On Chesil Beach
30 december 2018 | Ingen har kommenterat än
Apropå det här med om det finns ord eller ”språk” för saker och ting, kan jag inte nog varmt rekommendera ”On Chesil Beach” av Ian McEwan.
Det är juli 1962 och nygifta Edward och Florence står inför sin bröllopsnatt. Båda är oskulder, de är skräckslagna inför vad de förväntas göra, och de kämpar förgäves med hur de ska tala med varandra om det.
När man ibland säger att ”det finns inte ett språk för att tala om x” handlar det mer om att sociala konventioner förbjuder oss, och liknande, än att det verkligen inte finns ett språk. Alltnog, i McEwans utsökta bok kan man i alla fall läsa saker som
”The term ’teenager’ had not long been invented, and it never occurred to him that the separateness he felt, which was both painful and delicious, could be shared by anyone else.”
McEwan är född 1948, så han har goda förutsättningar att beskriva det tidiga 60-talets stämningar. Som det här:
”The language and practice of therapy, the currency of feelings diligently shared, mutually analysed, were not yet in general circulation. […] It was not yet customary to regard oneself in everyday terms as an enigma, an exercise in narrative history, or as a problem waiting to be solved.”
Det är få gånger jag upplevt hur en författare kan frilägga och visa lager efter lager efter lager av ibland motstridiga känslor hos sina figurer. Tolstoj kunde det. Tjechov kunde det. McEwan kan det.
Såväl vemodet som det nätta formatet får en också att tänka på Tjechov; ”On Chesil Beach” är mer av en långnovell än en roman.
Tydligen har det blivit film av den här; jag har inte sett den, men det verkar knepigt eftersom en så bärande del är beskrivningar av huvudpersonernas outtalade tankar. De gjorde väl ett hyfsat jobb med filmatiseringen av samme författares Atonement, men fick också ta till en berättarröst där om jag minns rätt.
Chesil Beach finns i verkligheten: i Dorset i södra England.
”Där satt den!” NY Times skribenter hittar de rätta orden
25 december 2018 | Ingen har kommenterat än
New York Times samlar några av de formuleringar som skribenter och redaktörer varit mest nöjda med under året som gått.
Ett av deras exempel på ett kärnfullt uttryck (som dock är några år äldre): att kalla de amerikanska delstater där skolaga var tillåtet för ”the Belt Belt”.
En favvo från i år är beskrivningen av krångligt språk som ”linguistic traffic jams where you can almost hear the words honking at each other to get out of the way”.
The Most Memorable Lines That Made It Into The Times This Year (NY Times, 22 dec 2018)
Musikalisk måndag: Årets julskiva, Yngve Stoor
24 december 2018 | Ingen har kommenterat än
”Sjömansjul på Hawaii” … i år liksom alla år.
Lingvistisk lördag: Labov på fjärde
22 december 2018 | Ingen har kommenterat än
Waterstone’s flaggskepps-bokhandel vid Picadilly har böcker om lingvistik på fjärde våningen. Då blir man lite glad och tänker att det är en hemlig hyllning till gamle Bill Labov!
Labov är en av de stora förgrundsfigurerna inom sociolingvistiken, och känd för sin listiga undersökning om hur uttalet av /r/ varierade med klass och socioekonomisk ställning. Han gick helt enkelt runt på mer eller mindre ”fiiina” varuhus i New York och frågade de som jobbade där efter saker han visste fanns på, just det, ”fourth floor”!
På det enklaste varuhuset var båda /r/-ljuden borta (”fou’th floo’”); på fina Saks fanns båda med. På Macy’s, varuhuset som riktade sig mot medelklassen, var det också mitt emellan.
Det kan låta trivialt, men var i sin enkelhet ett genialiskt experiment, som öppnade nya perspektiv på språket. Populär artikel här: Labov and the R.
”En av de få som jag tror fungerar”
5 december 2018 | Ingen har kommenterat än
Mycket fint omdöme om ”Inte så jävla krångligt!” från Bibliotekstjänst!
”Det finns massor av böcker som försöker lära dig att skriva bra, detta är en av de få som jag tror fungerar. Söderström skriver som han lär – konkret, direkt och med ett tydligt ärende.” (BTJ-häftet nr 3, 201)
Inte så jävliga krångligt är en bok som hjälper dig att skriva bättre, skriver lektören David Björklund, och framhåller att det mesta i boken fungerar även om du ”skriver för papper”.
Han gillar också det effektperspektiv jag trycker på:
”Ett av de bärande råden i boken är att du alltid måste bestämma dig för vad du vill med din text. Söderström vänder sig mot uttrycket ’lägga ut text’, som han tycker är en passiv och nästan automatisk handling. Vi som skriver ska istället stå upp för att vi ’publicerar text’ – vinkel, innehåll, struktur, ton och riktning betyder allt.”
🙂
M ser havet
6 november 2018 | Ingen har kommenterat än
Jag trodde han ville i och bada igen. ”App!” Det uppfodrande kommandot, och han pekade i riktning mot stranden.
Jag bar honom i famnen när vi klättrade upp ur gropen, för att undvika gräset med sina breda, vassa kanter. Men när vi kom upp till sanddynens krön satt han bara stilla i min famn. Och tittade på havet. Hela den långa, tomma stranden. Den obrutna horisonten, så vid att man måste vrida huvudet för att se från landkant till landkant. Och den oändliga himlen.
Vågor bröts med ett brusande mot stranden. Långt ute på havet stänkte det från vita gäss.
Jag höll honom, och han tittade. Och tittade.
Bild: Francisco Schmidt/Flickr under cc-licens
Kategori: Varia
Ny bok: Inte så jävla krångligt!
30 oktober 2018 | Ingen har kommenterat än
Äntligen är det dags. Om några veckor kommer min nya bok om att skriva för digitala medier ut på Karnevals förlag.
Den förra – och första – utgåvan av den här boken kom ut 2001. Den har använts som lärobok på utbildningar för webbredaktörer och i att skriva, på universitet och många andra ställen, sedan dess.
Det mesta som stod i den stämmer fortfarande rätt bra. Min huvudtes är ju att mediet inte är huvudsaken. Men där fanns påståenden som att ”Netscape Navigator är en vanlig webbläsare”, vilket ju är minst sagt föråldrat. Den innehöll heller ingenting om sökoptimering, om sociala medier, inget specifikt om intranät – och så vidare. Men eftersom den fortfarande såldes, och var uppskattad, var en ny upplaga av nöden. Här är den – rejält utvidgad och uppdaterad.
Det är naturligtvis en smula dumdristigt att ge ut en bok som handlar om att skriva för digitala medier. Främst för att området är så enormt, och förändras så snabbt. Att försöka göra något heltäckande och samtidigt aktuellt är dömt att misslyckas. Men å andra sidan finns det också en konstig fixering vid mediet i det här med ”att skriva för digitalt”. Skulle du läsa boken Att skriva på papper?
Arbetar man med digitala medier är det lätt – både för vana och ovana skribenter – att fastna i frågor om tekniken: om publiceringssystem och skärmstorlekar. Den här boken hjälper dig i stället att fokusera på det viktigaste: Vad vill du med din text? För vem skriver du?
Här är några rubriker ur innehållet:
- Enkelt språk får dig att verka mer intelligent
- Lägg aldrig ut – publicera!
- Att skriva för intranät är mer diplomati än skrivande
- UX-copy: Texter för ton och interaktion
- Tygla överflödet av information – publicera effektstyrt!
- De flesta tror fel om långa texter
- Gör tröskeln in i din text så låg som möjligt!
Om några veckor finns den i bokhandeln. Årets julklapp?
😉
Maartin Allcock, RIP: ”Matty Groves”
17 september 2018 | Ingen har kommenterat än
Idag kom beskedet att den brittiske gitarristen, förre medlemmen i Fairport Convention och Jethro Tull Maartin Allcock gått bort i levercancer. För bara knappt en månad sedan gjorde han sin sista spelning på Cropredy-festivalen i England: en malande, tjutande, mäktig version av ”Matty Groves”. Jag hade förmånen att få vara där. Vilken fantastisk sorti, att ta adjö med ett sådant magnifikt oljud. Tacksam att få upplevt det.
Klicka på bilden nedan för att se videon på YouTube.
Mick Herron: This is what happened
6 augusti 2018 | Ingen har kommenterat än
MI5 behöver komma in i ett kinesiskt täckföretag, och rekryterar obetydliga Maggie, som jobbar i postsorteringen på företaget. Skulle hon kunna tänka sig att göra en instas för sitt land?
”This is what happened” verkar först vara ännu en agenthistoria av Mick Herron – en avläggare till thrillerserien om ”slow horses”, de misslyckade MI5-agenterna och deras minst sagt excentriske chef Jackson Lamb.
Men Herrons senaste bok förvandlas efterhand till något mycket allvarligare än dramakomedierna om Lamb och hans kommando. Det här är en riktigt otäck psykologisk thriller med en verkligt gastkramande final: sådär så man bara kan läsa fyra-fem sidor i taget, och sedan måste ta paus och andas djupt några minuter.
Som någon recensent skrev, Herron har en osviklig känsla för timing i språket: varje ord, varje mening kommer exakt där det ska. På så sätt en njutning – av bli vettskrämd av.
De sliter dina jeans (plus ”Here comes the flood”)
30 juli 2018 | Ingen har kommenterat än
”Factories in the Philipines
are cutting holes in brand new jeans
for cutting edge consumers.
Rich kids in the West, you see,
they have no sense of irony,
and I’m losing my sense of humour.”
Från Oysterbands ”Here comes the flood”. Nedan hela låten, i ett glatt framförande från Salmon Arm Root and Blues Festival:
« nyare — äldre »Socialism’s orphan child,
unimpressed, unreconciled –
some people think im crazy … but I’m not.
Here comes the flood.