Svenskar på flykt: De långa, långa åren av Ebba Berndes
28 mars 2015 | 4 kommentarer
”De långa, långa åren” är lågmäld liten berättelse från Sverige och Tyskland i slutet av 30-talet, under världskriget, och vid freden omedelbart efter det. Lena är gift med tyske Roman. Han inkallas och skickas till någon av fronterna i Europa, medan Lena lever med deras lilla dotter i Stockholm. Det är långa år av väntan och svårigheter att försörja sig som ensam mor. Och om de får återförenas – kommer de då att vara samma människor som återser varandra?
Ebba Berndes är nog så gott som okänd som författare. Hon föddes 1918, och gav ut två romaner på 1940-talet. De långa, långa åren utkom 1977, efter mer än trettio års tystnad.
I krig, och i skuggan av det, flyr människor för sina liv, tvingas isär, utsätts för andras misstänksamhet. Att idag läsa om hur det drabbade svenskar för bara några årtionden sedan är – med tanke på hur världen ser ut idag – djupt påverkande.
Det är en anspråkslös, nära skildring av Lenas och hennes väninnors kval och sviktande hopp. Men väldigt direkt just på grund av sin enkelhet.
Den här boken har funnits i min boksamling i över trettio år. Av någon anledning skaffade jag den, och av någon anledning har den blivit oläst fram till nu. Under de långa, långa åren har den väntat bland andra böcker; efter trettio års tystnad lyckades den nå fram till mig. Och jag blev snabbt djupt tagen av berättelsen om den unga familjen.
Jag har otroligt svårt att göra mig av med böcker. Vilken tur det är!
Kommentarer
4 kommentarer to “Svenskar på flykt: De långa, långa åren av Ebba Berndes”
Kommentera
mars 29th, 2015 @ 11:52
Och en så fint åldrad pocket sen…! Pocketböcker är som allra charmigast när de hunnit gulna och få lite törnar här och var. Ochj göra sig av med böcker är dumt, jag har gjort det ibland – men alltid ångrat det senare.
Fin recension om en bok som definitivt verkar behövas idag.
mars 29th, 2015 @ 13:21
Tack Jenny! 🙂
mars 29th, 2015 @ 23:04
Ja kamrater – ni är lyckliga ni som tydligen har utrymme. Med sorg och förtvivlan har jag just gjort mig av med 12 shoppingkassar med engelsk- tysk- och franskspråkig litteratur som gåva till UN Womens Guild och lika många (!) med svenskspråkig d:o till återvinningen eftersom ingen ville ha dem.
En enda bok har jag förintat eftersom jag inte ville att någon annan skulle komma åt att läsa den genom mitt förvållande. Det var Bret Easton Ellis ”American Psycho” – en vidrig och totalt onödig bok.
mars 30th, 2015 @ 09:45
Vill spontant klicka ”like” på det där du skrev om American Psycho men inser att bloggen saknar FBs tumme … :-/