Sex år i bloggosfären
7 oktober 2007 | 6 kommentarer
För sex år sedan – den 7 oktober 2001 – skrev jag det första inlägget här på Blind Höna.
Den 21 oktober startade Erik Stattin upp mymarkup.net (numera på mymarkup.se)
Hösten 2001 var vi bokstavligen blott en handfull bloggare (som också kallade sig så) i Sverige. Allra först var kanske Jorun (Life de Luxe) eller Tommy (med användbarts tidigare inkarnation ”under konstruktion”, numera försvunnen.
Inte anade vi hur stort bloggandet skulle bli när vi började? (Många dagar tycker jag att man knappt kan vända blad i en tidning utan att läsa ordet ”blogg” – ibland flera gånger.)
Det finns anledning att både reflektera över vad som hänt … och fira lite.
Så eftersom mymarkup-Erik och jag fyller sex + sex år (=12) tänkte vi fira med en riktig bloggträff den 12 oktober (fredag).
Party på Södra teaterns bar och veranda (på Söder i Stockholm) från klockan sex. Snygg utsikt över Stockholm. Kom förbi och fira sex år i bloggosfären! (Adress Mosebacke Torg, T-bana Slussen, uppgång Hökens gata.) Om du vill haka på, meddela oss via Bloggträffsbloggen eller Facebook (eller kommentarerna här).
(Motto: Schulmän och Skuggor må lägga ner, but we will soldier on!)
Kategori: Bloggfenomenet
Mer om Google-journalistik
10 september 2007 | 4 kommentarer
Även Infontology uppmärksammar den okritiska Google-användningen: Google förvränger kraftigt antalet träffar (9 sep 2007).
Jag skrev om det i Googlejournalistik om Vilks: Fel med en faktor 1000 (21 aug 2007).
Nu finns det också en wikipedia-artikel om google-jounalistik.
En av kommentatorerna hos Infontology försvarar Google ur teknisk synvinkel med att ”väldigt få” är intresserade av ”antalet träffar”. Men det stämmer inte längre.
Kategori: Webb och IT
Långa ord att ladda upp (eller ner)
9 september 2007 | 2 kommentarer
När vi tidigare pysslade med monovokala ord här på Hönan kom vi också in på längsta svenska belagda ordet: forskningsinformationsförsörjningssystemet (42 tecken) verkade ta priset (Blind Höna: Söndagspyssel, 31 aug 2003).
Orden här nedan ligger inte i absoluta toppen, men det här ansamligen av långa ord på några få rader – hämtade från en sajt för att skicka stora filer – måste vara rätt speciell: från nedladdningshastighetsprioritet (31 tecken) , över nedladdningsacceleratorer (25 tecken) och onlineförvaringsutrymme (23 tecken) till parallellnedladdningar (22 tecken).
Stora filer kräver lååånga ord, uppenbarligen.
Kategori: Språk
Tankens stuff
9 september 2007 | 2 kommentarer
”Why do we threaten and bribe and seduce in such elaborate, often comical ways? How can a choice of metaphors start a war, impeach a president, or win an election?
What does the peculiar syntax of swearing (just what does the ’fuck’ in ’fuck you’ actually mean?) tell us about ourselves? How do we control the amount of information that we absorb?”
Steven Pinkers nya bok The stuff of thought: Language as a Window into Human Nature ligger redan högt på amazons bestsellerlista, trots att den inte kommer ut förrän på tisdag (11 september).
Kategori: Språk
Övervakad
9 september 2007 | Ingen har kommenterat än
Är övervakning okej om man vet om det – eller är det rent av en förmån?
De här sakerna hänger ihop: övervakning är den nya demokratin, skriver Naomi Klein (Nu ska Storebror se allt, Aftonbladet 26 aug 2007. Originalet i Nation Big Brother Democracy, 23 aug 2007).
Och på Kastanjeskolan i Tomelilla tycker man kameraövervakning är okej, vidarebefordrar Infontology: Ingen integritetskränkning så länge man är informerad om den? (25 aug 2007).
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Familjeintranät
9 september 2007 | Ingen har kommenterat än
Jag visste att det skulle komma: Easy interaction marknadsför ett ”familjeintranät”.
Se också: ett analogt familjeintranät hos lotten.
Och nu blir det reklam
9 september 2007 | 2 kommentarer
Något är skumt här.
”Tillväxten för reklaminvesteringarna på nätet har till synes ingen hejd,” skriver Martin Jönsson i SvD (Nätet lyfter tillväxten när tv sviker, 27 aug 2007).
I tidningen följer upp med en serie om tre artiklar om Reklamrevolutionen (28 aug), Nya annonsvanor (1 sep) och Byråer i brytningstid (5 sep). Fokus ligger på dels att många marknadsförare inte riktigt vet hur de ska hantera det ’nya’mediet.
”Finns det då något som talar för att den digitala reklamboomen kommer att sluta med en smäll, som när dotcombubblan sprack?” frågar SvD i det första reportaget, och svarar ”Nej, egentligen inte.” I förbigående noterar man att ett problem är ”att kunna mäta hur effektiv reklamen är”.
Vi kan anta att de inte läst Jakob Nielsen från dagarna innan:
”The most prominent result from the new eyetracking studies is not actually new. We simply confirmed for the umpteenth time that banner blindness is real. Users almost never look at anything that looks like an advertisement.
Jakob Nielsen’s Alertbox:
Banner Blindness: Old and New Findings, 20 aug 1007
Och hur blir det om det ska pressas in ännu mer reklam på sidorna? Redan i fjol kunde så lite som 10 procent av skärmen hos t.ex. Expressen tas upp av en artikel (Expressen: allt utom journalistik, 14 apr 2006).
Lite relaterat: Ad blocking is theft hos Guardian (19 aug 2007).
Som i Det pratande papperet (Blind Höna, 12 aug 2007), där öronproppar förbjuds för att man inte ska kunna undgå det talande papperets reklam.
Ooo, så många o:n! Monovokal toppnotering tangerad
25 augusti 2007 | 5 kommentarer
Smaka på det här ordet: sportskosponsor. Hittat i Jan Majlards krönika Rekordtankar i SvD 23 augusti.
En gång i tiden utredde vi monovokala ord här på Hönan – triggat av det ryska ordet oboronosposobnost funnet på en gravsten i St Petersburg.
Monovokala ord innehåller alltså bara ett unikt vokaltecken: mamma är ett enkelt exempel. Roligare blir de förstås när de är långa: som trolldomskonst eller partssammansatt, 14 respektive 15 bokstäver och bara o:n eller a:n.
Håkan Kjellerstrand sökte och hittade bara fem svenska monovokala ord med 15 bokstäver eller fler:
tillfriskningstid :17
domstolsprotokoll: 17
rättshjälpsnämnd: 16
partssammansatt: 15
meddelelsemedel: 15
Men nu har vi altså ett alldeles nytt och autentiskt till de tidigare fem: sportskosponsor. Tack Jan!
Kategori: Språk
Knasigare än katter: Boltzmann brains in space
25 augusti 2007 | 2 kommentarer
Jag tyckte kanske att Schrödinger ställt sin kattlåda någonstans på gränsen där fysiken övergår till … eh, bisarra fascinerande tankeexperiment. Men det var tills jag läste om Boltzmann-hjärnor i senaste New Scientist (Spooks in space, 18 aug 2007. Hela artikeln är bara för prenumeranter) – en artikel som så att säga gör halvdöda katter till vardagsmat (Ick! Bildligt talat bara!) och således flyttar den där observationshorisonten för det knasbegripliga åtskilliga ljusår utåt.
Om rymden och tiden är oändlig (och eftersom universums expansion tycks gå snabbare och inte sakta in verkar det så) kommer förr eller senare medvetna ”varelser” att uppstå av slumpmässiga fluktuationer i ingentinget. Till slut borde de vara många fler än oss ”riktiga”, vilket, om jag förstår saken rätt, ökar risken (eller chansen, beroende på om du har en optimistisk eller pessimistisk läggning) att vi och vårt universum inte heller borde finnas på riktigt. Wikipedia förklarar:
”For every universe with the level of organization we see, there should be an enormous number of lone Boltzmann brains floating around in unorganized environments. (…) The Boltzmann brains paradox is that it is more likely that a brain randomly forms out of the chaos with false memories of its life than that the universe around us would have billions of self-aware brains.”
Wikipedia: Boltzmann Brains
För övrigt är vi då sannolikast inte dåliga drömmar i någon biologisk hjärna, inte ens i Schrödingerkattens rätt begränsade, utan i en spontant uppdykande superdator:
”Since computer chips packs large amounts of processing power into a tiny space, silicon-based Boltzmann brains could be much smaller than biological brains. If so, that might make conscious computers more likely to pop out of the vacuum than biological entities, meaning they could be the ones to dominate the universe.”
(New Scientist)
Trösterikt nog tror en del fysiker enligt New Scientist att Boltzmannparadoxen är ett räknefel, beroende på svårigheten att ta procent på oändligheten. (Hej, jag skulle verkligen vilja kunna ta procent på oändligheten – det skulle räcka med en aldrig så liten del!)
Kategori: Varia
Googlejournalistik om Vilks: Fel med en faktor 1000
21 augusti 2007 | 1 kommentar
Google-journalistiken når en ny bottennivå i SvD i går (20 aug 2007). Radiokrönikören Erik Löfvendahl kallar Lars Vilks teckningar av rondellhundar för
”en konst vars enda syfte är att kasta allt ljus på konstnären själv (…) googlar man på Lars Vilks dessa dagar får man flera 100 000 träffar; jag tycker det är beklämmande.”
(”Nedriga påhopp upphöjs till konst”, ej på nätet)
Jo, Google ger visserligen ett sådant besked – idag på morgonen ”ungefär 474 000” träffar. Men det betyder ingalunda att det skrivits flera hundra tusen texter om Vilks. Stegar man sig fram i Googles träfflista finner man snart att det rör sig om knappt 600 texter:
En del av dessa 600 handlar om Vilks andra konstverk, som Nimis på Kullaberg. Filtrerar man sökresultaten lite finner man kanske knappt 500 texter om Muhammed som rondellhund.
Men hur kommer det sig att Google först hävdar att det finns nästan en halv miljon träffar och sedan att det egentligen bara är en tusendel så många? Jo, gör man om sökningen, som Google föreslår ovan, och gräver några minuter bland träffarna hittar man sånt här:
En och samma artikel om Vilks i Helsingborgs Dagblad har gett uppskattningsvis 8000 dubletter i Googles träfflista – under helt andra artiklar. Det beror på att en puff för artikeln legat på hd.se:s löpsedel. Eftersom HD – liksom de flesta andra tidningar – hakar på löpsedeln under varje artikel på sajten, skapas många fler ”träffar” än vad som faktiskt finns.
Och det är ingalunda bara hd.se som fungerar så här. P4, Expressen, och Löfvendahls eget SvD har liknande tekniska system som skapar en överdriven träffmängd. Se t.ex. på hur expressen har olika URL:er för samma notis, för lokalupplagor i Uppsala, Jönköping och Karlstad.
Många svenska journalister har ytterst begränsade kunskaper om Google, och använder tjänsten på ett slappt sätt. Siffran 474 000 må stå där, men den är inte meningsfull på något sätt. Och det är journalisters uppgift att förklara verkligheten, inte slappt reproducera missledande data.
Men jag tycker nog att också Google har lite av skulden. Det vore rimligare att i första hand presentera antalet unika träffar – den siffra som nu ligger längst bak i en träfflista som man inte vet riktigt hur lång den är – och inte bruttot. (Jag vet att det innebär vissa tekniska problem, men de är inte olösbara.) Men det ser förstås mer imponerande ut att säga att man fått 500 000 träffar än 500. Detsamma sak gäller den idiotiska uppgiften om hur många tiondels sekunder sökningen tar.
Andra bloggar om: lars vilks, rondellhundar, googlejournalistik
« nyare — äldre »