Vad jag lider av just nu
9 januari 2007 | 1 kommentar
Break lag: svårigheten att anpassa sig till normal dygnsrytm efter helger eller ledighet.
Författarmödor och bloggande
9 januari 2007 | Ingen har kommenterat än
Nej, boken är inte klar än, men mycket arbete är gjort. Det har utan tvekan varit nytigt att avstå från bloggande en tid.
Men samtidigt känner jag att jag blir lite dum av att inte blogga. Det blev lite tråkigt och jag började känna mig alltför mycket utanför. Och då blir det också tråkigt att skriva bok.
Så några måttliga doser bloggande blir det framöver (trots förmaningarna från min egen Benjamin Syrsa, Tommy, mitt författarsamvete, bokens line producer om det skule finnas någon sådan).
Kategori: Tidens gång
Spöklika ljud: en synth från 1939
9 januari 2007 | Ingen har kommenterat än
Ljud från andra sidan: kolla Phil Ciroccos sajt om hur han återskapat den analoga Hammond-synthen Novachord från 1939.
Fantastiska ljudklipp från horror- och sf-filmer!
Relaterat på Blind Höna: Tidig elektronmusik (9 nov 2004)
Andra bloggar om: hammond, synt, filmmusik, elektronmusik
Kategori: Musik
Hello World!
7 januari 2007 | 7 kommentarer
I’m back.
Kategori: Tidens gång
[Döden 6]. Fools rush in
24 november 2006 | Ingen har kommenterat än
”I walked home taing the back streets. At times I jogged. I laughed out loud. I was overcome by something, something light.”
Bill Carter har just rusat över Sniper’s Alley i Sarajevo. När han lämnar över sitt matpaket till systrarna Lejla och Selmas mamma plockar hon fram en kula ur mjölpåsen. Så nära var det.
Systrarnas familj visar kulhålen på väggarna i sin lägenhet och berättar om vart och ett vilken dag det skottet kom. Själva kulorna och granatsplittret har de samlat i en skål. De visar Bill videon från en av systrarnas födelsedag något år tidigare. Just när alla runt bordet ska hugga in på tårtan smäller det: på tv:n ser Bill hur alla kastar sig ner, sedan reser sig upp, skrattar, och pekar på kulhåler i väggen. Deras första kula.
”I felt a little odd, being so happy, bouncing along a back alley in a city draped in darkness under the glow of tracer fire. But there it was. I was overwhelmed that I had finally found a place on earth where people where so busy trying to live they didn’t have time to think about the dead.”
Han berättar för sina vänner hjälparbetarna om systrarna som bor i en tunnel men som skrattar och berättar historier, om hur Lejla önskar det vore make-up i lådan i stället för mjöl.
”The trick, I had learned, was not holding on so tight to life that you became too scared to live. That was the same thing as living to die. No. The thing was to live like you had already died.
… It was this secret that allowed me to do what I was about to do. It was also why I had no fear. And it made me very hard to kill.”
Bill Carter berättar sin historia om belägringen av Sarajevo i boken Fools rush in (finns också på adlibris).
Att dödsfara får en att känna sig ovanligt levande är inte något ovanligt tema. Men i få böcker känner till och med läsaren det så tydligt som i ”Fools rush in”. Det är en djupt rörande, humanistisk och hoppingivande bok. Som det står i baksidestexten: ”When tragedy strikes Bill Carter’s life he finds himself drawn to a war zone. In the modern heart of darkness, the beseiged city of Sarajevo, we meet a man rebuilding the ruins of his former self in the most unlikely of places.”
Filmrättigheterna har för övrigt köpts av Participant productions (Syriana, Fast food nation, Good night and good luck,
An Inconvenient Truth).
Carter har gjorde själv dokumentärfilmen Miss Sarajevo under sin tid i staden.
Kategori: Döden
Sista minuten: målgrupper för offentlig sektor
20 november 2006 | 2 kommentarer
På torsdag (23 november) onsdag (22 november) ordnar inUse det första i en serie av frukostseminarier för dig som jobbar med webb och IT i offentlig sektor. Det första temat är ”Så fångar du dina målgrupper”.
Seminariet börjar kl 8.30 och håller på till kl 9.30. Frukost serveras från 8.00.
Platsen är Westmanska Palatset, Holländargatan 17, i Stockholm. T-bana Hötorget.
Det finns fortfarande några platser kvar – men skynda, för sista anmälan är idag! Anmäl till seminarier@inuse.se.
Kategori: Webb och IT
Jonas föreläser på World Usability Day
12 november 2006 | 3 kommentarer
Jag kommer att hålla en mini-version av föreläsningen om ”Jävla skitsystem” på utbildnings-eftermiddagen ”Användbarhet i praktiken” i Stockholm nu på World Usability Day, tisdag den 14 november.
Eftermiddagen är tänkt att vara en kurs i användbarhet för projektledare, beställare, systemägare etc. Tre parallella spår, totalt nio föreläsningar.
Kursen är gratis – men man måste anmäla sig till erik.boralv@nita.uu.se. Begränsat antal platser.
Andra arrangemang, i Lund, Uppsala, Karlstad, Eskilstuna, Umeå Sundsvall, Gävle, Göteborg och Ronneby finns listade på den svenska hemsidan för användbarhetsdagen.
Kategori: Design och användbarhet
På tisdag är det Världsanvändbarhetsdagen
12 november 2006 | 2 kommentarer
Kategori: Design och användbarhet
A whiter shade of pale i rätten
12 november 2006 | 1 kommentar
På måndag startar domare Blackburne vid High Court of London förhandlingarna om upphovsrätten till A whiter shade of pale.
Matthew Fisher, som skrev orgelmelodin, vill till slut ha sin del av rättigheterna av låten.
Times skrev igår: Whiter Shade of Pale to get another hearing – in the High Court (10 nov 2006).
Kom ihåg var ni läste det först: Blind Höna: Rättstvist om mest spelade låten (21 jun 2005).
Kategori: Musik
[Döden 5]. Alltid sömmerska
11 november 2006 | 1 kommentar
Mitt i sommaren går jag kring bland de gamla gravstenarna på kyrkogården i Förslöv. Här talar de flesta stenar om vem man var i livet. ”Slaktaren”, ”sömmerskan”, ”bokbindaren”, ”landtbrukaren” eller till och med ”f.d. lantbrukaren” eller ”enkan”.
En gång i tiden var det viktigt att även i döden vara något, inte bara någon. Så är det inte längre. Den siste jag kan hitta, som fått sitt yrke för evigt hugget i sten, är ”folkskolläraren”, död 1966.
Kanske var han en av de sista som också hade haft samma yrke hela livet? Folkskoläraren som alla kände, som fostrat otaliga generationer av bygdens barn, älskad (eller kanske avskydd?).
Någon gång började det i alla fall sluta vara viktigt att på gravstenen berätta vilket yrke den döde haft. Undrar när? Undrar varför? Jag är säker på att någon skrivit en avhandling i etnologi om saken. Den som vet får gärna tipsa.
Kanske relaterat: andra saker som försvunnit.
Kategori: Döden