Sandy Denny, in memoriam
6 januari 2022 | Ingen har kommenterat än
Det sista avsnittet av norska Beforeigners (avsnitt 6, säsong 2) inleds med Sandy Dennys inspelning av Who knows where the time goes? med Fairport Convention.
Sandy Denny skulle varit 75 i dag, 6 januari. Lyssna på klippet från LPn Unhalfbricking (1969):
”Blogging made the impossible feel possible”
5 januari 2022 | Ingen har kommenterat än
Emma Beddington i Guardian om hur hon upptäckte bloggandet:
”It felt like a special moment and, looking back, I am even more conscious of how particular and short-lived, it was. Nothing was off limits (…) There were no ’brand partnerships’, but blogging seemed to offer something even better: community and real connection. … Blogging made the impossible feel possible.”
A moment that changed me: my boss discovered my secret blog(Guardian, 18 aug 2021)
Alla som var med från början känner nog igen sig. Hm, är 2022 året då jag verkligen börjar blogga igen?
Kategori: Bloggfenomenet
”Rose Nicholson” av Andrew Greig
4 januari 2022 | Ingen har kommenterat än
Okej. Jag kapitulerade fullständigt: Den här boken är ett mästerverk, och tog sig raskt in på min ”topp fem någonsin”-lista över böcker.
Skottland i slutet av 1500-talet: ett land kluvet av strider mellan den gamla tron (katolicismen) och den fanatiska, puritanska reformationen. Splittrat mellan anhängare till den fördrivna drottningen, Mary Queen of Scots, och de nya riksföreståndarna, förmyndarregenterna till hennes unge son, James VI. ”A time of political chaos and deep-seated uncertainty that make Brexit and Covid seem ripples on a duckpond”, som Greig kommenterat.
Detta är den påstådda självbiografin av William Fowler, en verklig historisk person – poet, spion, student, möbelhandlare, så småningom handsekreterare till den engelska drottningen.
Rose Nicholson är syster till Williams studiekamrat Tom; en fiskarkvinna från en fattig familj – men betydligt mer intelligent än sin bror och hans medstudenter. Det är inte riskfritt för en kvinna på 1500-talet. Hon är också Williams stora, livslånga längtan och ouppnåeliga kärlek, som han kysst en enda gång – ”that kiss lasted but a minute and has lasted me a lifetime”.
För detta är en roman om att växa upp, tvingas välja liv. Vad som är anmärkningsvärt är hur moderna – eller snarare tidlösa – gestalterna är. Det finns inget exotiskt historicerande i beskrivningen av deras känslor, tvekan, längtan, passioner. De är som vi. Vi är som de. ”Fui quod es”, som det heter på latin: Jag var som ni är.
Ändå lyckas Greig samtidigt måla en fullt trovärdig, sammanhängande bild av Skottland för 500 år sedan. Det är ett litet mirakel.
Och trots att boken är full av konflikter, stämplingar, förräderi, mord, är det alltid människorna som är i fokus. Och som Greig skriver i en särskilt vacker passage:
For the most part, History goes by us like a breeze, lightly brushing at our sleeve as if Come along! Come along! We notice in the distance it is bending the corn, and observe on the high road it has shaped trees to the east. News comes to us days later of armies meeting, a royal birth, an execution, the plague in another city. We meet in the street, talk about it, then pass on to our more pressing interests of the day – our sick child, a ship arriving with new merchandise, the by-law from the Council setting the hours for the water pump, the cutting of silver content in our coins, that attractive smile across the street …
For we of little consequence, our small affairs are big enough. The distant commotion in a stand of trees, or a man who once ran our lives glimpsed stepping up onto the scaffold, these are usually as close as we get to the blast.
But once, twice, maybe four times in this little life, there comes an overheard phrase, an ambivalent look, a casual request, and these are the first puffs before the storm of History hits us. And so it was that day, as I was minding my business in my workshop warehouse, kneeling over a jar of French lacquer, brush in hand.
’Still putting a gloss on the things of this world?’
I looked up to see John Drummond.
Rose Nicholson är en prequel till Greigs tidigare bok Fair Helen, som utspelas ett par årtionden senare. Men Rose Nicholson är mästerverket.
Greig berättar själv om arbetet med boken här: In search of Rose Nicolson and her world.
Musikalisk måndag: Ten mysterious photos med Billy Bragg
3 januari 2022 | Ingen har kommenterat än
Om man googlar på Ten mysterious photos that can’t be explained så får man de här två träffarna: en kaninhålsvideo med suspekta mystiska bilder … och Billy Braggs nya låt med samma namn!
En utsökt trallvänlig sak med lysande rader som
I’ve been down rabbit holes
I’ve seen the rabid trolls
Cackling in the twilight
Of the Age of Reason
The conspiracy acts
The cyberchondriacs
Gripped by their fear of their own imagination
They switched the filters off
Too much is not enough
You know that you can overdose on information
Ten mysterious photos that can’t be explained
Are draining away the best of my day
And fragments of songs that I never wrote
Are rotting in the pockets of my winter coat…
Lärkan, ugglan, eken, räven: engelsk natur och kultur
1 januari 2022 | Ingen har kommenterat än
Jag föll pladask för de här förtjusande små volymerna, som träffar mitt i prick om man är svag både för ekologi/biologi och litteraturhistoria. Och en smula anglofil.
De ser kanske ut som sagoböcker, men är små eleganta (runt 80 glesa sidor) essäer: Här samsas fakta och historia om lärkan, räven, eken och ugglan med talrika dikter tillägnade djuren och växterna, från antiken och framåt, men främst av engelska poeter. Allt i elegant typografi med talrika gamla träsnitt. (Det finns en femte volym också, om haren.)
John Lewis-Stempel har av The Times kallats ”Britain’s finest living nature writer”.Han är själv lantbrukare i Herefordshire, där hans familj bott i mer än 700 år. Som författare är han flerfaldigt prisbelönad, med två specialiteter – naturalia och militärhistoria, en lite överraskande kombination. I boken om lärkan sammanfaller dessa när han visar på hur lärkan blev en viktig gestalt för männen i första världskrigets skyttegravar; soldaterna skrev dikter om fågeln som flög så fritt över dödens fält och ingen mans land.
John Lewis-Stempel på Wikipedia
Bra anteckningsbok för bullet journals / kalender
8 juni 2021 | Ingen har kommenterat än
Om du är inne på ”bullet journals” – eller bara gillar att ha mer analog kontroll över din kalender – så är Moleskines Cahier Journals ett bra val: de har nämligen 31 rader per sida. Ett pack med tre stycken kostar i dagsläget bara ungefär hälften av vad en dedikerad Bullet Journal gör.
Intro till den kompletta bullet journal-metoden här:
Kategori: Prylar och teknologi
Musikalisk måndag: Hania Rani
7 juni 2021 | Ingen har kommenterat än
Hania Rani – Live from Studio S2, mars 2021 på YouTube.
Wow. ”Det bästa jag hört sedan Keith Jarretts Köln-konsert.”
Från albumet Esja:
0:00 Hawaii Oslo
6:33 Glass
Från albumet Home:
13:39 Leaving
20:29 Buka
Länkarna går till Bandcamp, där musiken kan laddas ner eller köpas på vinyl eller CD – bästa sättet att stödja artister.
Har du frågat något bra idag?
8 maj 2021 | Ingen har kommenterat än
Jag tänker på det här så ofta att jag måste lägga en kopia här.
Isidor I. Rabi, the Nobel laureate in physics 1944, was once asked: Why did you become a scientist, rather than a doctor or lawyer or businessman, like the other immigrant kids in your neighborhood? Dr. Rabi’s answer was profound:
”My mother made me a scientist without ever intending it. Every other mother in Brooklyn would ask her child after school: ’So? Did you learn anything today?’
But not my mother. She always asked me a different question.
’Izzy,’ she would say, ’did you ask a good question today?’ That difference – asking good questions – made me become a scientist!
Det är hög tid att sluta hitta svar, innan vi vet vilka frågorna är.
Rabi fick Nobelpriset för sitt arbete med kärnmagnetisk resonans, det som kommit att tillämpas i magnetkameraundersökningar (MRI eller ”magnetröntgen”), vilket jag genomgått ett par gånger för skadade knät. Tack, Janet Sheindel Teig – Isidors mamma.
Texten ovan kommer från en kommentar till Rabis dödsruna i NY Times 1988.
Jag har inte hittat någon bild av Janet Teig, så bilden ovan är av en anonym (så vitt jag vet) judisk kvinna från samma tid. Frågetecknet på bilden får alltså symbolisera både osäkerheten om hur hon såg ut, vem det är på bilden – men framför allt vikten av att ställa frågor.
”Den ljusa bron”– årets 100 ljusaste dagar
3 maj 2021 | 2 kommentarer
Bara en påminnelse om att vi nu är uppe på Den ljusa bron – motsatsen till den mörka tunneln. De hundra dagarna kring sommarsolståndet – från den 2 maj till den 9 augusti – när ingen dag på Stockholms horisont är kortare än sexton timmar, och ingen natt ens fulla åtta timmar.
Gläd er!
Foto: Shutterstock
Värdelös design
3 maj 2021 | Ingen har kommenterat än
”My design conveniently stores the staples in the top of the stapler. You know, the part of the stapler that you press on with your … hand. Okay, maybe I didn’t think this through… Hey Jeff! Jeff! Do you know if they make blunt staples?”
Weekly Design Roast är ett av de roligaste ställena att se feltänkt design.
Kategori: Design och användbarhet