Bästa första meningen
5 februari 2006 | 11 kommentarer
”Äntligen stod prästen i predikstolen.”
Nej, inledningsmeningen från Gösta Berlings saga finns tyvärr inte med när American Book Review listar romanerna med de hundra bästa första meningarna: 100 best first lines from novels (4 feb 2006).
Däremot Anna Karenina, Tristram Shandy, Stolthet och fördom, Moby Dick, Lolita, 1984; men även moderna som William Gibsons Neuromancer och Margaret Atwoods Kattöga. Dessutom den ursprungliga (?) ”It was a dark and stormy night” – från Edward George Bulwer-Lyttons Paul Clifford (1830).
Och vad finns på plats 79, om inte första meningen från Russel Hobans Riddley Walker:
On my naming day when I come 12 I gone front spear and kilt a wyld boar he parbly ben the las wyld pig on the Bundel Downs any how there hadnt ben none for a long time befor him nor I aint looking to see none agen.
Kan vi göra en svensk variant? Vilka är dina favorit-förstameningar i svenska romaner?
Uppdatering: Den som vill kan hämta exempel från en lista som Hans-Eric Hellberg lagt upp: Hur böcker börjar. Där finns till exempel Carina Rydbegs ”Jag är ledsen men ni kom för sent. Jag är redan död.” från Osalig ande (strängt taget två meningar, om man ska vara petig).
Kommentarer
11 kommentarer to “Bästa första meningen”
Kommentera
februari 5th, 2006 @ 11:25
”Jag dödade i somras ett elvaårigt barn som uppgav sig heta Helge Holmlund, hemmahörande i Hebbershålet, Övre Kågedalen, norra Västerbotten.”
februari 5th, 2006 @ 11:30
En intressant lista från American Book Review. Nr 1, 6 och 13 är absoluta favoriter och roligt att Bulwer-Lytton kom med. Men å andra sidan nr 46 är ju bara en gimmick och nr 59 banal. Den senare desutom från den enda bok jag ägt men aldrig orkat läsa till slut på grund av dess monumentala tråkighet.
Svenska? Ja här kunde man nog spränga ditt kommentarsutrymme men jag får väl hejda mig. Jag tar väl den mest kända och självklara först: ”Han kom som ett yrväder en aprilafton” osv.osv. Sen listar jag bara ett par från äldre litteratur. För att retas skriver jag inte ut varifrån citaten kommer men det är nog en baggis för Hönans läsare:
”A-strängen på violoncellen sprang”
”Likasom så många ur det gamla, ärorika Sveriges store män har även jag utgått ur en ringa koja.”
”Den bok jag nu sätter mig ner att skriva måste verka meningslös på många – om jag alls vågar tänka mig att ”många” får läsa den – ”
och en litet svårare men från en av min absoluta favoritböcker:
”Stormen på Adriatiska havet i sutet av fastan år 775 är minnesvärd på flera sätt. Verkningarna av den var som skall visa sig, icke ringa.”
Ja, så börjar man romaner. Att avsluta dem är mycket svårare såvida man inte följer fakiren Falstaffs handledning ”Sättet att sluta romaner” vilken i sin tur börjar: ”Vad människorna dock äro opraktiska! Men jag…”
februari 5th, 2006 @ 19:40
Hyfsad lista, men jag saknar inledningen till Anthony Burgess Heavenly Powers. Som tyvärr inte går att citera här, pga ett överambitiöst spamfilter…
På svenska kommer jag inte just nu på något som slår Gösta Berling.
februari 6th, 2006 @ 11:49
Eh, Earthly Powers, ska det förstås vara…
februari 7th, 2006 @ 10:29
”nr 59 banal”
Bah! Tråkmåns! (fast man bör ju citera dom två första meningarna för att det ska vara någon poäng).
66:an är för övrigt en av mina favoriter bland modernare verk, och aktuell på mer än ett vis.
Och ”Renowned curator Jacques Sauniere staggered through the vaulted archway of the museum’s Grand Gallery.” hade dom lyckligtvis inte med, vad jag kunde se.
Vad gäller svenskar är nog ”Sevärdhet: ruinerna av en oansenlig anläggning vid Avabäcken, kanske en skvaltkvarn, kanske något annat.” en av mina moderna favoriter, fast det är ju förstås inte första meningen i den boken, och dessutom måste man nog vara västerbottning för att förstå den referensen.
februari 7th, 2006 @ 10:37
När vi ändå är inne på västerbotten vill jag nominera följande till lista över bästa *valfria* mening ur svensk litteratur:
”Och bakom svänghjulet i evighetsmaskinens mitt, på evighetens axel, hänger Julius Lundmark, uppfinnaren, skrumpnad och förtorkad men ändå ständigt i rörelse.”
februari 7th, 2006 @ 16:39
Fredrik: Jag gillade Herr Örsen bäst. Vidhåller dock min kritik av Catch 22.
februari 8th, 2006 @ 09:13
Herr Örsen? Vem är det? Var missade jag nu då?
februari 8th, 2006 @ 15:22
Fredrik: Kanske har jag misslett dig, ursäkta i så fall. Tavelmålaren Brokiga Blad uppfattade ju prins Eugens namn som ”Örsen”. Jag trodde att Julius Lundmark också förekom i ”I Brokiga Blads vatten” men det kan ju ha varit någon annan bok. Jag har mina Torgny Lindgrenböcker i Stockholm så jag kan inte kolla just nu.
februari 8th, 2006 @ 16:47
Nej, du har helt rätt. Det är jag som är senil. Slut poletter.
(novellen ”uppfinningarnas moder” är dock från 70-talet, och jag har för mig att jag läst den någonstans innan ”I Brokiga Blads vatten” gavs ut. fast jag kanske har fel. hursomhelst plockade jag citatet ur novellsamlingssamlingen ”Berättelserna”. detta om detta.)
februari 11th, 2006 @ 08:11
Inte helt inom ramen för ovanstående men jag kan inte hålla inne med denna pärla, andra stycket i Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke: ”De var gentlemannamagiker, vilket ville säga att de aldrig gjort någon människa förnär med sin magi – givetvis hade de aldrig gjort något gott heller. Faktum var, att om sanningen ska fram, att inte en enda av dessa magiker någonsin hade yttrat minsta besvärjelse, aldrig fått ett löv att dallra med hjälp av trolldom, aldrig fått ett enda dammkorn att ändra kurs, eller krökt ett enda hårstrå på någons huvud. Men likväl, detta faktum undantaget, hade de rykte om sig att vara den klokaste och mest magiska församling gentlemän i hela Yorkshire.”