Lyckliga Moskva
30 november 2008 | Ingen har kommenterat än
”Det stora bordet var dukat för femtio personer. Blommor, som verkade tankfulla på grund av sin långsamma död, stod utplacerade på bordet med en halvmeter mellanrum och utsände en postum vällukt. (—) Nattens väldiga luft kom in i salen genom balkongdörren och blommorna på det långa bordet andades och började dofta starkare – de kände sig som om de åter levde i den jord de hade förlorat.”
”Postum vällukt”! Det är en fras jag aldrig kunnat föreställa mig om blommor tidigare! Andrej Platonovs Lyckliga Moskva – utmärkt översatt av Kajsa Öberg Lindsten – är ett språkligt fynd. Skriven i början av trettiotalet, men publicerad första gången i Rysssland 1991, mer än fyrtio år efter författarens död.
Platonovs språk och magiska absurdism påminner en hel del om generationskamraten Jurij Oljesa. Tiden och platsen för romanen – det unga Sovjet, med idealistiska drömmar som ännu inte desillusionerats och krossats – anknyter också till Nordahl Griegs Ännu är världen ung: båda har fallskärmshoppet som symbol för den nya, djärva tiden.
Platonov besjälar gärna tingen:
”Rummets inredning var enkel och spartansk, men inte på grund av fattigdom, utan för att den som bodde här var en drömmare: där fanns en järnsäng av epidemisk modell med ett flottigt täcke som var fullständigt impregnerat av mänsklighet, ett naket bord lämpat för stor koncentration (…)
Till sena kvällen brukar detta rum stå tomt; trötta, sorgsna ljud dör undan för undan bort där, den uttråkade materien knakar till ibland, fönstrets fyrhörning av solsken släpar sig sakta över golvet och till natten slocknar den på väggen. Allting tar slut – bara föremålen försmäktar ensamma i mörkret.
Då kommer mannen som bor här och tänder elektricitetens tekniska ljus.”
”Lyckliga Moskva” är utgiven på Ersatz förlag. Där finns också Platonovs Grundgropen.
Engelska Wikipedia har en utförlig artikel om Platonov.
Kategori: Böcker
Kommentarer
Kommentera