Så det är vad man skulle ha valt att göra i livet
14 augusti 2006 | Ingen har kommenterat än
Mitten av augusti. Höstkänning. Jobbsäsongen drar igång.
I juli, på Svenska Högarna, slog en glad kille i segelbåt sig i slang med oss. Har ni kommit ända ut i kajaker? Jovisst. Hur länge är ni ute? En vecka. Hur länge är du ute med din båt då, frågar vi.
– Tja, fyra-fem veckor.
– Oj, det var rejält. Hela semestern?
– Nä (glatt grin). Jag har sju månaders semester. Jag kör skiduthyrning i Sälen, vet du. Börjar jobba första november.
(Fyren på Svenska Högarna.)
Kategori: Varia
Inte inkrökt: taggar och aggregatorer ger fler möjligheter att hitta andra åsikter i bloggosfären
12 augusti 2006 | 5 kommentarer
En av de vanligaste fördomarna hos tyckare och vissa journalister är att bloggosfären är ett inkrökt ställe, där man där bara får se och läser sådant man redan håller med om. I tidningen däremot, menar de, kan man få möta många olika åsikter.
Det får jag ofta höra när jag föreläser. Då brukar jag visa dem det här:
Ett stort antal svenska bloggar kompletterar regelmässigt sina inlägg med taggar, som fungerar som länkar till en eller flera av blogg-aggregatorerna bloggar.se, knuff.se, eller den internationella technorati.com. Hos dessa kan läsaren omedelbart se vad andra skriver om samma ämnen.
Märk att bloggaren inte har någon möjlighet att styra så att länken bara leder till bloggar med samma åsikter. Både Israelvännen och Palestinaaktivisten taggar sina inlägg med ”israel”.
Det finns ingen som helst motsvarighet till detta i pressen: vi ser aldrig att en ledare i Dagens Nyheter kompletteras med en länk till vad alla andra ledarsidor – inklusive Proletären eller Norrskensflamman – skriver om samma sak. Över huvud taget är traditionella media ofta påfallande snåla med länkar till andra sajter. (Se också Ett tips till DN.)
Gamla media framhåller ofta, med vackra ord, sig själva som garanter för en öppen och fri debatt. Det är gott. Men bloggare har tagit det till en helt annan nivå i verkligheten.
Notera också att alla bloggare som gör detta, gör det helt frivilligt. Uppenbarligen av övertygelsen att det är en gemensam nytta att vara så öppen som möjligt.
(Exemplen på taggar är hämtade från Anna Toss & Co, Mr Browns kommentar, Beta Alfa, Media Culpa, Stationsvakt, Frihetens vingar, Det progressiva USA.)
Andra bloggar om: taggar, bloggosfären, bloggar.se, technorati
Kategori: Bloggfenomenet
Rättelse och ursäkt: Fel Mats i Dagens Media
12 augusti 2006 | 2 kommentarer
I min krönika i veckans nummer av Dagens Media citerade jag ur essän Massförströelse hotar Sveriges medielandskap, skriven av SvDs förre politiske chefredaktör Mats Johansson.
Av ren klantighet förväxlade jag namnen och påstod att den skrivits av SvDs förre chefredaktör Mats Svegfors.
Ännu mer pinsamt blir det att Svegfors därigenom helt oförtjänt hängdes ut i rubriken till krönikan.
Bedrövad ber jag oförbehållsamt Mats Svegfors (och Dagens Media) om ursäkt för misstaget (som jag upptäckte själv, men för sent). Felet är helt och hållet mitt.
Uppdatering: I nätversionen av krönikan finns en rätelse införd – så som jag tycker att rättelser ska se ut.
Kategori: Bloggfenomenet
Krönika i Dagens Media: Tyckare förstår sig inte på bloggar
12 augusti 2006 | Ingen har kommenterat än
För ett par år sedan hade jag ambitionen att dokumentera när bloggar omnämndes i traditionella media. De var ju omedvetna rätt länge, och vaknade först i fjol (april 2005).
Men sedan nåt halvår så där har det blivit alldeles ogörligt- och kanske poänglöst. Men ser nu allt oftare hur reportrar refererar till bloggar som källor i artiklar och nyheter. Bloggar har snabbt blivit en väl integrerad del i mediaflödet. Bara ett exempel från den gångna veckan: ”bloggare påpekade för nyhetsbyrån att den svarta bombröken över staden såg misstänkt ut”, rapporterade SvD om Reuters manipulerade bomb-bild från Beirut.
Men jag tycker mig ha märkt en skillnad i hur olika sorters journalister förhåller sig till denna nya medie-värld.
Det finns också de som skriver om blogg-hysteri, blogg-träsket, blogg-skvallret, blogg-viruset, blogg-mobbning, mer blogg-mobbning – och så vidare.
Kollar du vilka som skrivit ovanstående ser du att de som regelmässigt är negativa till bloggar är medias etablerade tyckare: kolumnister, ledarskribenter, chefredaktörer, tv-recensenter, sportkrönikörer.
När Dagens Media hörde av sig i mitten av sommaren och ville ha en krönika om bloggar kastade jag fram några idéer. Det här var den de blev mest intresserade av.
Det verkar rimligt att just tyckarna känner konkurrensen mest. Vad som borde var pinsamt för många av dessa skribenter, är att de uppenbarligen inte känner igen yttrandefrihet när de får se den. ”När författaren vaknat i alla människor inträder den allmänna dövheten”, skriver en Popova. ”Privattyckarna … tillför [knappast] demokratin något av värde”, skriver en von Vegesack. ”Det allmänna tyckandet breder ut sig (…) i takt med (…) blogvirusets mutationer”, skriver en Johansson i en allt-var-bättre-förr-drapa (”bara den goda dagstidningen kan kombinera förmågan till aktualitet med dygder som distans, analys, tanke och eftertanke, berättande” deklarerar han).
Krönikan ska finnas på Dagens Medias sajt, men har inte dykt upp där ännu (vad jag kan se). Krönikan Susanna Popova och Mats Johansson – pinsamma om bloggar finns på Dagens Medias sajt.
Obs! Se också rättelsen!.
Andra bloggar om: bloggosfären, yttrandefrihet
Sverige under andra världskriget
12 augusti 2006 | 1 kommentar
Försommaren 1941 föreslår den svenske utrikesministern Christian Günther att Sverige ska teckna militärfördrag med Nazityskland. I december 1942 låg samme Günther bakom att Sverige, som första land i världen, aktivt började sabotera Förintelsen.
Om denne märklige man, som i långa perioder ensam kom att utforma Sveriges kontroversiella utrikespolitik under andra världskriget, har min vän Henrik Arnstad skrivit den första biografin.
Spelaren Christian Günther utkommer senare i höst, men finns redan nu för bevakning på adlibris.
Extra intressant är att Henrik på bokens tillhörande sajt, christiangunther.se, har lagt ut ”hela det arbetsmaterial som legat till grund för skrivandet av boken”.
Här finns ett tidslinje-dokument med faktauppgifterna i kronologisk ordning, sammanställning av personer, institutioner och andra begrepp, och vissa ordförklaringar. ”Materialet är fullständigt obearbetat för publicering, vilket förklarar dess skiftande karaktär”, noterar Henrik. Men att fritt redovisa sitt grundmaterial tycker jag är ett strålande exempel på den öppenhet, som kommit att bli en av de viktigaste möjligheterna med nätet.
Sajten har också en blogg för löpande uppdateringar, hänvisningar, rättelser och kommentarer till boken.
Andra bloggar om: andra världskriget, förintelsen, nazityskland
Bodil Malmsten kommer med ”bloggbok”
12 augusti 2006 | Ingen har kommenterat än
Det verkar som Bodil Malmsten gör en bok av sin blogg www.finistere.se:
”…Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, min nya bok, min intima journal, min loggbok, bloggbok, min anteckningsbok med mina Coolpixbilder.
Lasse Sundh har just godkänt provtrycken på bilderna, han lovar att den kommer att bli årets fotobok. Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är en bilderbok, en bildningsbok, en läsjournal, en dagbok.”
Mycket, 11 aug 2006
Relaterat på Blind Höna:
Det är ingen ordning på mina papper heller, 28 feb 2006
Döden och jag, 28 feb 2006
Den gudarna älskar, 8 jan 2006
Vi är alla lurade, kvinnor som män, 14 mar 2005
Andra bloggar om: Bodil Malmsten
Kategori: Böcker
Brandalism
5 augusti 2006 | Ingen har kommenterat än
Hittar ett för mig nytt ord i Economist:
”We need to be engaging with them, not banging them over the head with brandalism that pollutes their space,” säger en person på Unilever ödmjukt med anledning av att de driver en reklamkampanj på MySpace. (Marketing on MySpace, juli 2006)
Men jag är minst sju år bakom flötet: det fanns i Wireds ”Jargon Watch” redan i februari 1999, berättar WordSpy och definierar det som:
The defacement of public buildings and spaces by corporate ads, logos, and other forms of branding (brand + vandalism).
Vad som kanske ändå är intressant är att
1) ordet nu används av företagets egen företrädare, inte av reklam- eller sponsringsmotståndare, och
2) det ”public space” som riskerar att smutsas ner är inte någon fysisk byggnad eller plats, utan ett helt virtuellt rum.
(Dessutom verkar brittiske street art-konstnären Banksy kalla sin genre ”brandalism”.)
Optimism
3 augusti 2006 | 3 kommentarer
Mitt på Björkskärsfjärden, i dålig sikt, händer det. Fästet mellan roder och axel brister.
Ett tag har den långa dyningen, som rullar in snett framifrån, och vinden, som kommer från ett annat håll, oss i sitt våld. Och kajaken har ingen skädda (centerboard) att ta hjälp av.
Är man riktigt duktig ska man kunna styra en kajak med bara paddeln. Men tvåmanskajaken är inte alls lika lättmanövrerad som en singel. Den skruvar sig blixtsnabbt 30 grader ur kurs när den rider på den sneda dyningens krön, med både fören och aktern i luften. Och den större massan gör den betydligt jobbigare att få tillbaka på kurs igen.
Efter ett tag har vi fått lite kläm på det. Så småningom är vi över fjärden och tar oss i land på en kobbe för lunch. Och inspektion av skadan.
Godset har brustit, just i förbindelsen mellan den runda axeln och det platta roderfästet. Brottet är brett och grovt.
– Ta fram ståltråden och silvertejpen, säger L.
– Äh, varför det? tjurar jag. Det finns ingen jävla chans i världen att vi kan få ihop de här bitarna.
– Ta fram dem i all fall, envisas L, och försöker passa ihop de vridna ytorna. Det glappar betänkligt. Jag plockar fram packpåsen med avbitartången, najtråden och tejprullen, men muttrar ”ingen idé”. L rullar ut en bit najtråd.
– Låt oss börja med de fasta punkter vi har, säger hon.
Det finns en ögla högst uppe på axeln. Det finns en genomgående skruv på den andra delen av fästet.
– Om vi snurrar tråden genom öglan, och sedan kan få den runt muttern på ena sidan och skruvhuvudet på andra…
Det blir inget mer än en mycket enkel ögla runt stålbitarna, som fortfarande skramlar löst mot varandra. Men när ståltråden ligger där ser jag plötsligt att man skulle kunna tvinna den dubbel. Och om man sedan drar den bakåt och genom de där små hålen på rodret…
För varje nytt varv vi gör med tråden får vi syn på en ny möjlighet. – Nu kan man dra den i kors runt den undre delen. – Om vi sen tejpar över kanterna… – Och en tejpremsa snett diagonalt över hela ytan, som pressar ihop det?
Mycket ståltråd och silvertejp senare har vi ett paket som, helt osannolikt, håller ihop mekanismen. Försiktigt passar vi in det på plats.
Det håller – i en och en halv dag. Sedan är klistret på silvertejpen uppblött och har släppt. Men en och en halv dag är tillräckligt för att ta sig tillbaka till fastlandet, till en butik eller till ett varv, för att köpa nytt eller laga på riktigt.
(Fast vi fortsatte utåt. Fast det är en annan historia.)
Men jag lärde mig något viktigt där. Låt oss börja med de fasta punkter vi har. Stirra dig inte blind på hur slutresultatet borde se ut. Börja smått, även om du inte är säker på om vägen är den rätta. Varje litet steg ger nya idéer och möjligheter.
Det är en bra princip på många områden. (För omstart av ens blogg också.) Det är också ett sorts recept för optimism, eller hur?
Kategori: Varia
Hunn å ja
17 juli 2006 | 6 kommentarer
Hurra! Lars-Göran Persson har äntligen fått ge ut en skiva med sina versioner av amerikanska rockpoeter. ”Hunn å ja” är tolkningar av John Hiatt, hämtade från en Soppteater-föreställning på Stockholms stadsteater.
Magiskt nog är LGPs tolkade texter ibland till och med bättre än originalen. ”Dust down a country road” har kongenialt blivit ”Sly vid en ödegård”, där rader som
”Could not get to sleep it was on my wedding night
I was tangled in the sheets and I was dreaming of a light”
har blivit
”Ligger sömnlös i vår gamla dubbelsäng
och med lakanen runt kroppen som en tvinnad navelsträng
från fönstret genom natten kom ett mycket märkligt sken…”
Heder åt Hiatt som gett sitt tillstånd. För att höra LGPs andra geniala överföringar – till exempel ”Taunus 17 M” (efter ett känt Springsteenoriginal), eller ”Tomburk” (efter Procol harums ”Homburg”) – måste man gå på någon av föreställningarna och ropa efter extranummer.
Kan köpas i kassan på Stockholms stadsteater eller direkt från LGP via mejl – gå till www.lgp.nu och klicka på ”nu”.
Kategori: Musik
Ett tips till DN
17 juli 2006 | 9 kommentarer
Hej DN,
nu när ni också skaffat er en ledarblogg. Poängen med en blogg är inte bara att skriva kort och ofta.
Mycket av mervärdet uppstår genom att man använder så kallade länkar. Länkar är en finurlig mekanism på Internet, som gör att läsaren direkt kan liksom ”hoppa” till en annan sida, eller en annan sajt (ni ser ett exempel på dem strax här ovanför – ordet ”ledarblogg”).
Att länka är enkelt och tar oftast bara några sekunder. När Hanne Kjöller till exempel kommenterar vad som skrivs i en debattartikel i er egen tidning, kunde ni alltså ha gett läsarna en ”länk” direkt till artikeln i fråga.
När hon kommenterar recenserar Maud Olofssons framträdande i Almedalen kunde hon ”länkat” till själva talet, i text eller till och med i bild (via SVT).
Det är inte bara en teknisk fråga. Inte heller enbart en fråga om service för läsaren. Länken är på sätt och vis ett demokratiskt verktyg, eftersom den ger läsaren en möjlighet att själv läsa originaltexten, och själv bilda sig en uppfattning. Det blir mer av ett sorts samtal mellan idér och uppfattningar. (Personligen tycker jag dessutom att jag lär mig mycket nytt just genom att leta upp och lägga in lämpliga länkar när jag skriver om något.)
För övrigt – och det här kanske varumärkesstrategerna kan gå igång på – kan man nog säga, att den bild som förmedlas av en tidning som inte förmår länka är att den antingen är lat. Eller just så där dryg och självgod, som DN ofta anklagas för att vara. Och det vore väl dumt att bekräfta den uppfattningen?
Vänliga hälsningar.
Jonas Blind Höna