Blind Höna

Sedan 2001

[Döden 4.] What can the harvest hope for, if not for the care of the reaper

8 november 2006 | Ingen har kommenterat än

”LORD, I ASK FOR – ”

Det är Döden, i Terry Pratchetts Discworld, som står framför universums härskare och ber om en ynnest.

Döden är visserligen till formen ett vandrande skelett med lång lie, sinnebilden för The Grim Reaper. Men i Terry Pratchetts värld finns det inget grymt över honom. Han är snarare den hänsynsfulle liemannen. Redo att hjälpa de döda vidare – vart de nu går – med ett par ord på vägen.

Det vil säga när han inte – i Pratchetts alldeles personliga blandning av fars och moralfilosofi – tröttnar på sitt jobb och försöker bli människa, jobba som lantdräng eller stand-in för Jultomten (med kataklysmiska följder).

Nu när han står där framför härskaren har han just nedkämpat den Nya Döden, den hånfulle, grymme slaktaren, som hotat att döda den ursprungliga Döden, att ta hans plats. Och Döden har en plötsligt en skuld han vill återbetala.

”LORD, WE KNOW THAT THERE IS NO GOOD ORDER EXCEPT THAT WHICH WE CREATE …

THERE IS NO HOPE BUT US. THER IS NO MERCY BUT US. THERE IS NO JUSTICE. THERE IS JUST US.

ALL THINGS THAT ARE, ARE OURS. BUT WE MUST CARE. FOR IF WE DO NOT CARE, WE DO NOT EXIST. IF WE DO NOT EXIST, THEN THERE IS NOTHING BUT BLIND OBLIVION.

AND EVEN OBLIVION MUST END SOME DAY. LORD, WILL YOU GRANT ME JUST A LITTLE TIME? FOR THE PROPER BALANCE OF THINGS. TO RETURN WHAT WAS GIVEN. FOR THE SAKE OF PRISONERS AND THE FLIGHT OF BIRDS.

Death took a step backwards.

It was impossible to read expression in Azrael’s features.

LORD, WHAT CAN THE HARVEST HOPE FOR, IF NOT FOR THE CARE OF THE REAPER MAN?

He waited.

LORD? said Death.

Then Azrael said: Yes.

And Death returned home with a handful of Time.”

ur Reaper man (något förkortat)

Döden är inte ”rättvis” – men inte heller grym. Den bara är.

Hogfather – där Döden försöker spela jultomte – har spelats in av brittiska Sky One och visas till jul på sagda kanal. Den första filmatiseringen av en Discworld-bok med levande skådespelare.

[Döden] 3. Dia de los muertos

3 november 2006 | Ingen har kommenterat än

Skelettet_Catrina.jpg
Det är Allhelgonahelg, och Etnografiska museet i Stockholm ordnar svensk variant på den mexikanska Dia de los muertos, de dödas dag.
Den som vill se mer av originalet (utan att åka transatlantiskt) kan botanisera på Flickr via taggarna death+mexico eller klustret diadelosmuertos-mexico-halloween
Där finns till exempel Lemurlings bilder:

(Foto: Lemurling/flickr.)
Läs mer på wikipedia: Day of the Dead

Hejdå Cross, hej InUse

2 november 2006 | 4 kommentarer

inuse.gifNytt jobb: sedan någon vecka är jobbar jag på inUse AB. Här har jag inte mindre än tjugo kollegor som alla är bland landets främsta experter på olika aspekter av användbarhet.
Dessutom har inUse skapat och driver begreppet effektstyrning – ett bättre sätt att styra och driva it-projekt så att de verkligen skapar nytta och mätbarhet (något som alltför sällan sker i it-projekt, som jag har tjatat om här förut.
InUse jobbar i hela landet; förutom Stockholmskontoret på Drottninggatan 83 (titta in!) har vi kontor i Malmö och Göteborg. Till kunderna hör bland annat SonyEricsson, Ikea, SOS Alarm, Ringhals kärnkraftverk, Jordbruksverket och Microsoft.
Till inUse hör också bloggen inUseful – där även jag nog kommer att dyka upp så småningom.

[Döden] 2. ”Man vet att dom är i närheten och det är en tröst”

2 november 2006 | Ingen har kommenterat än

– Alla har en död, förstår ni. Den följer med hela tiden, hela livet ut, och är alldeles i närheten. Våra dödar, dom är där ute och tar en nypa luft; dom kommer in litet då och då.
– Skrämmer det er inte att ha er död så nära inpå hela tiden? frågade Lyra.
– Varför skulle det göra det? Om han är här, så kan man hålla ett öga på honom. Jag skulle bli mycket oroligare om jag inte visste var han befann sig.

Kvinnan sade åt ett av barnen att kalla in dödarna, och pojken sprang iväg till dörren och pratade med dem. Will och Lyra tittade förundrat, när dödarna – en för var och en i familjen – steg in genom dörren: bleka, intetsägande figurer i schabbiga kläder, grå, trista och tysta.
– Är det här era dödar? sade Tialys.
– I sanning, herrn, svarade Peter.
– Vet ni när de kommer att tala om för er när det är dags?
– Nej. Men man vet att dom är i närheten och det är en tröst.

– Jag har hört talas om människor som ni, som håller era dödar på avstånd. Ni tycker inte om dem och av ren artighet håller de sig ur vägen. Men de är aldrig långt borta. Varje gång ni vrider på huvudet smiter era dödar in bakom er. Vart ni än tittar, så gömmer de sig. De kan gömma sig i en tekopp. Eller i en vattendroppe. Eller i en vindpust.

ur Philip Pullman: Bärnstenskikaren. (Översättning Cilla de Mander och Olle Sahlin)

Andra bloggar om: , ,

[Döden] 1. Veta hur och veta hut

1 november 2006 | 1 kommentar

Erik har tänkt ut sin egen bloggvariant av NaNoWriMo. Och jag som hade nästan samma idé! Fast om döden – för att besvärja denna årets mörkaste, bottenlösaste månad. Så, låt oss försöka. Som en daglig pendang till Eriks poster om kärlek, kanske.
—
I danska BT läste jag i somras om syskonen som inte vet om de ärvt sin mors bröstcancergen.
– Det er ren tortur. Det er helt umuligt at leve et normalt ungdomsliv, så længe jeg ikke ved, om jeg har arvet mors kræft-gen eller ikke, säger 14-åriga Lena.
Hennes mor, 34-årige Aimé, tillägger:
– Det er totalt urimeligt for teenagebørn, at de skal vente i årevis, før de kan få at vide, om de kan få kræft i en ung alder.
Gentestet görs inte förrän man fyllt 18 år.
I tidningsartikeln – som är längre än det utdrag som finns på webben – klagar 14-åriga Lena sin skräck utförligare. Jag har just skaffat en pojkvän, säger hon. Hur ska jag nu veta om vi ska skaffa barn tidigt eller kan vänta? Är det farligt för mig att dricka alkohol? Jag blir sjuk av att inte veta.
Det framgår också av artikeln att att modern faktiskt inte fått cancer, utan bara konstaterats bära genen.
Kära Lena, vill man säga. Ingen av oss vet. Du, jag, vi alla kan falla ner döda i morgon dag. En lastbil, ett virus, en glappande strömsladd – vad som helst. Vi vet aldrig hur eller när det slutar, och vad vi borde eller inte borde ha gjort dessförinnan.
Att inte veta – är själva livet.
Det enda man önskar en snabb död är väl sensationslysten kvällspress – som ju länge levt på att injaga skräck i oss. Vet hut.
Andra bloggar om: , ,

Kaninfinity

20 oktober 2006 | 2 kommentarer

Pricken
”I too, for one, welcome our new rabbit overlords”, says Pricken.
(Tip o’ the hat to Erik and The infinite Cat project.)

Riverbend är tillbaka

20 oktober 2006 | 2 kommentarer

”This has been the longest time I have been away from blogging…”
Riverbend är – tack och lov! – tillbaka, med en kommentar kring Lancet-studien om antalet döda i Irak (pdf).
PS: Även Allan Lööf är tillbaka.

Senaste nytt från hundgården Rosenbad

13 oktober 2006 | 3 kommentarer

– Voff. Välkomna hit allihop.
– Vi har hittat ett nergrävt ben från de gamla hundarna. Voff!
– Nej, det är inget kött på det.
– Nja, det kanske finns lite smaskig märg inuti. Om vi lyckas knäcka det.
….
– Nej, jag visste inte att hon hade ännu en tolvrums-hundkoja.
– Kan ni inte sluta fråga om tikarna och fråga om benet i stället?
puppy2.jpg
(mer om kenneln)
(Bild: Reinfeldt: Expressen. Puppy: Alicat)
Andra bloggar om: , ,

Absolut ingen kannibalism i moderata samlingspartiet

13 oktober 2006 | Ingen har kommenterat än

TT: Har ni moderater också unga personer som ägnar sig åt sådant här [spionage på andra partier]?
– Man kan aldrig svära sig fri helt, men jag hoppas innerligt att de har lagt av i så fall.
TT: Lagt av. Har det alltså pågått tidigare?
– I den mån det möjligen har gjort det, men det hoppas jag inte. Det tar kraft från politiken och riskerar att dra ned valdeltagandet. Det smetar ner hela systemet.

TT-intervju med partisekreterare Sven Otto Littorin (m)
om folkpartiets dataintrång
september 2006

Sir John: May I take this opportunity of emphasizing that there is no cannibalism in the Royal Navy. Absolutely none, and when I say none, I mean there is a certain amount, more than we are prepared to admit, but all new ratings are warned that if they wake up in the morning and find toothmarks at all anywhere on their bodies, they’re to tell me immediately so that I can immediately take every measure to hush the whole thing up.”

Monty Python’s Flying Circus
Avsnitt 32
23 november 1972

Efter billmons mönster. Littorin via allianscitat

Andra bloggar om: , , , , ,

Det här är ju ingen regering, det är en kennel

12 oktober 2006 | 1 kommentar

valpNu står pudlarna på rad i Rosenbad.
Och valpen Billström visar sig inte vara ordentligt house-trained utan upptäcks bredvid en blöt fläck på mattan. Jo, det var min gamla ideologi, säger han och kör valptricket: häng med huvudet och lovar ”men det ska jag genast sluta med”.
Ja, herregud.
Och hur ska übervalpen hantera den där gamle ledarhunden, den lätt grånade schäfern som gläfser borta i hörnet att han allt tycker de nya tikarna är helt okej i alla fall?
(Foto:Alicat/flickr).
Andra bloggar om: , , , , , ,

« nyare — äldre »

Om Blind Höna

Bloggen Blind Höna startade 2001 på adressen kornet.nu/blindhona/. Nu har den flyttat hemifrån till en egen adress. Men det är samma blogg.

Min bok "Jävla skitsystem!" har en egen blogg på javlaskitsystem.se.

RSS-flöde

Sök

Admin