En #metoo från 1820
27 juni 2018 | Ingen har kommenterat än
Vallflickan Barbe slåss ursinnigt mot ynglingen som vräkt omkull henne i gräset och dragit upp hennes särk. Men hon är inte så underdånigt medgörlig som han väntat sig, utan driver bort honom med ett par hårda slag – och träffar sedan prick med en slungad kaststen.
Den utgången är ändå en olycka, för ynglingen är Erik Svartzelius, son till patron Svartzelius, kalkbrukets ägare som styr och ställer över hela norra Gotland med sin kalkugn. Barbe tvingas till en förnedrande ursäkt och får dessutom en rejäl omgång av sin förmyndare, brodern Staffan, för att tuktas och lära sig att inte sätta sig upp mot överheten.
Men agan har motsatt verkan. Barbe blir fast besluten att stå emot, och stå på egna ben, utan någon förmyndare. Hon överger gården och familjen, som liksom andra bönder säljer all sin skog till kalkbruket; när den är slut blir de kalkarbetare, snart förgiftade och utslitna.
Barbe lyckas, tack vare tur och ihärdighet, försörja sig på sin fårflock. Av ullen stickar hon västar och tröjor, hantverk som är hett eftertraktat i Stockholm och ger en försvarlig inkomst. Men på hemväg från Stockholm råkar segelfartyget i en fruktansvärd novemberstorm. Masten knäcks och båten driver, ostyrbar. Och ombord är Erik Svartzelius – och hans far, patronen. Som plötsligt får erfara att maktbalansen blivit en helt annan …
Romanen Kalkugnen flammar av Helmer Linderholm skulle bli en häftig Netflix-serie. Tiden är 1800-talets första decennier. Liksom i till exempel Outlander finns här en stark kvinnlig hjältinna med historie-romantiskt appeal. Och intrigen innehåller djupa samhällskonflikter, svåra moraliska dilemman, våld och motstånd, solidaritet och svek.
Helmer Linderholm skrev mest historiska romaner. De är noggrant researchade; Linderholm hade koll på detaljer som vad fattigt folk tvingades dryga ut mjölet med på våren när det var på väg att ta slut. ”I romanerna förekommer ofta grupper av människor som kämpar mot en övermakt,” säger Wikipedia. Lite orättvist bortglömd är han nog idag.
Andra bloggare om Helmer Linderholm:
den gamla bohyllan: Helmer Linderholm – historiska romaner av världsklass (Sep 2012)
Kommentarer
Kommentera