Mer ljus
3 september 2006 | 1 kommentar
En närmare, mysigare och mindre energislukande illuminationsfest än den i Blackpool hålls i septembermörkret i Vintervikens trädgårdar i Hägersten, Stockholm, på fredag 8 september. Mer levande ljus än LEDs. Börjar 19.30.
Kategori: Varia
Ljus av skit 2
3 september 2006 | Ingen har kommenterat än
Must see vid nästa London-tripp:
”Methane powered lamps were fairly common in Victorian times and one still exists in London, located off the Strand next to the Savoy Hotel. These were connected – as the Savoy lamp still is – directly to the underground sewerage system, were a funnel at the top of the sewer collects the methane and conducts it up into the lamp, where it burns 24 hours a day.”
UCL People, July 2006 (ej på nätet)
On en mer kortbrinnande lampa i Ljus av skit 1 (3 sep 2006)
Kategori: Ekologi
Ljus av skit 1
3 september 2006 | Ingen har kommenterat än
”They require care, feeding and watering. They’re designed to encourage involvment in their maintenance and upkeep. Once installed on site, they call for adoption by local residents. If they dont feed their fermentation vessel with [donkey dung from the street] or kitchen waste, they won’t have any light in front of their house at night.”
UCL People, July 2006 (ej på nätet)
Jan Kattein från University of Londons Bartlett School of Architecture har skapat gatlyktor som drivs med metangas från dynga från åsnor som drar runt turistkärror i brittiska nöjescentret Blackpool.
I verkligheten räcker gasen bara i några minuter. Men ”there is a serious message about recycling”, säger Blackpools MP Gordon Marsden till Blacpool Today (Dung does the donkey work in Lights display, 19 oktober 2005). Å andra sidan blir det lite löjligt, när grejen var en del av Blackpools Festival of light och Illuminations, när hela staden lyses upp av miljoner glödlampor, neonrör och LEDs. Kol- och kärnkraftsdrivet hela klabbet, naturligtvis. Årets upplaga började hur som helst i fredags och håller på till 5 november.
UCL: Zero Emission Luminaires och Fermentation vessel.
Men visst ser det ut som en Bonk-maskin?! Funkar säkert med ansjovisolja också.
Det digitala grannskapet och ”neighbourhood journalists”
30 augusti 2006 | Ingen har kommenterat än
Jag blir mer och mer förtjust i bloggar som väljer att vara ”mikro-lokaltidningar” – som den charmiga KistaChic.
Det här är en väldigt under-befolkad nisch på nätet, och som gjorts möjlig av bloggverktygens genombrott.
Bland annat med utgångspunkt från KistaChic höll Anna Toss och jag ett seminarium på Riksbyggens årskonferens i fredags. Lyssnade gjorde ett hundratal representanter från bostadsrättsföreningar över hela landet.
De flesta bostadsrättsföreningar har idag statiska, tråkiga och sällan uppdaterade hemsidor. Syftet med dem är ofta oklart.
Men tänk om de skulle kunna utvecklas till levande sidor för allt möjligt som händer i grannskapet? Åtminstone några skulle definitivt ha möjlighet att bli det.
En sådan utveckling förutsätter att man öppnar upp den ofta ängsliga inhägnings-mentalitet som präglar många föreningars sidor. Att man vågar öppna upp för bredare ämnen än styrelsens information, och för fler än föreningens medlemmar.
Bloggare har från början begåvats med epitetet ”citizen journalists”. Ibland ”grassroot journalists”. Det skapar en bild av, och förväntningar på, bloggaren som nageln i ögat på makthavarna, avslöjaren av missförhållanden, den kritiske granskaren av överheten.
Det sker ibland – Trent Lott, Rathergate, Reutersgate, och så vidare. Men handen på hjärtat är de flesta bloggares möjlighet att göra seriös grävande journalistik ytterst begränsade.
Men tänk om ett epitet för bloggare var ”neighbourhood journalists” istället? I sin närmiljö skulle många kunna hitta de viktiga nyheterna för sina grannar – på en marknad som etablerade media dessutom i hög grad ignorerar.
Vi försökte ge deltagarna en knuff i den riktningen. Här finns också att ladda ner den enkla sammanställning av tips och adresser kring det vi pratade om, som vi lovade deltagarna.
Kategori: Bloggfenomenet
Apropå skivbolag, fildelningen och piratkopieringen
24 augusti 2006 | 2 kommentarer
Min vän David ledde i början av sjuttiotalet ett rockband som spelade med Bowie och skulle blivit förband till Rolling Stones på deras världsturné – om det inte hade skitit sig i sista sekunden.
Jag brukar tänka på David ibland när jag läser hur skivbolagen säger att de minsann tänker på artisternas bästa, när de bussar polisen på fildelare.
Davids skivor från 74-76 återutgavs på CD i början av 90-talet. Inte i någon rysk källarskrubb utan på ett amerikanskt skivbolag.
Återutgivningen gjordes utan Davids tillstånd, och utan att han ens kontaktades. Han har aldrig fått en enda penny i royalties från dessa utgåvor.
– Jag skulle säkert kunna processa, suckade han en gång, men det skulle kosta mig mera att anlita advokater än jag skulle få ut från skivorna.
Och polisen har inte precis på eget initiativ ryckt ut, raidat bolagets huvudkontor och beslagtagit servrar, för att stoppa den illegala aktiviteten och se till att David får sina pengar …
David brukar ibland berätta om skivbranschen. – Alla vi som spelade i band på 60- och 70-talen blev fullständigt lurade av bolagen. Även bland de allra mesta framgångsrika banden är det så gott som inga som i slutändan lyckades få några pengar för vad de gjorde.
Jag tycker nu inte att det okej att piratkopiera musik. Men jag tycker lika illa om skivbolagens hyckleri.
Så mycket roligare, därför, att kunna berätta att Davids skivor nu äntligen faktiskt kommer ut i en legitim återutgåva (på Angel Air records) med full ersättning till upphovsmännen och artisterna på skivan. Den kan beställas därifrån eller från amazon.com.
Det här är flamenco-rock-prog-fusion som plötsligt håller på att bli rätt het igen: spanska El Bicho, till exempel, som spelade i Stockholm i mars 2006, är stora beundrare av David och Carmen. Men Carmen var först, och låter därför (tycker jag) fortfarande märkligt fräscht.
Kategori: Musik
Variation och digitala verktyg
14 augusti 2006 | 1 kommentar
Jaron Laniers artikel om språkets utveckling i senaste Discover är en sådan där sak som ringlar över flrea intressanta ämnen, och sedan slutar i det här resonemanget om musik, variation och digitala verktygs inflytande på slutresultatet:
”Variety could even decrease over time. In fact, there may be a bizarre example of that happening right now in human song. We can easily explore the changing amount of variety in songs over the last hundred years because of an amazing data archive: audio recording. Since the beginning of recorded music, the sound of human song has changed with each new generation of people. There’s no confusing a 1930s song with a 1940s song, or a 1950s song with a 1960s song. The pattern sticks until roughly the end of the 1980s. It’s not easy to tell whether a song came from 1990 or 2000.
This might sound like an extraordinary claim, but you can test it yourself. Listen to random clips from the many sources of songs available on the Internet and don’t peek at the year they were produced. You’ll discover that it’s harder to date songs from the last two decades than songs from previous decades. Terry and I are now considering this experiment on a more formal basis.
If you accept that there has been a recent decrease in stylistic variety in human song, the next question is ”Why?” There are plenty of possibilities: Maybe the Internet makes too much information available, so everyone has the same influences to absorb—and songs lose flavor and take on a generic quality. To be more cynical, it could be a sign of cultural decline.
Another explanation, which is the one I suspect, is that the change since the mid-1980s corresponds with the appearance of digital editing tools for music. Digital tools are more suggestive about results than previous tools: If you deviate from the kind of music a digital tool was designed to make, the tool becomes difficult to use. For instance, it’s far more common these days for music to have a clockwork regular beat. Some of the most widely used music software becomes awkward and can even produce glitches if you vary the tempo much while editing. In predigital days, tools also influenced music, but with not nearly such a sharp edge.”
Discover: Sing a Song of Evolution (augusti 2006)
I arbetslivet, där jag arbetar med frågor om digital arbetsmiljö, är det tveklöst så att datorsystem betyder minsad variation i vad som produceras – på gott och ont. Men även på de områden där man enklast ser datorns hela kreativa potential, som musik? Konst? Hm. Nypa salt här. Det där bör de nog göra ett riktigt experiment av. Men det ligger trots allt en del i artikelns slutkläm om den tekonologiska drömmen om enkla, regelstyrda system och processer:
”So this is an ironic moment in the history of computer science. We are beginning to succeed at using computers to analyze data without the constraints of rigid grammarlike systems. But when we use computers to create, we are confined to equally rigid 1960s models of how information should be structured. The hope that language would be like a computer program has died. Instead, music has changed to become more like a computer program.”
Relaterat: Chris Anderson om The Rise and Fall of the Hit (Wired, juli 2006) och How shooting digitally changes acting (1 augusti 2006)
Andra bloggar om: språk, kreativitet, digital arbetsmiljö, musik
Kategori: Kunskap, kognition, kommunikation
Note to selves: pluralis longevitalis
14 augusti 2006 | 4 kommentarer
Poeter som begått självmord använder i större utsträckning ”jag”, ”mig” och ”min” i sina dikter, och mer sällan ”vi”, ”oss” och ”vår”, berättar en faktaruta till artikeln ”Shiny happy people” i Discover (augusti 2006 – faktarutan endast i papperstidningen).
Studien publicerades i Journal of Psychosomatic Medicine år 2001. Vi ska låta det bli ett memento till oss i vårt fortsatta skrivande här på bloggen.
Andra bloggar om: lycka, döden, poesi
Kategori: Varia
”Digitalt grannskap” och digital arbetsmiljö – Jonas föreläser
14 augusti 2006 | Ingen har kommenterat än
På fredag (den 18 augusti) föreläser jag om digital arbetsmiljö för Prevents utbildare och konsultkontaktnät. Jag ska försöka visa dem vad de bör vara uppmärksamma på när nya datasystem tas i bruk – eftersom användarna själva ofta inte kan förklara vad de upplever som dåligt och stressande. Prevent ägs av arbetsmarknadens parter och arbetar förebyggande mot arbetsmiljöproblem.
Fredagen därpå (den 25 augusti) kommer Anna Toss och jag att hålla ett seminarium om ”Det digitala grannskapet” – modern teknik för nya medlemmar på Riksbyggens årliga rikskonferens.
Om du har exempel på hur en bostadsförening använt sig av bloggar eller liknande, får du gärna höra av dig.
Kategori: Digital arbetsmiljö
Världens största bloggar: övervikt åt vänster
14 augusti 2006 | Ingen har kommenterat än
Apopå Huffington Post och listan över största bloggarna:
Världens mest länkade blogg är kinesisk. Sedan är det USA för hela slanten på listan. Lite intresant är dock övervikten för mer eller mindre vänsterliberala bloggar: Huffington Post fyra, Daily Kos sexa, Thoughtmechanics sjua, Crooks and Liars tolva.
Mest populära konservativa blogg är Michelle Malkin som nummer 14. Instapundit, som länge var den absolut största bloggen, är nu inte mer än nummer 16.
I stort dominerar dock pryl- och kuriosabloggar, bland andra http://www.engadget.com/” target=”_blank”>Engadget (tvåa), BoingBoing (trea), Gizmodo (femma) och Lifehack (tia).
Allt i augusti 2006, det vill säga.
Kategori: Bloggfenomenet
Filmrecensions-puff från bloggosfären
14 augusti 2006 | Ingen har kommenterat än
Fast jag (egentligen) slutat räkna milstolpar för bloggosfären kunde jag inte låta bli att notera den här. I trailern för filmen ”New York Waiting” (av svenske regissören Joachim Hedén) var det första citat från en recension som blåstes upp på duken inte från någon etablerad (pappers-)tidning, eller från någon tv-recensent – utan från The Huffington Post, en vänsterliberal gruppblogg som startades av debattören Arianna Huffington i maj 2005. Den är just nu världens fjärde populäraste blogg, enligt Technoratis lista (som mäter antalet länkar in).
Tyvärr hann jag inte se VAD de citerade. Vete sjutton hur de kan ha fått till det, för den recension jag hittar på Huffington Post är inte särskilt positiv. (Den trailer som jag kan hitta på nätet är inte samma som visades på bio.)
Kategori: Bloggfenomenet