konkreta innebörden av ett sådant mål. Vet vi ens vem som är nummer ett?
Det är mycket lättare att agera på ett mål ”en bra skola för alla barn”.
Mål ska vara ”actionable”, möjliga att agera på, i vardagen. Det är sant att politiker eller ledare ska sätta övergripande, långsiktiga mål, och inte peta i detaljer. Men även målen som sätts på toppen måste vara konkreta, och mänskligt gripbara. ”Sätt en människa på månen innan 60-talet är slut.”
Mål som ”världens bästa” är populära hos våra politiker idag. Men de identifieras snabbt för vad de mest liknar: politiska floskler.
Därför tror jag också att det är ett lika fåfängt mål för it-området: ”bäst i världen på att utnyttja digitaliseringens möjligheter”.
Bild: First Grade St Bridgets Chicago 1958-59 av Michael 1952/flickr under cc-licens.
”Svårt att vara gud” får postum premiär (förhoppningsvis))
3 maj 2013 | Ingen har kommenterat än
Så ryske filmregissören Alexej German är död. Tråkigt.
Sonen säger dock att det faderns problemfyllt utdragna filmatisering av bröderna Strugatskijs berömda roman Svårt att vara gud är klar – det är ”bara” återinspelning (?) av ljudet som ska göras, och det ska ske inom ”överblickbar tid”.
Mer om filmen och boken här: Våld, icke-våld eller ingetdera.
Några klipp ur det inte färdigredigerade matierlaet har hittat ut på YouTube (se överst).
« nyare — äldre »