Nätter i Bombay och Swedish blood
6 april 2009 | 2 kommentarer
”He turned to the taxi driver. ’The Taj Mahal’, he said, and then it occured to him how odd it was that Mrs. Trollope’s sister had not sent a purple Rolls Royce to the pier and a boy to look after her baggage. He himself would have to go back in the rising heat to check up on it. Funny, Mrs. Trollope had never even mentioned it.
He found that nobody had done anything about her luggage. It still lay on the pier, all marked with Vuitton’s mark, spattered with labels from half the countries of the world, expensive once but worn now, and battered with much traveling. He sent it along to the palace of the Maharani of Chandragar, and at last, sweating and dying for a drink, he drove back to his hotel.”
Ahh, det doftar gamla Indien, kolonierna, reseromantik, hettan, gammal överklass på obestånd … varför kommer inte den syrénfärgade Rollsen egentligen? Vad är det mellan systrarna Trollope?
Louis Bromfield skrev ett par dussin böcker böcker från 1920 och framåt. Hollywood gjorde film på flera, han fick Pulitzerpriset, och nämndes ofta tillsammans med Hemingway och F Scott Fitzgerald. Sen föll han lite ur modet.
Kanske berodde det, som någon skrivit, på hans ”brist på självförbrännande livsstil”: i stället för att supa ihjäl sig blev han pionjär inom … ekologiskt jordbruk! Så kan det gå. Hans Malabar Farm i Ohio blev ett centrum för utveckling av mer naturnära odlingsmetoder, men samtidigt ett hippt ställe för celebriteter: Humphrey Bogart och Lauren Bacall gifte sig och tillbringade sin smekmånad där 1945. Bromfield hade kvar sina kontakter i show business.
Stycket ovan är från ”Nights in Bombay” från 1940. Jag hittade boken bland arvegodset efter 90-åriga moster Ingrid i slutet av förra året. Jag slog upp den på måfå och fastnade direkt. Taj Mahal är förstås det klassiska hotellet i Bombay som terrorister just då belägrade.
Det är inte stor litteratur – men rätt underhållande. Inte minst när Carol Halma – född Olga Janssen – gör entre i romanen, på ett tåg på väg till Bombay, bakfull efter en räcka vilda fester hos Maharadjan av Jellapore:
She sat up, swinging her long beautiful legs over the side of the divan. Opening her bag she took out a mirror and looked at her face. She wasn’t looking her best but much better than she had expected. It was extrordinary how much she could drink without losing her looks. That, she thought, must be her Swedish blood.
Idag är nog Bromfield rätt bortglömd, i alla fall som författare. Men Malabar Farm fungerar fortfarande. Och sitt lystmäte av gamla bagage-etiketter kan man förstås få på flickr
Kategori: Böcker
Kommentarer
2 kommentarer to “Nätter i Bombay och Swedish blood”
Kommentera
april 6th, 2009 @ 12:47
Jag har aldrig hört talas om Bromfield men läste Forsters ”A passage to India” med stor behållning förra året. Och har just läst ut ”Shantaram”, apropå Bombay. Helt fantastisk bok. Läs den.
januari 13th, 2010 @ 17:47
Du är inte ensam. Nonono. Eudora har legat mig varmt om hjärtat från åtminstone 1996. Här är man inte otrogen en kär vän som gör precis som man vill. Tack Eudora.
Pelle
————-
Japp, jag kör också Eudora, det kommersiella epostprogrammet som blev open source. Och jag är den enda jag känner till som gör det.