Döden och jag
28 februari 2006 | 2 kommentarer
Läser ”Hej då, ha det så bra” (Kristina Lugn) samtidigt med ”Det är fortfarande ingen ordning på mina papper” (Bodil Malmsten).
Slås av hur lika de skriver om döden:
”Jag vill inte lämna denna världen (…) Jag röstar för att de levande i denna världen ska vägra lämna mig ifrån sig.” (Lugn.) ”Jag vill inte dö, mycket bestämt vill jag avsäga mig den rättigheten.” (Malmsten.)
Om ens många jag:
”Om inte jag, vem? Vem har skrivit den i mitt namn?” (Malmsten). ”Om jag går vid min sida, vem går vid min sida” (Lugn).
Slås av likheterna i språket. Hur båda leker med nya kontexter för välkända ord. Hur båda arbetar med skenbara självmotsägelser och paradoxer.
Många av dikterna i ”Hej då ha det så bra” har hamnat på skivan ”Jag vill aldrig mer vara ful och ensam” där Kristina Lugn läser till e.s.t:s musik. Har ni chansen, hör dem lajv. Skivan är sådär – men konserten var otroligt häftig.
Kommentarer
2 kommentarer to “Döden och jag”
Kommentera
mars 1st, 2006 @ 18:46
Skivan lyssnar jag på diktvis, en nu och en annan då. Under de första lyssningarna kändes det lite skumt och ovant, men numera nästan lika bekvämt som att läsa dikter.
Är man ovan att läsa själv, kan skivan vara ett sätt att närma sig K Lugns klockrena förmåga att använda ord.
mars 5th, 2006 @ 00:19
Är det som du säger så får jag nog börja se mig om efter Lugns böcker. Jag tycker mycket om Malmsten, nämligen. Tack för det.